Citat:
Ursprungligen postat av
Lava
Sjukvården har utrett och diagnosticerat mannen, han har fått recept på de läkemedel han måste ta - som han väljer att inte ta. Där saknas möjlighet att agera, det behövs lagändring. Han skulle övht aldrig släppts ut i friheten, även där behövss lagändring.
Som tillägg tänker jag på att de som vårdas med både sluten och öppen psykiatrisk/rättspsykiatrisk tvångsvård ofta bor i egen lägenhet. De kan ha permission från slutenvårdsinstitutionen i månader. Inte så ofta folk verkligen är inlåsta bakom dubbla säkerhetsdörrar.
Jag tror att gemene man inte känner till att det förhåller sig så här.
Var Magnus ens utskriven från vården? Menar alltså att han kan ju fortfarande ha varit föremål för LRV men ändå återfallit i brott i torsdags. Har inte läst hela tråden, men däremot en dom från
förvaltningsrätten i Uppsala den 11 juni förra året, då man beslutade om fortsatt rättspsykiatrisk vård för det kommande halvåret. Med tanke på innehållet i den domen så tvivlar jag på att han hade hunnit komma så långt att han hunnit bli utskriven från vården ett år senare.
Chefsöverläkaren ansöker med stöd av 12 a § LRV om medgivande till
fortsatt rättspsykiatrisk vård av Magnus Wallsten och anger att ansökan avser öppen rättspsykiatrisk vård.
Chefsöverläkaren ger in en samordnad vårdplan och föreslår som särskilda villkor för vården att Magnus Wallsten ska avstå från alkohol och droger, medicinera enligt ordination, ha kontakt med
den rättspsykiatriska öppenvården genom telefonsamtal, mottagningsbesök
och hembesök, samt på anmodan lämna saliv-, urin-, blod- och utandningsprov.
Chefsöverläkaren anför i huvudsak följande. Magnus Wallsten uppvisar ett stabilt mående och han sköter sina behandlingsinsatser och sin medicinering. I dagsläget studerar han och har eget boende utan stödinsatser, vilket fortlöper väl. Magnus Wallsten har över tid fått en bättre kunskap och förståelse för sin sjukdom och har arbetat aktivt med specialistsjuksköterska och arbetsterapeut inom öppenvården. Han har dock fortfarande bristande sjukdomsinsikt och vidhåller att han vill sänka dosen av sin medicinering för att slutligen sätta ut den helt. Den rättspsykiatriska vården bör fortsätta för att motivera Magnus Wallsten till fortsatt behandling och kontakt med öppenvården. Magnus Wallsten har tidigare, vid frivillig vård, valt att avsluta sin medicinering med återinsjuknande i sin psykiatriska sjukdom som följd.
Magnus Wallsten motsätter sig chefsöverläkarens ansökan och anför bl.a.följande. Han har genomgått alla insatser som finns inom vården och bör därmed vara färdigbehandlad. Det enda som återstår är att få honom mer positivt inställd till medicineringen, vilket inte är en anledning till att vården ska fortgå. Han studerar, är skötsam i behandlingen och har alltid varit följsam i vården. Vården borde därför avslutas.
Vid den muntliga förhandlingen har sakkunnigläkaren Peter Romare tillstyrkt ansökan och anfört bl.a. följande. Magnus Wallsten har i dagsläget god symtomkontroll och god funktionalitet. Utifrån Magnus Wallsten historik och den psykiska sjukdomens karaktär har han ett behov av medicinering under lång tid för att undvika återinsjuknande. I dagsläget är medicinen oönskad och Magnus Wallsten önskar sätta ut den helt. Det finns därmed skäl till fortsatt vår då vårdens upphörande kan leda till återinsjuknande i den allvarliga psykiska störningen.
FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Förvaltningsrätten bifaller chefsöverläkarens ansökan och beslutar att fortsatt öppen rättspsykiatrisk vård av Magnus Wallsten får pågå under högst sex månader räknat från dagen för denna dom
Dvs, att det såg ut så här i juni förra året talar enligt min erfarenhet för att läkarna inte skulle anse att Magnus under året som gått skulle ha tillräcklig sjukdomsinsikt, så att vården skulle upphöra och han skulle hinna sluta med medicinen och återfalla i brott. Men det är bara min erfarenhet av hur det brukar se ut med LRV/LPT, att förbättringen ska ha skett under lång tid och med god säkerhetsmarginal för att vården ska upphöra.
Har ganska god insyn då jag suttit som jurist på oräkneliga muntliga förhandlingar ute på olika psykiska institutioner i mellan-Sverige.