Svensk Konservatism

Vill man få in lite mer nationalism samt konservatism kommande val så röstar man SD.
Mer man kan inte göra som individ eller väljare.
Om man Inte röstar SD, så är man indirekt ansvarig för att Sverige förblir mer det som ni inte vill att det ska vara.

Det enda som behövs är nationalism och sunt förnuft, allt annat kommer på köpet t.ex.
att vara konservativ och bejaka dom värderingarna som fick det här landet att blomstra.

Det ser och känner varenda människa som överhuvudtaget är värd att konversera med.

Se på alla andra länder runt om Sverige, de är mycket mer nationalistiska, och hur har
deras länder klarat sig från socialism och vänsterpack. Bättre i allafall, och mycket bättre
när det gäller mångkultur.

Det är för att dessa länder inte har knullats sönder av konformism och vänsterhjärntvätt i
samma grad där man tror att liberalism är måttstocken för hur välutvecklat och långt ett
samhälle har kommit.

Vänstern tillsammans med boomermentaliter förstörde inte bara nationalismen, utan de förstörde också
: skolan, tryggheten, välfärden och relationen mellan man och kvinna i Sverige.

Dom förstörde kort sagt allting.

Men tack o lov finns det en resning mot detta i Sverige och dom kallas nationalister, det är det Sverige
har saknat och hade vi haft det hade inte denna pissgryta av skit och kommunism samt självgod
och hjärndöd socialism kunnat existera i den grad som det gör nu.

Självklart tillkommer ju andra mentaliteter som fuckat svenska folket ur dess sunda förnuft och de
är: Naivheten, konformismen, konflikträdsla och hjärntvätt.

Allt för långa stickspår från huvudspåret som enlgit TS är svensk konservartism.

OT raderat.

Strix/Mod

Några till

Erik Gustaf Geijer (1783-1847)

Just omkring 1830 tar han del av de Maistres ultrakonservativa idéer och ger uttryck åt föreställningar om en kristen gudsstat på jorden liknande dem som företräddes av de katolska franska traditionalisterna.
...
Redan under sin konservativa period, omkring 1830, hade han visat intresse för saint-simonismens utopiska socialism, men då på grund av dess kritik mot liberalismens laissez-faire-attityd till sociala frågor. ... Inte utan farhågor iakttog han tendenser till missbruk av friheten i det nya kapitalistiska samhälle som höll på att växa fram, och han följde uppmärksamt de nya socialistiska rörelserna liksom arbetaroroligheterna och chartismen i England.

August von Hartmansdorff (1792-1856)

Mot slutet av 1824 förändrades på många punkter, framför allt i ekonomiska frågor, H:s åskådning. ... I en artikelserie [i tidningen Svea] granskade H amerikanska samhällsförhållanden i polemik mot många liberalers beundran för amerikansk demokrati. Han lovordade i stället det sv statsskicket, som privilegierade den personliga dugligheten mer än förmögenheten.
...
Han motionerade om tullskydd för jordbruket likaväl som för industrin, och han motarbetade förslaget om lika arvsrätt, oberoende av kön, med motiveringen, att mannen tillhörde både det offentliga och det enskilda livet, kvinnan endast det enskilda.
...
Som redan antytts, sökte han sammanföra sin tämligen väldisciplinerade majoritet på riddarhuset och den av C I Heurlin ledda konservativa majoriteten i prästeståndet med de tullskyddsvänliga elementen i borgarståndet till ett konservativt parti, som dock inte blev ett regeringens lydiga verktyg.

Johan Alfred Eklund (1863-1945)

E. var livet igenom en hembygdens och kyrkans son. Genom en lång livsgärning, vari han framträdde som förkunnare och psalmdiktare, kyrkoman och stiftschef, humanist och kulturkritiker, bidrog han från slutet av 1890-talet och under de tre första decennierna av 1900-talet till en pånyttfödelse av den svenska kyrkans församlingsliv och medvetande om sin uppgift.
...
Med den samtida liberalismen och naturalismen skiftade han skarpa hugg. Han vände sig bl. a. mot dess individualism och internationalism.
...
Sitt nationella sinnelag, fördjupat genom årtiondens studier, fördolde han aldrig. I politisk mening var E. konservativ, men i sin kristna realism var han radikal. I denna radikalism levde sanningskravet från Kierkegaard, Ibsen och det av E. själv förkättrade »åttiotalet», men naturligtvis djupast sett sanningskravet från Skriften och Kristus.

