Gästfrihet som konservativt drag

Nu med #swedengate har svensk (brist på) gästfrihet fått stor uppmärksamhet i Sverige och den engelskspråkiga världen. Intressant trend jag tycker mig se är att gästfrihet framförallt är förknippat med konservativa kulturer. Lite generaliserat får barnen ingen mat när de besöker sina svenska kompisar, medan en gäst (även oannonserad) nästan tvingas på mat i arabisk kultur, pakistansk kultur, jugge-kultur, med mera.

Här är en intressant karta som visar sannolikheten i olika delar av Europa att bli erbjuden mat när man är på besök hos någon:
https://i.redd.it/w0ygo4r5fl291.jpg

Lägst i progressiva norden och högst i traditionella Medelhavs-regionen.

I konservativa Saudiarabien när man hade en folkräkning fick staten till och med gå ut med informationskampanjer för att försöka förmå saudierna att inte bjuda in de utsända myndighetspersonerna på mat.

I USA är det de konservativa sydstaterna som är förknippade med gästfrihet, "southern hospitality".

Hur ser ni på detta? Känner ni också igen detta mönster och vad tror ni anledningarna är?

Swedengate är ju en anti-vitt pk-grej där den gambiske "rättviseaktvisten" Lovette Jallow gnäller på svenskars rasism och "rasistiska" svenska glassar som Noggerblack.

Jag tycker förresten inte att det är konservativt att bjuda t.ex främmande muslimska asylanter in i hemmet, finns exempel på västerlänningar som gjort det och blivit våldtagna eller misshandlade.

Det där är bara trams, varför ens bry sig om vad några twittertroll håller på med?

Min omedelbara tanke när detta påstådda fenomen uppmärksammades häromdagen var att koppla beteendet till Västerlandets grundläggande individualism och liberalistiska idéhistoria. I boken Individualism and the Western Liberal Tradition beskriver t.ex. psykologen Kevin MacDonald hur Västvärldens kulturella beteendemönster, speciellt i norra Europa, i mångt och mycket knyter an till en lång tradition av "egalitär individualism", som senare kom att mynna ut i filosofiska resonemang kring frihet, liberalism, libertarianism och mänskliga rättigheter.

Ingenstans har jag sett några seriösa försök att förklara gästfrihetsfenomenet på ett trovärdigt sätt, ur ett rent antropologiskt perspektiv. I motsats till de "anti-vita" kretsar på internet som söker utmåla fenomenet som kallt, själviskt och girigt, så tror jag snarare att det finns en slags inbyggd, ömsesidig förståelse hos västeuropéer (kanske i synnerhet hos svenskar) att det tvärtom kan uppfattas som girigt och snyltande att förvänta sig gratis mat och husrum, och följdaktligen en slags ömsesidig förståelse för att var och en har ett ansvar att själv se till sitt eget uppehälle, och att barnens kompisars föräldrar naturligtvis själva planerat in ett middagsmål, och därför på intet sätt förväntar sig att deras barn skall få "gratisäta" hos kompisarna.

Sen vill jag även kontrastera denna påstådda brist på gästfrihet med att nordeuropeiska folkslag rent historiskt, och i synnerhet nordbor, uppmärksammats för sin givmildhet och gästfrihet i historiska källor. Den som t.ex. läst Snorre Sturlasson och islänningasagorna vet att gästfrihet var en nästan samhällsdefinierande institution på den tiden.

Inte helt oväntat lever vi i ett kulturlandskap i Sverige som skiljer sig från södra delarna av Europa. Det är inte bara inbjudan till måltider utan i den latinska kulturen förväntas att kamrater bjuder varandra. I Nordeuropa håller vi koll själva på våra individuella utgifter som inköpa av måltider. Det borde vara den inflyttande kulturen som visar hänsyn till den existerande kulturen i Sverige. Här går det inte förvänta sig att andra ska bjuda alla.

Det är inget konservativt drag, det är en kulturyttring.

Ja, de länder som uppvisar låg nivå av gästfrihet är ofta i hög grad präglad av egalitär individualism. Medan västerländska kulturer som är mindre egalitärt individualistiska, som Sydeuropa och amerikanska södern, har mer gästfrihet.


Hur ska barnets kompis äta middag med sina föräldrar om kompisen sitter uppe på barnets rum? Den frågan går bara svara på om man frågar kompisen.

Att individualism uppfattas som kyligt är ej konstigt. Svensk individualism är ett negativt kulturellt drag som förstärkts av Socialdemokratin.

Så negrerna kritiserar alltså Socialdemokratin?

Befintlig tråd finns redan:
(FB) Swedengate, Svenskar bjuder inte sina gäster på mat

Vore kul att läsa studien. Låter som BS.

Ja, ungen som sitter på kompisens rum medan kompisen är nere och käkar är sosse-Sverige.


Det där händer mer i egalitärt individualistiska kulturer som de nordeuropeiska, snarare än sydeuropeiska.

Tidigare nämnda Kevin MacDonald höll en föreläsning där han tog upp just en svensk kvinna som bjöd in två romer och blev våldtagen, som ett exempel på nordisk egalitär individualism.

Hur ska du ha det? Bjuder vi vita in bruningar eller inte?

Förstår inte din fråga.

Hur jag ska ha det? Som framgått är jag kritisk till nordeuropeisk individualism.