Buddhism (Sammanfogad tråd)

Tja, citatet är en del i ett resonemang som jag inte hade möjlighet att skriva av i sin helhet. Det finns mer jordnära varianter av "det finns ingen sanning". Skönhet ligger i betraktarens ögon tex. Många religioner har inbyggt resonemang som att "saker är inte alltid vad de verkar" i olika varianter såklart. Jag tillhör de som anser de flesta religioner kan ha ett gemensamt ursprunligt syfte men att vägarna skiljer mycket, för att inte nämna detaljerna. Sedan håller jag med om att saker kan uppfattas som motsägelsefulla, jag brukar säga att människan är det och allt som människan gör kan följa detta mönster. Eller kan det vara så att jag inte har kunskap att förstå sammanhanget? Det är jag helt öppen för.

Jag kan inte svara för Buddhismen eller ens en del av den, för sådan kunskap besitter inte jag. Men huruvida sanning finns eller inte är en definitionsfråga, vad menar vi med sanning? Finns det en sanning eller flera? Finns det två människor finns iallafall två sanningar, och det som var sanning för mig ca 10 år sedan, är inte det längre. Eller talar vi evig obestridlig sanning? Svårt, finns få saker om något vi alla kan enas om är sant. Och som vi nämnde tidigare, vad är symbolik och vad är inte det? Var Mara en fysisk varelse eller Shakyamunis eget inre som med all kraft ville distrahera och sprida tvivel? De flesta religioner jag känner till hyser symbolik som en viktig del av tron, en del tror på saker bokstavligt och därmed öppnar det upp för diskussion och ibland även konflikt. Och sedan finns frågan, är det om symboliken är äkta eller inte som är det viktiga, eller är det handlingarna som följer?

Mina frågor är mer riktade mot mig själv än dig, du får bara hänga med. Det är frågor jag inte besitter solida svar på, jag söker, värderar och resonerar omvartannat hela tiden. Buddhismen växer mer och mer hos mig som någonting som känns bra för mig, men jag har tyvärr inte svar på mycket och det är mycket jag inte förstår.

Mitt svar är inte Buddhismens svar på frågor, utan hur jag hanterar det som inte mitt förnuft omedelbart förstår i den Buddhistiska tron. Jag är tämligen nöjd med att sanningen kan komma i olika former. Den ser ut på ett sätt för mig, men jag kräver inte att någon annan ska gilla eller förstå den, Buddhism behöver inte vara rätt för alla.

Vad vi faktiskt gör och utför spelar roll, inte vår titel som sikher, judar, hinduer, buddhister etc. IMHO Människor av alla de slag har möjlighet till att göra gott och leva bra. Våra möjligheter finns inom oss.

Givetvis beror det på vad vi menar med sanning, men det finns en sådan sanning som är objektiv emellan oss. Oavsett vad vi tycker så kvarstår den, förnekar man att den finns så hamnar man i självmotsägelse. Alla människor behöver inte ens vara eniga om det, tex är det sant att sanning finns, all lögn/falska saker finns, att mitt medvetande existerar (inte att jaget existerar). Det räcker egentligen inte med att säga att saker kan uppfattas som motsägelsefulla, då motsägelser de facto är motsägelser, oavsett vad vi tycker om dem. Om hela världen skulle vara övertygade om att 2+2=5 så innebär det inte att det är sant. Saker kan givetvis förstås ur olika perspektiv, men det betyder inte att det finns en massa motsägande sanningar som är likvärdiga i sanningsvärde.

Även om det kan verka mysigt med relativism där alla världens invånare är inneslutna oavsett vad de tror och gör så är det förnuftsmässigt omöjligt. Buddhism och Islam tex motsäger varandra på otroligt många punkter och skulle man vilja tolka dem så att de passar ihop så manipulerar man bara innebörden.

Diskussionen om sanning är gammal som filosofin och människan själv, ibland räcker det med att ett par timmar förflutit för att två människor ska bli oense om vad som hänt. Jag nöjer mig med att respektera din sanning och inte pådyvla dig min. Jag menar att dessa frågar har diskuterats av avsevärt bättre människor än mig så mina inlägg är varken nya eller unika.

Om någonting är motsägelsefullt, om en fråga har två motsatta svar så kan det betraktas som en möjlighet att välja helt själv. Vilken väg vill just jag gå. Min personliga åsikt är att livet självt kan vara motsägelsefullt, det gäller bara att hitta något sätt att hantera det.

