Kåt, glad och tacksam - min man hotar med att lämna

Du kanske ska öka till fem gånger i veckan, det kan även behövas att du utvecklar nya tekniker.
Eller så är han bara less på dig

Vad bråkar ni om och varför skriker du/ni? Kan ni inte ta upp det som normala vuxna och diskutera sakerna lungt och sansat, som man brukar göra i andra sociala sammanhang, t.ex. på en normalt fungerande arbetsplats?

Vad är det för dumma saker ni säger till varandra? Klart som fan det är sårande.

Tror du att du kan bete dig som ett svin varannan månad bara för att det ska vägas upp av allt det övriga du räknar upp som du ser som positiva egenskaper?

Själv skulle jag aldrig stannat kvar i ett förhållande där motparten inte kan ta upp saker på ett vuxet sätt utan att skrika och gorma på mig, eller kalla mig "dumma saker" oavsett hur bra personen var i övrigt.
Det är inte värdigt. Så skulle aldrig ha hamnat i situationen som din man nu är i där han verkar bli försörjd av dig men du använder honom som någon form av soptunna varannan månad. Om jag hade dejtat dig och du hade börjat skrika på mig så hade jag undrat vad fan det var frågan om, meddelat att så beter man sig inte och hade det skett igen hade jag stuckit. Så vi hade aldrig fastnat i ett liv med barn ihop. Antar att din man inte har lika mycket självrespekt.

Behandlar du kollegor/chefer/kunder på samma sätt som din man? Om inte, vad är det som gör att personen som borde betyda mest och vara viktigast för dig i ditt liv får din sämsta behandling?

Finns ingen motsättning mellan att "ha det lungt" och ett bra sexliv eller en partner som tränar och tjänar pengar. Finns ingen anledning till att acceptera sån skit.

Säkert någon diagnos, är outtröttlig fysiskt och mentalt och lyckas ofta med det jag gör. Men det har nog han också.

Vad jobbar du med mer specifikt? Hur ser arbetstiderna ut?

Varför kan han inte försörja sig själv? Skulle aldrig klara av att leva med mig själv om kvinnan försörjde en.

Märklig sits.

Saker och ting utvecklas under åren. Män vill generellt sett ha lugn och ro, inget drama. Det går inte att kompensera för dramat, funkat kanske i flyktiga och korta relationer. Men nackdelarna med drama överväger alltid i längden. Men pratade med en äldre kvinna som sa ungefär så här.

Det finns två typer av män, de som flyttar ut i skogen och vill vara ensamma och de som åker till Thailand för de kan inte ragga på 20 åringar här

Måste ju vara VD på ett framgångsrikt företag eller något liknande om hon nu skulle tjäna 5 miljoner om året

Man väljer varandra igen och igen, tills den ene inte väljer den andre längre. Något brister. Hans gräns är sedan länge passerad och han är kvar på övertid. Om det är så jävla jobbigt att bråka med dig så har du antagligen ingen uppfattning om ditt eget beteende, och eftersom du inte ändrat dig så finns heller inte hoppet kvar.

Jag kan leva i ett förhållande med någon som jag har väldigt lite sex med, om vi har det fint i övrigt. Men sex är inte värt besväret om det är bråk som trasar sönder en.

Jag har suttit i den sitsen som din man. Gräl gnager till slut. Efter några år blir det för mkt. Hur mkt sex man än har i mellan. Förstår honom. Jag gjorde samma val han funderar på och har aldrig någonsin ångrat mig

Vi bråkar oftast om skit. Inget stort. Han är trött, gnäller på att jag inte plockat undan mina grejer. Jag blir sur för att han har trist ton mot mig. Eller tvärtom. Sen gnäller vi på allt möjligt och det slutar med skrik. Oftast för att vi är trötta eller för att något utifrån stressar.

Han kan försörja sig själv, men vill väl hellre göra annat på dagarna. Vi delar på allt. Det är inget problem för någon av oss. Jag gillar att jobba.

Som man så är jag väldigt stolt över dig, väldigt imponerad av dig för att du står upp för dig själv. Lyssna aldrig på ifall någon säger att du är ful eller inte duger som du är.

Låter lite som du tar honom för given. Sådant känns ju aldrig bra, heller. (Förutom elakheter som skriks.)