Swedengate, Svenskar bjuder inte sina gäster på mat

Haha, jag bor inte kvar brorsan. 2 månader sommar om året och alla dryga människor som hatar sina liv blev för deprimerande.

När jag växte upp på 80- talet umgicks jag bara med andra vita barn, de flesta bodde i hus och hade två arbetande föräldrar som var gifta. Men ändå bjöd vi aldrig varandra på mat, utan satt alltid på rummet och väntade.

Det enda undantaget var när det det var födelsedagskalas. Om man alls hade turen att du blev bjuden, oftast var det bara de populära som bjöds in till vissa födelsedagskalas. Visserligen fick vi inte mat då heller, men iallafall tårta, chips och godis. Och födelsedagsbarnet fick sin present in return, som tack för festen.

Fanns inte ett invandrarbarn i klassen, men svenskarna bjöd inte varandra på mat ändå, oklart varför? Ingen klagade, och ingen blev beskylld för snålhet.

Men 80- talet var skumt på många vis. På gympan fick de två bästa välja lagspelare, och var du dålig i sport var du allmänt missaktad och impopulär generellt. Var du duktig i skolan beskyllde du för att vara plugghäst och ringaktades. Lärarna sket i all mobbning och hade du separerade päron ansågs du mindervärdig i statusskalan.

Idag, som vuxen bjuder jag alltid vänner på mat, som en fullkomlig självklarhet. Eller bjuder en kollega på arbetslunch. Eller bjuder på vad som helst. Snålhet är oattraktivt.

ÄR barnens kompisar som är på besök GÄSTER till familjen? Kanske på sätt och vis men ungarna kan väl gå hem och äta? Kanske mamma står hemma och lagar ungens favoriträtt?

Alltså som barn lekte man ju flera stycken hemma hos någon varje dag. Är det rimligt att en familj ska föda 5 random ungar flera ggr i veckan/månaden när dom har 5 min cyckelväg hem till sitt eget middagsbord?

Bara för att ens barn är borta och leker hos en kompis så kan man inte förvänta sig att den familjen nu har ansvaret att föda sitt egna barn.

Alltså som barn lekte man ju flera stycken hemma hos någon varje dag. Är det rimligt att en familj ska föda 5 random ungar flera ggr i veckan/månaden när dom har 5 min cyckelväg hem till sitt eget middagsbord?

Bara för att ens barn är borta och leker hos en kompis så kan man inte förvänta sig att den familjen nu har ansvaret att föda sitt egna barn.

När jag växte upp på 80- talet umgicks jag bara med andra vita barn, de flesta bodde i hus och hade två arbetande föräldrar som var gifta. Men ändå bjöd vi aldrig varandra på mat, utan satt alltid på rummet och väntade.

Det enda undantaget var när det det var födelsedagskalas. Om man alls hade turen att du blev bjuden, oftast var det bara de populära som bjöds in till vissa födelsedagskalas. Visserligen fick vi inte mat då heller, men iallafall tårta, chips och godis. Och födelsedagsbarnet fick sin present in return, som tack för festen.

Fanns inte ett invandrarbarn i klassen, men svenskarna bjöd inte varandra på mat ändå, oklart varför? Ingen klagade, och ingen blev beskylld för snålhet.

Men 80- talet var skumt på många vis. På gympan fick de två bästa välja lagspelare, och var du dålig i sport var du allmänt missaktad och impopulär generellt. Var du duktig i skolan beskyllde du för att vara plugghäst och ringaktades. Lärarna sket i all mobbning och hade du separerade päron ansågs du mindervärdig i statusskalan.

Idag, som vuxen bjuder jag alltid vänner på mat, som en fullkomlig självklarhet. Eller bjuder en kollega på arbetslunch. Eller bjuder på vad som helst. Snålhet är oattraktivt.

Här skiljer sig de torra svenskarna rejält från övriga världen.
Har hört otaliga berättelser från Rosengård, Tensta m.m. att barnen kan gå in och äta hos vem som helst i grannskapet. Även de vuxna bjuder varandra, man till och med bjuder andra före att äta själv. Gästfriheten som sitter så djupt rotad i andra kulturer har svenskarna slängt på soptippen.

Svenskar bjuder väl nästan aldrig på någonting. Vi är ett jävligt snålt folk. Det är liksom inte naturligt för oss av nån anledning. Kulturell isolering kanske. Själv har jag något hum om vad som förväntas när man umgås med folk från andra länder hoppas jag.

Att inte bjuda ens barns kompis på mat när man ändå ska äta är ju helt stört, åtminstone frågar man om man ska laga till lite extra, ungen kanske är mätt och vill inte ha något men man frågar väl för fan.

Nej, vill man bjuda ett barn på mat så kollar man först med dennes föräldrar.

Tror detta fenomen var mer förekommande förut. Men det är ganska rotat i den svenska själen att inte förväntas bjuda mer än nödvändigt. På hemmafester etc tar många svenskar med sog sin egna bolagspåse, och räknar sina öl om de ställs in i kylen. De från andra lulturer/länder tar med och ställer på bordet för allas njutning.