Det med att människor oavsett religion och titel har möjligheter är bara min reflektion, av de personer jag mött ifrån olika platser och med olika tro och föreställningar så har jag alltid kunnat fina godhet någonstans, det har för mig blivit en gemensam nämnare även om dessa personer officiellt sett räknar sig som (sätt in valfria religiösa, politiska, filosofiska varianter).

Ang Buddhism, Islam eller vilka andra religioner som helst, passar ihop, eller inte? En fråga som vida överstiger det jag vet, men det viktigaste för mig är ömsesidig respekt. Vi behöver inte tro på det grannen tror, men de allra flesta uppskattar vänlighet, så låt oss försöka behandla varandra så.

Åtminstone inom zen finns sedan länge 'doktrinen' att 'själ' och kropp är omöjligt att särskilja. Hur det står till i de övriga grenarna vettetusan.

Jag tror när buddisterna säger att 'alla sätt att se på världen är korrekta' att dom menar att alla sätt att se på världen är att se något ur ett perspektiv. Alla perspektiv på världen är i sig korrekta. Dvs. dom baserar sig på upplevelsen av sinnesförnimmelser ljud, bilder, känslor, lukter etc. och dessa skapar vår upplevelse i sin tur. Alla upplevelser har en viss struktur som bygger på ett antal komponenter. Buddisternas mål är att inte ta dessa komponenter som skrivet i sten utan mer som flytande delar som kan observeras från ett neutralt perspektiv. Du kan se det på ena eller andra sättet, inget är egentligen annorlunda från det andra förutom sättet som komponenterna är organiserade i sinnet av upplevelsen. I och med att dom mediterar flera timmar om dagen för att skapa detta strikt observanta perspektiv så blir alla tankar mer eller mindre betydelselösa. Varje tanke förändras från sekund till sekund. Därmed är varje tanke i sig korrekt i förhållande till dom komponenter som finns i medvetandet vid en given punkt. Jag tror det är såhär dom menar med "varje syn är korrekt"..

Problemet är som sagt att få metaperspektivet som buddhisterna har i den situationen att bli logiskt koherent. Ja det är ett perspektiv om alla perspektiv, men det perspektivet kan inte vara en motsägelse. Om mitt perspektiv är väldigt annorlunda, det är att ett sådant metaperspektiv är inkorrekt. Mitt perspektiv på saken är att alla perspektiv inte är likgiltiga, det blir en uppenbar motsägelse. Det är identiskt till uttalandet: "allt är relativt". Vad händer om jag säger att - jag tycker att allt inte är relativt. Blir dessa två likgiltiga trots att de definitivt motsäger varandra? Det är en fråga om grundläggande logik. 1+1=2 , vad du än tycker om det.

Jag kan hålla med om att det finns lite sanning i alla olika perspektiv ,men inte att ALLA är lika sanna. Det går inte att säga utan att motsäga sig själv. Det är många idéer som låter väldigt charmerande som tex skepticism, men när man formulerar idén med simpla termer för att göra en övertäckande beskrivning så förstår man att det inte kan vara sant. Jag har aldrig tidigare trott att buddhism är så relativistiskt, snarare trodde jag att buddhism är något likt critical buddhism baserat på detta:

"Do not believe in anything merely on the authority of your teachers and elders. Do not believe in traditions because they have been handed down for many generations. But after observation and analysis, when you find that anything agrees with reason and is conducive to the good and benefit of one and all, then accept it and live up to it." - Gautama Buddha

Jag är förvisso lekman men emfasen på förnuftet och konsekvenser räcker för mig. Dessutom med tanke på konsekvenserna utav moralisk och sannings relativism till skillnad från ett utilitaristiskt perspektiv. Låter det godtagbart att en bokstavstrogen form av Islam som beodrar en att döda otrogna, begå pedofili, slaveri med mera är lika sant och moraliskt likvärdigt till ett fredligt buddhistiskt perspektiv?

Jag förstår hur du menar på sätt och vis. Jag tror du hakat upp dig lite på innehållet i tankarna istället för tankeprocessen i sig, som jag tror buddisterna syftar på i denna fråga. Sett från ett högre meta perspektiv är alla tankar i sig sanna i meningen att dom stämmer helt överens med vilka beståndsdelar vi håller i sinnet. Alltså är alla tankar sanna i sig strukturellt sett. Du kan se samma sak från oändligt många olika perspektiv, allt är en tolkning. Inget perspektiv är i sig mer korrekt än ett annat.

Jag förstår inte hur du menar att detta skulle vara en motsägelse?