Rudolf Kjellén (1864-1922)

Unionsstriden fick en avgörande betydelse för K:s politiska o vetenskapliga utveckling. Han hyste en motvillig beundran för den aggressiva norska vänsternationalismen, mot vilken han ville frammana en lika kraftfull o helgjuten sv nationalism med konservativa förtecken.
...
Nationen — och även staten som aktör i den internationella politiken — uppfattades som ett levande väsen, inbegripet i en skoningslös kamp för tillvaron o styrt av blinda, animaliska o amoraliska drifter. Denna "darwinistiska" syn på nation o stat förenades med en positiv värdering av kriget, en kollektivistisk, antiindividualistisk pliktmoral o en antidemokratisk föreställning om en ur folkdjupet framsprungen ledare, som skall förverkliga det genom tiderna fortlevande folkets "sanna" vilja i motsats till den genom val uttryckta folkviljan. ... Men redan långt tidigare (från 07) hade han börjat utforma en teori om statsformernas lagbundna, cykliska utveckling, först från autokrati till demokrati o sedan tillbaka till enväldet.
...
Han förutsade o önskade Tysklands seger i världskriget. Det "biopolitiska" systemet stod o föll med denna prognos. När den inte gick i uppfyllelse, tvingades K revidera några av sina grundbegrepp; han omvärderade kriget o den fredliga sammanlevnadens ideal vid världskrigets slut.

Fredrik Nycander (1867-1944)

N:s intresse för Bohusläns forntid växte. Snorre Sturlason blev hans förebild, och han inspirerades av den isländska sagan – både vad gällde ämnesval och sättet att skriva. Han tillhörde stiftarna av det bohuslänska fornminnessällskapet Vikarvet 1915 och var dess styresman i 13 år. ... Styresmannens "förspråk" hållet vid tinget i Lysekil 24 juli 1923 ger en god illustration till både hans prosa och intention: "Kunnig skall du vara i saga och hävd, aldrig främling i ditt lands, din hembygds historia. Ett skall du vara med dina fäders öden. Ättlingen skall känna sin ätt, eljest är han ovärdig arvtagare."

Walter Hülphers (1871-1957)

[R]eligiösa kriser skulle följa honom genom åren liksom hans kastningar från den ena ytterligheten till den andra, från perioder av avskild ensamhet till medarbetarskap i tidningar med högst olika politisk färg. ... Säkerligen under intryck från Nietzsche och Merezjkovskij utvecklades samtidigt hans religiösa åskådning i en starkt livsbejakande och martialisk riktning, dokumenterad i romanen Det tredje budet (1913). ... H fick under världskriget följa den sv flottans övningar och skrev därom en hänfört patriotisk bok 1916. ... I romanen De röda trådarna (1924) har han övergivit det heroiska och förklarat "att kriget var en bankrutt", och i diktsamlingen Livets sång (1931) hör han "evighetens andning" och känner sig slutas i ordet ödmjukhets famn.

Carl Milles (1875-1955)

Den mogne M:s stil är utpräglat personlig. Det finns emellertid en rad element som förenar den med skulpturen under manierismen och barocken, spelet mellan brons och vatten i de stora fontänerna, paradoxen med den svävande skulpturen, den dynamiska rörelsen och det groteska som estetiskt komplement. Kanske kan M ses som den som fullbordar och avslutar en lång tradition i europeisk skulptur.

Åke Ohlmarks (1911-1984)

O var en frodig, lundensisk typ med stor stilistisk talang och fantasirika uppslag. Hans sinne för akribi var inte lika väl utvecklat, och hans talrika arbeten måste oftast läsas med både försiktighet och kritik när det gäller sakuppgifter. O hade lätt att skaffa sig både vänner och fiender och skapa uppståndelse kring sin person. Hans kvicka slagfärdighet gjorde honom till en formidabel motståndare, vilket klart framgår av hans självbiografiska arbeten.

Per Olof Sundman (1922-1992)

Många av de problem som behandlas i S:s texter, såsom förakt för svaghet och auktoritetstro – både som styrande samhällsprinciper och som personlighetsdrag –, är möjliga att knyta till fascistisk och nazistisk ideologi. Det rör sig alltså om en problematisering, även om S:s skildring ibland är påfallande ambivalent.
...
I Ingenjör Andrées luftfärd är det mellanmänskliga dramat på ett representativt sätt förbundet med en modernitetskritik. Romanen väver in ballongfärden i ett mytiskt mönster och iscensätter den kapsejsade Örnen på isen som en störtad Ikaros.