Swedengate, Svenskar bjuder inte sina gäster på mat

De ville väl ha en egen stund med bara familjen.

Detta "fenomen" tror jag är mycket en generationsfråga. Hade vänner från hela världen när jag var yngre, även svenska. Den svenska kompisen jag umgicks mest med blev man alltid bjuden på mat hos, även när vi åkte iväg så fick man alltid precis som kompisen. Vare sig det är glass, korv eller läsk/chips. Men det var precis likadant hos mig när han var över. Känns som det är givet.
Våra föräldrar var relativt unga.

De jag umgicks med som hade äldre föräldrar var riktiga cocks. Blev bjuden på övernattning och jag minns att jag la mig hungrig två nätter i rad. Man vill ju inte vara i vägen och fråga efter mat samtidigt som man kanske förväntar sig att man blir tillfrågad ifall man är hungrig eller om man vill äta med dem.

Nu i vuxen ålder när jag reflekterar bak i tiden så tycker jag det är efterblivet dåligt att inte bjuda sina vänners kompisar på mat när man själva äter. Äcklig vana som vissa familjer har. Äcklar mig något oehört mycket. Men jag skulle som sagt inte säg att det är ett Svenskt fenomen. Mer "Västeuropeiskt" som tur är så är det en utdöende trend då yngre generationen faktiskt är bättre på detta.

Eftersom man själv kommer från Balkan där gästfriheten går före allt annat så kommer jag aldrig förstå de som inte bjuder.

Även om jag skulle få oplanerade gäster hemma hos mig när man bara planerat lunchen för 3 personer så hade jag hellre stoppat i mig en jävla macka och bjudit gästen på luncen/middagen.

Men det han menar är nog att barnet man bjöd på mats familjs rutiner blir rubbade.

Jo men förstår ändå inte. Familjen träffar man ju helat tiden liksom

Jag har fem barn -- så för mig hade det varit verklighet och inget extremt med en hög extra ungar vid bordet om rutinen hade varit att alla som var hos oss skulle äta.
Självklart har kompisar ibland ätit - men att man skall planera för det varje dag för att andras barn som bor nästgårds är där är något annat.

Edit
Ja, precis

Inte alla som gör det. Folk som har olika arbetstider, folk som jobbar hemifrån flera dagar i veckan.

De hade väl bara bestämt att den kvällen den dagen är familytime.

Sverige är ett på många sätt väldigt säreget land. Påfallande många svenskar inser inte det.

Just det där med brist på artighet i vardagen är något som en del invandrade upplever som chockerande när de kommer hit. I mitt tycke har det dock blivit bättre med tiden.

Nej, de flesta svenska föräldrar jobbar liksom -- och de flesta barn leker med sina kompisar oftare än någon gång i månaden/året.

Man kanske ska skilja på olika situationer.
Om ens barn tar hem en kompis för en dag eller kanske en hel helg är det givet att det barnet får mat.
Om ungar i kvarteret är på "spontanbesök" är det väl en annan sak.
Då anser jag de inte behöver få mat.
Dessutom antar jag att deras föräldrar förberett mat för dessa.

Sen är ju svensken enligt mig en rätt isolerad person.
Tror många svenskar gillar att isolera sig på kvällar och helger.
Vår kultur har aldrig varit att umgås socialt "på bakgården med grannar".
Jag kan bara relatera till den radiostation (kommersiell) jag lyssnar på. På fredagar när de pratar med lyssnare och de frågar vad de ska göra i helgen är det nästan alltid samma svar,
"Nä ska va hemma och ta de lugnt"..

En del kanske önskar att vi hade en annan kultur när det gäller att umgås, men vi väljer att isolera oss mer.

Orsaken till detta kan vara många..

Nej din sopa, det handlar om någon som är på besök, inte om en planerad middagsbjudning. Att då fråga om man ska slänga ihop ett par extra kåldolmar eller vad du nu brukar äta tillhör normalt hyfs.

Varför ska du överhuvdtaget tycka till om när andras barn ska vara hemma till middagen? Alla har inte samma rutiner och alla blir inte hysteriska när något är annorlunda någon gång

Jag är uppväxt i förorten i Stockholm där alla flyttade in från alla möjliga platser, mestadels svenskar några hade trumpeter eller andra oljud som lät över gården när sina barn skulle äta! Vi var mestadels ute hela dagarna och sågs först till middagen. Hade jag fått äta hos alla kompisar hade nog inte mina föräldrar sett mig förrens jag skulle in för att sova. Då har de varken haft koll på om jag fick i mig mat eller vad som hänt under dagen! Att äta hemma var ett sett att umgås helt enkelt.

När jag blev äldre och mobiler kom så var det aldrig någon diskussion! Visserligen var jag äldre men samtidigt när jag fick egna barn och frågade deras kompisar om de ville ha mat så vart det enkelt genom att ringa hem för att fråga om lov att äta borta!

Det är liksom där sakfrågan ligger anser jag! Det är inte den som bjuder på mat som bestämmer i första hand utan det är sina egna föräldrar tillåtelse och har man inte checkat med barnets föräldrar innan kanske man inte frågar? Vilket jag inte tror alla gjorde på 80-talet vet några ggr när man skulle bli bjuden och de t.o.m ringde hem för att få ett ok från ens föräldrar antingen så svarade dom inte för att de var på väg hem eller så min mamma och lagade mat och man blev tvungen att dra hem!
Det handlade aldrig om pengar!

Nej de flesta jobbar inte 7 dagar i veckan. Att du skulle säga bli förbannad om din granne bjöd ditt barn på Falukorv förvånar nog ingen som läser dina helt mossiga inlägg.