Individualism: Ett hot för individen?

Bara för att EN liberal filosof (John Locke) som var verksam långt innan Charles Darwin trodde på tabula rasa så betyder inte det att liberalism har något med tabula rasa att göra. Skulle du göra en enkät bland libertarianer så skulle det visa att 99% tror att både gener och miljö styr.

Man kan kombinera individualism kreativitet med kollektivism samhälliga åtaganden.

Individualism skapas av välfärdsstaten, då civilsamhället och staten konkurrerar mot varandra om att organisera individens vardag och behov. Civilsamhället tvingar individer att själva organisera sig i grupper där tillit existerar så att de tillsammans kan bygga sin framtid.

Staten betalar människor för att hjälpa andra å andra sidan. Blir staten tillräckligt stark så släcks människors behov att hjälpa varandra och skapa saker tillsammans. Det är därför som Sverige är världens mest individualistiska samhälle.

Den sista frontlinjen för välfärdsstaten är ju kärnfamiljen, där man ska organisera välfärdsstaten till sådan utsträckning att mamman inte behöver ha pappan närvarande för att klara sig väl, och så småningom där barnen inte ens behöver sina föräldrar.

Det är nog uppenbart för alla utom dig att de båda styckena jag saxade in motsäger varandra. Möjliggör och hatar rimmar illa ser du.

Nu är ju inte John Locke vilken liberal filosof som helst utan liberalismens fader. Tabula rasa har utgjort grunden för alla liberal inriktningar alltsedan dess. Explicit eller implicit. I den mån dagens libertarianer inte förstår grunden för sin egen lära så saknar det likväl relevans för det jag redogjort för. I realiteten visar det sig dessutom hur egalitarismen är ständigt närvarande även hos libertarianer genom deras motstånd mot hierarkier och auktoritet. Jag har förövrigt knappt stött på några libertarianer som lyfter fram genetikens betydelse.

Du lyckas ju inte prestera den minsta lilla logik som stöd för ditt påstående. Det är helt tomt.

Möjliggör avser liberalism.
hatar avser en individ.

När du inte ens klarar av att läsa en enkel text och få den rätt så börjar jag tvivla på att du gått ut grundskolan.

Ja det du refererar till är ju bara en retorisk fras som tillgreps för länge sedan ang att adeln skulle vara speciell på något sätt. Bara genom att födas in i en adelsfamilj så fantiserade en del tokar om att man var genetiskt mer duglig i vissa avseenden.
Och frasen "tabula rasa" syftar bara till att förneka stolligheterna.


Att en del stollar i forumet släpar fram frasen "tabula rasa" beror bara på att dom är för odugliga för att föra logiska resonemang. (Och det är knappast en genetisk betingad defekt dom släpar på, utan snarare lathet och försummelse vad gäller att utbilda sig så att deras hjärnor skärper till sig).

Du trasslar bara in dig i usel semantik. Erkänn ditt feltänk istället. Liberalismen är dessutom helt individcentrerad i teorin så din bortförklaring är verkligen undermålig.

Människan söker efter någon mening, och vilken mening som helst är att föredra framför att leva utan någon mening.

Frihet i sig är inte meningen till livet, frihet är bara fasen innan du söker finna begränsningar till frihet, när än det inte passar dig att alla ska vara fria. Ifall du inte kan hantera frihet så kommer du söka politiska rörelser som kan begränsa andras frihet, då du känner dig förtryckt av att andra kan hantera sin frihet så väl (exempelvis så vill de kanske inte anställa dig).

Så småningom så graviterar allt tillbaka till grupper som organiserar sig för att tillsammans utöka sin anspråk på makt, exemelvis att utöka sin makt till den grad att andra människor inte kan säga saker som du ogillar att höra.

Frihetsidealet är för abstrakt. Det är för främmande mot mänskliga psyket. LGBT vill exempelvis inte bara fria att knulla runt så som de vill eller gå i parad där de visar skinkorna ur läderkläderna; de vill att du som tillhör den främmande gruppen dyrkar deras frihet; får de att känna sig bekvämma på arbetsplatser; klär på dig deras symboler i sympati för deras frihet, uttalar dig med rätt pronomen när du talar till dem; att du förändrar dina heteronormativa sagor till att inkludera dem; att du inte förlöjligar dem på något sätt överhuvudtaget.