Oavsett gren inom buddhismen och oavsett vilken skola inom olika grenar har alla liksom ett träd gemensamma rötter. Det vi kan skönja är ytliga skillnader och det gäller för alla religioner. Latinska ordet re-ligio betyder åter-förena, jämför med yoga vilket delvis innebär förena/enhet. Grunden för religionerna är ingen blind tro utan kunskap (grekiska gnosis). Buddhismen kallas ibland för sinnets vetenskap vilket är en korrekt benämning.

Den har absolut inget med någon spekulativ filosofi eller märklig tro att göra. Allt grundar sig på erfarenheter och alla kan undersöka dess giltighet. Siddharta Gautama hävdade att var och en måste undersöka guldhalten i myntet. Ingen annan kan göra detta åt en. Böcker är till föga nytta annat än att tillägna sig metoder för inre praktik såsom meditation.

Våra dagsmedvetna sinnesorgan förser hjärnan med information om den illusoriska och dualistiska tillvaron. Illusionen består av att det något mer materiella universum fungerar som ett stort 2- och 3-dimensionellt hologram. Hjärnan är en aktiv del av detta och minneslagringen sker holografiskt. Så när buddhister talar om en illusorisk tillvaro finns vetenskapligt stöd för detta.

Forskare kallar tillståndet innan det universella rummet började expandera för singularitet. Inom buddhismen finns benämningar som "det ursprungliga ansiktet", "en enda smak" och dharmakaya. Kaya betyder kropp och dharma är själva läran om eller vägen till buddhanaturen/icke dualismen. Kaya är ingen kropp i världslig bemärkelse utan snarare ett slags aspekt av tillvaron eller sinnestillstånd.

De tre andra vanligast använda uttrycken för buddhakropparna är: nirmanakaya - motsvarar manifesterat vara, sambhogakaya - motsvarar ett vara som är fyllt av omanifesterade möjligheter. Den fjärde aspekten, svabhavikakaya är föreningen av de tre första i en enhet, den universella essensens kropp. Det finns en femte kaya benämnd rupakaya och innebär en levande buddhas formkropp eller fysiska kropp. Vilket betyder att dharmakaya är fulländat i nirmanakaya - något ytterst sällsynt bland alla människor.

Då en individ känner sig redo för att söka källan och den absoluta sanningen inleds den inre praktiken med koncentrationsmeditation. Detta underlättas om man har någorlunda balans i den yttre tillvaron. Så småningom bygger dessa meditativa sinnestillstånd upp en stabil icke dualistisk bas för insiktsmeditation. Det är nu de riktigt stora äventyren börjar då man får allt större kunskap om materiella universum och källan eller buddhanaturen. Något jämförligt äventyr finns inte att uppleva i det vanliga livet.

Då någon uppnått buddhastadiet innebär detta inte någon likgiltighet för den världsliga tillvaron, varken för egen del eller något annat. Sinnestillståndet medför gränslös medkänsla eftersom personen vet att allt och alla egentligen är ett i grunden. Därigenom faller det sig naturligt att allt särskiljande hör till den ytliga dualistiska tillvaron. I det inre råder fullständig frid och harmoni.

Alla motsatser likt mörka och ljusa människor, höger och vänster, inåt och utåt, vänner och ovänner, rätt och fel osv. tillhör den dualistiska illusoriska och stundtals tärande tillvaron. För yttre fred är det lämpligt om inre fred får råda inledningsvis. Vem gagnar konflikter om allt är en enhet? Istället för egoistiska begär efter materiellt välstånd i övermått kan strävan efter balans och samförstånd göra. Till gagn för allt och alla.

Men människor är inte där idag eller ens imorgon. Alla erfarenheter tillhör vår yttre och inre väg som egentligen är densamma. Hur skulle de kunna vara två om allt är ett? Tänk efter hur folk agerar i det yttre, hur mår en människa som slagit eller verbalt har bråkat med någon? Finns ingen ånger och försoning har det gått långt. Se er omkring i dessa tider och förstå var det finns samverkan. Varför bidra eller ens intressera sig för motsatsen om det leder till inre disharmoni? Vilka är de verkliga ledarna som bidrar till samverkan?

Har man väl klättrat upp på den inre medvetenhetens bergstopp fastnar inga yttre motsatser av okunskap. Då råder oändlig balans. Tills dess deltar man i det världsliga spelet så länge som önskas. Därefter kan var och en sträva efter vetskap samt inre harmoni efter eget önskemål. Sedan är det lite lättare att veta var man lägger sitt krut i den yttre tillvaron för att hjälpa andra. Men glöm inte att pröva myntets guldhalt. Allt är inte guld som glimmar på gycklarnas marknad.

