Är det vanligt att ibland tänka att det vore skönt att dö?

Jag har absolut inga seriösa självmordstankar eller så, men relativt ofta när saker och ting går mig emot, det kan vara nåt så enkelt som att tappa ett glas mjölk så det går i bitar och sprids lite mjölk på köksgolvet, kan jag ändå tänka "åhhhh kan jag inte bara få dö här och nu, det vore så skönt".
Och det är inte helt oseriöst menat, även om det är oseriöst på det viset att jag inte själv tänker ta några aktiva åtgärder för att dö.

Är det "normalt" att bara helt tappa livslusten några gånger om dan?

Jag har märkt att det har blivit "värre" senaste tiden, kanske pga missnöje med vissa delar av hur det är just nu, trots att jag har otroligt många ljuspunkter i tillvaron, inte minst ett litet barn som oftast är jättemysig att ha att göra med.

Det är relativt förekommande, alla har mer eller mindre någon form av "coping"-mekanism när icke-fördelaktiga omständigheter manifesterar sig, detta är ett sätt för psyket att minimera lidande.

Varje morgon..

Jag är seriös! tanken på att bara få somna in för evigt slår mig varje morgon
Detta i kombination med extrem dödsångest känns bakvänt, men så känner jag.

Det går över så fort jag lämnat sängen!

Inte alltid, men ofta varje natt innan jag ska somna tänker jag oftast på suicid. Skön utväg på något vis.
Går i tankarna "Vad skönt det hade varit att bara dö nu", om det fanns två knappar "Dö nu eller lev vidare" hade jag klickat på dö nu, känslan av att försvinna är härlig på något vis.

Men just nu när vi talar vill jag verkligen inte dö. Jag älskar livet och utmaningarna. Oklart varför jag har dessa tankar ibland på nätterna.

"Är det vanligt att ibland tänka att det vore skönt att dö?" Ja men folk säger och tänker inte ens så för sig själva. De tänker "vore bättre aldrig född", också skakar de av sig tankarna för att ta itu med vardagens bestyr istället.

Utan en dröm och inbillning (sistnämnda är vad det ofrånkomligen alltid är) om att livet ska bli bra/bättre i framtiden (imorgon, nästa år, när vi gift oss, gått i pension osv)... Utan sådana drömmar och illusioner är livet inte mycket värt.
Det är inte mer värt än det tar att äta upp maten, att komma vid sex, att drick en svalkande öl eller sila heroin. Detta då tom efter att man dragit av det negativa med hunger, heroinsug m.m.

När man inte sovit på några dygn och värk i lederna och värktabletter inte hjälper då önskar man att man att det ska ta slut fort

Inte ofta nu för tiden.
Vanligare förr.

Jag trodde bara det var människor med extrem baksmälla som tänkte så?

Inte normalt.
Jag menar tappa ett glas mjölk och förlora livslusten det verkar lite extremt.


Min kompis dog och min morbror dog. Sen dog hunden.
Kände aldrig att jag va sugen på att dö.

Däremot kände jag att man får passa på att göra det som är roligt medans man lever.

Har därför alltid gjort som jag vill.

Suger jobbet? Ja då har jag sagt upp mig.
Tagit semester 4-5 månader

Sen har jag fixat nytt jobb.

Har en del hobbys som e nice. Så det blir liksom aldrig långtråkigt.

Men skit händer ju då och då. Men det är bara så livet är.

Och vi har bara ett liv. Så lika bra att göra det bästa av det

Så svar nej. Är inte sugen på att dö om jag tappar en macka på gräsmattan

Väldigt väldigt vanligt

Typ varje gång man fått vinterkräksjukan 🤮 eller nån våldsam maginfluensa, tur vi inte kommer med en selfdestroy-knapp säger jag bara för den hade ju tryckts in för länge sedan... 😅

Att ha sådana tankar är nog inte helt ovanligt.

Men det låter som att de uppstår ovanligt ofta och över relativt små motgångar för dig. Tror inte det är den spillda mjölken i sig utan att det mer är droppen som får det att rinna över där och då. Och det du skriver att det blivit värre på senaste. De här delarna som du är mindre nöjd med bidrar nog till den här känslan.