Islamister ger uttryck för liknande behov att alla respekterar det som är känsligt för just dem, men de är åtminstone ärliga nog att tillkännage att frihet inte är idealet som deras kult eftersträvar.

Alla typer av svaga grupper går sedan ihop för att se till att starka grupper delar med sig av ekonomiska vinsten från deras "frihet", att du tvingas dela med dig av maktpositioner du själv har erövrat så att även de får vara representerade. Universitet ska också kvotera in grupper som inte klarar av att komma in genom meritokratiska principer.

Ifall du vill ha en någorlunda fri samhälle så måste alltså du först förminska antalet svaga grupper som kan gå ihop ihop för att ta ifrån frihet från starka grupper.

För den ena människans frihet är den andres upplevda förtryck. Ifall människor objektivt är förtryckta är helt oviktigt, så länge svaga individer upplever förtryck och går ihop i starkare massrörelser så kommer förbittringen spridas och individers frihet kommer att begränsas.

Beror väl på vad man föds in i. Föds du in i islam kommer islam påverka dig, jag föddes i en hyfsat aktiv kristen familj. Är inte alls kristen men den barndomen påverkade mig starkt. Liksom att alla från farfarsgenerationen och bakåt kom från de 90% fattiga svenskarna vid sekelskiftet 1900. Farfar och morfar hantverkare. Även om farsan gjorde lite karriär växte jag upp i Stockholm nordväst. I nordost fick jag lära mig, efter att själv gått universitet och typ gjort klassresan, att man i likhet med andra akademikertäta eller välbärgade områden som ung vuxen förväntades göra alla dessa val - vad vill du göra med ditt liv. Där jag växte upp blev man ingenjör om man var bra i matte och så var det bra med det. Samtidigt - de sociala kraven är(jag bor i motsvarande Stockholm nordost nu, mina barn har växt upp till vuxenliv i ”akademin”) större här än i höghus-radhus-småhussverige där jag växte upp. Det var lättare att vara sig själv, växa upp till vad man själv ville bli för en från knegarsvenssonbakgrunden. Lite, du jobbar sen gör du vad fan du vill, mer. Aldrig att farsan hade skjutsat mig till nåt idrott eller vad som helst, han ville pula med sitt.

Men det här jag läser om individualism här... Det låter som nåt för nån som växt upp under en sten. Du är så starkt påverkad av din omgivning att du i stor grad kommer vara präglad av kollektiv. Filosofen Heidegger skriver om ”kastadhet”, du föds in i nåt och det kommer du inte undan.

Tror inte det är nån större risk med att folk vill göra sina egna val, gå egna vägar. De flesta är så präglade av tillsammansskapet. Att vissa är mer sociala, vissa mindre, såna är vi skapta. Vore intressant att veta mer konkret vad man tänker sig att den här skadliga individualismen skulle vara för något, vad det skulle kunna vara för något det tar sig uttryck i.

Jag vill hävda att du har helt fel och totalt har missuppfattat en liberal individualism!

Den liberala individualismen handlar alltså om att staten ska skita i vad du gör så länge du inte skadar någon annan. Du ska i högsta, möjliga mån ta hand om och försörja dig själv. Staten ska inte vara befolkningens barnvakt, vilket fördummar befolkningen. Därmed inte heller sagt att det inte ska finnas några sociala skyddsnät. De ska bara inte finnas där för dem som egentligen inte behöver dem.

Jag är dessutom av åsikten att människor på en arbetsplats eller i en idrottsförening kommer att umgås och fungera tillsammans ändå, även om staten inte är där och pekar med pekpinnen. Det finns inte heller något inom frihetlig liberalism som säger att t.ex. chefer på arbetsplatser inte ska finnas, dvs de direktiv som finns kring hur man ska vara på arbetsplatsen i fråga, kommer fortsatt finnas.
Det samma kan dock inte sägas om man ser till t.ex. marxistiska socialister, som helst verkar vilja cutta hela chefsledet och att "produktionen ska bestämma allt, och alla ska ha samma makt". Lycka till med den, vetja!

När man ska besegra en fiende. Då är man starkare tillsammans. Eller när man ska försörja en armé. Då kan ett helt rike pytsa in istället för enskilda bönder.

Att avveckla den kulturella, språkliga och religiösa tillhörigheten till förmån för individuell frihet lär få konsekvenser i en sådan situation. Plötsligt står du själv och förstår inte de vars händer du placerat ditt liv i.