Motsägelser kan vara svåra att handskas med, en lite smått barnslig jämförelse handlar om en lärd man som gav vitt skiljda svar på liknande frågor. Till slut så frågade någon honom varför han gjorde så. Han svarade: "- Tänk dig att du ska gå mellan punkt A och B, raka vägen dit. Om du frågar mig om vägen och går för långt till höger så kommer jag svara dig att gå mer åt vänster, går du å andra sidan för mycket åt vänster så kommer jag att ge rådet att gå mer mot höger."

Mycket fritt nedtecknad ifrån ett svagt minne men ändå.

Bra citat av Shakyamuni, du har sett munkar debattera va? En munk ställer frågor om tron och en annan munk ska försöka att förklara dessa frågor.

På frågor vad som är sant och icke, och om det är lika sant som något annat. Hur stor säkerhet är det bra att ha kring saker? Jag minns en kort historia om en lärd munk, han hade studerat Shakyamunis ord och heliga skrifter. En dag mötte han en gammal kvinna som frågade om han läst vissa buddistiska texter, han svarade ja och då log hon. Sedan lade han till att han även till fullo förstod dem, då började hon att gråta. Det var ett test, den gamla kvinnan var ingen vanlig kvinna.

(Lika fritt nedtecknad ur mitt dåliga minne)

Mina reflektioner över detta blir att, jo för mig finns det olika nivåer av sanning. Men blir jag för självsäker, ja då riskerar jag endast att visa att jag inte förstått något alls.

Buddhism för mig handlar just mycket om att skärskåda mig själv. Uttala mig försiktigt om saker jag inte kan veta, eller kanske helst inte säga så mycket alls då. Erkänna att jag faktiskt inte vet så mycket, jag försöker förstå sammanhang och livet bättre men vägen dit är kantad av hårt arbete och koncentration.

"Alltså är alla tankar sanna i sig strukturellt sett. Du kan se samma sak från oändligt många olika perspektiv, allt är en tolkning. Inget perspektiv är i sig mer korrekt än ett annat.

Jag förstår inte hur du menar att detta skulle vara en motsägelse?"

Du har helt klart inte förstått mig, jag förstår precis vad du menar men det är en självmotsägelse. Om "allt är en tolkning", är det även sant om själva perspektivet - "allt är en tolkning". Är det en tolkning att allt är en tolkning? Nej det är det inte, det skulle isåfall vara en universell sanning om "sanningarna", men eftersom det inte finns sanning så motsäger tesen sig själv.

Det du gjort är att fundera över människors perspektiv, för att sedan dra slutsatsen du gjort, utan att räkna in att du själv är en människa med ett eget perspektiv på saken. Ditt perspektiv om att allt är en tolkning måste vara sann och det kan den inte vara för själva formuleringen går emot det. Packat och klart.

PabloP du menar väl inte att det är ytliga skillnader mellan olika religioner? Snarare att skillnaderna inuti religioner är ytliga?

"
Våra dagsmedvetna sinnesorgan förser hjärnan med information om den illusoriska och dualistiska tillvaron. Illusionen består av att det något mer materiella universum fungerar som ett stort 2- och 3-dimensionellt hologram. Hjärnan är en aktiv del av detta och minneslagringen sker holografiskt. Så när buddhister talar om en illusorisk tillvaro finns vetenskapligt stöd för detta.

Forskare kallar tillståndet innan det universella rummet började expandera för singularitet. Inom buddhismen finns benämningar som "det ursprungliga ansiktet", "en enda smak" och dharmakaya. Kaya betyder kropp och dharma är själva läran om eller vägen till buddhanaturen/icke dualismen. Kaya är ingen kropp i världslig bemärkelse utan snarare ett slags aspekt av tillvaron eller sinnestillstånd."

Är inte detta en klassiskt fall av, "koranen/bibel bekräftar big bang - ergo - koranen/bibel är sann och vetenskaplig". Holografiska teorin om universum råder det inget konsensus om i vetenskapen. Dock håller jag med dig om att jaget är en illusion, att vi på sätt och vis (genom tolkning) är en och samma då vi alla påverkar varandra hur vi än gör. Samt att vi fungerar nästan likt vågor, jag är inte densamma som jag var för 10 år sedan och idag förändras jag med. Jag har bara extremt svårt för all mysticism och tal om "en enda smak". Ser buddha som en vis man, betydligt visare än alla som grundat religioner utöver honom som trots allt själv var en människa, felbar och allt vad det innebär. Därför känner jag att jag vill gå min egen väg och omfamna lidandet, det känns bäst för mig.

Jo det är det visst. ALLT är en tolkning.

MaxDL, vet inte om du försöker förstå det jag säger. Om allt, precis allt är tolkning och inte sanning så betyder det att det du säger inte är sant!