2006-06-25, 13:26
#1
Började i alla fall ta en 500 mcg lapp vid 6 tiden för att sen cykla till en kompis som skulle ha fest, när jag hade haft lapparna inne cirkus 5-10 minuter så märkte jag en bedövande känsla där jag haft lappen.så jag förbered mig väl på att det skulle fungera.
Väl på festen så var det alkohol som gällde – En kompis påpekade att jag hade stora pupiller vilket gjorde att jag snabbt letade rätt på ett par ”pilotbrillor” för att gömma mig lite bakom.
Sen så vart jag lite halvnojig där på slutet på festen (runt 10 tiden-dock inga visuella effekter ännu) fick för mig att folk gick runt o viskade –det är han med stora pupiller, kände mig också utesluten från deras grupp – genom att de fick för mig att vi skulle ta en vanlig bil ner till krogen o vem hade inte druckit någon om inte jag? – så det var jag som skulle ha fått köra bilen (det var planerat de ville få mig o känna att jag var dum o ”knarkade” och inte tog deras drog alkohol för om jag hade tagit alkohol så skulle jag ju inte kunnat köra bilen, massor av sådana saker var det som de hittade på för att få mig utesluten från deras ”grupp”)
Aja vi tog en taxi (inne i taxin så kände jag mig rätt så instängd-satt mellan 2 stycken i bakättet men det var bara hålla ut till målet.
Nästa fest –mycket folk trång o många var kraftig berusade, försökte hitta någon person som var på samma ”nivå” som mig men det var mest fyllesvin –var väl sådär.satte mig i en mjuk skön soffa med mina pilotbrillor o kände mig uttittat för mina gigantiska ögon. – var där ett tag för att sen dra vidare. på väg ner mot stan så ringde telefon(23-00 tiden) ,det var väl egentligen nu det började hända saker, hon jag pratade med var full och jag tyckte att hon upprepade allt hon sa flera gånger om som att hon jag pratade ned var inspelad och de hade bara satt henne på replay.
Aja mot krogen i alla fall- 20 minuter gångfärd ,var rätt så skönt o vara ute o gå-men var allt för ”nojig” för att låta någon vakt lysa på mina gigantiska pupiller ,så jag bestämde mig från att vika av för att gå hemåt.-gick över en bro med rinnandes vatten under…det var rätt så skönt o kolla ner över det rinnande vattnet som rann under mig –fick nästan lite svårt o gå var som att balanssinnet sattes ur spel och man och man ville flyta med vattnet.
När jag kommer närmare stan så går jag på en upplyst gångväg genom stadens centrum med lamporna riktade mot mig får nästan en james bond känsla över mig när jag går där och knäpper med mina solbrillor och känner hur dess metall går genom varandra samtidigt som 2 stycken tjejer går framför mig och pratar engelska-vet inte om deras engelska talande bidrog till och skapa ”james bond känslan”.
Viker av från stans upplysta gångväg till en rätt så mörkt gränd som jag måste passera för att ta mig till lgh. I denna ”gränd” så finns det stenplattor utlagda kollar ner på dem medan jag går o ser hur de börjar glida från varandra kollar upp för att få det o sluta, vill helst ta mig till min trygga underbara lgh så fort som möjligt.
Efter cirka 5 minuter gående i den mörka ”gränden” så är jag framme vid lgh.
Inne i lgh så slår jag på min dator det första jag gör för att sen gå o kolla mig själv i spegeln tycker att jag har känt att jag har haft blodsmak i munnen, är rädd för att jag kanske har tagit sönder någon tand pga käkspänningarna, tänderna känns också mjuka så jag måste gå till spegeln och se vad som föregår där inne i mun kollar mig i spegeln märker inte någon blödning och alla tänder sitter kvar är också nu jag märker när jag kollar mig i spegeln att mitt ansikte omvandlas till en glad jag med rätt så fin hy, och sen en gammal och sliten jag med dålig hy (kommer gå framåt och tillbaka flera gånger under nattens gång för att kolla in dessa 2 personer framför spegeln som framträder)
, förvånas också av mig själv att jag kommer på mig själva tänt alla lampor i lgh.
Känner i alla fall och ljus ger mig trygghet.
Surfar in på FB och försöker skriva några inlägg och försöka hitta någon person som är på samma ”nivå” som jag.
Tangentbordet glider iväg, knapparna känns mjuka men detta kommer i vågor ibland så är det lättare o skriva på tangentbordet och för att sen vara riktigt svårt när knapparna på tangentbordet känns som gummi. Men man kan styra det där lite själv märkte jag om man koncentrerar sig riktigt mycket så blir man rätt så normal men påföljden av det var att man fick huvudvärk så jag orkade inte lägga ner någon energi på det men det var rätt så skönt och ha vetskapen om det – man hade kontrollen.
Sitter nu med hörlurar o kollar in i Windows media player o njuter av att surfa med på alla mönster.
Bestämmer mig för att lägga mig på sängen med hörlurarna på . ”tar med mig bilden som jag har av mönstret som uppspelades av media playern och projektera den på vägen (är rätt så svaga mönster som uppkommer på vägen) så jag bestämmer mig för att blunda och märker att jag får starka mönster i hjärnan , är som de 2 hjärnhalvorna har sex med varandra –ligger väl så cirka 2-3 minuter innan jag känner mig rätt så mentalt slut och bestämmer mig för att sluta.
Efter det så går jag mest runt i lgh och utforskar kylen och alla smaker som finns där – det enda som stör mig är mina ”mjuka tänder” -
vilket gör att jag känner att jag måste tugga försiktigt på allt jag äter.
Min Kompis ringer och undrar om en annan kompis kan komma över och sova hos mig. Min första tanke är _NEJ! Ingen ska komma in i mitt ”paradis” .
Hans ursäkt för att denna kompis ska sova hos mig är att han har hittat någon tjej så han vill vara ensam hemma med denna tjej.
Kommer ihåg att mina tankebannor var just då –vad fan här har jag mental sex med mig själv o du ska bara knulla en tjej.
Men efter lite övertalning så säger jag ja.
Han som ska sova hos mig ringer (känner honom för övrigt rätt så bra –och han är väl inte så postivivt till substanser förutom alkohol och ha nvet inte om att jag har tagit något)
Vi bestämmer att jag ska gå o möta honom halvvägs sagt o gjort tar på mina kläder .känns som en smekande känsla när jag tar på mina jeans( har suttit med morgonrocken framför datorn)
Känns lite bittert och lämna min underbara lgh men sagt o gjort ut i mörkret beger jag mig – efter cirka 7 minuter promenad så börjar jag känna mig osäker/nojig och bestämmer mig för att gå tillbaka till lgh – hör också svaga fotsteg bakom mig –fast jag vet att det inte är någon bakom mig men jag tittar ändå över ryggen varje gång jag hör det.
Väll tillbaka till min underbara upplysta lgh så får jag lite dåligt samvete för att jag inte har gått o möt honom bestämmer mig i alla fall och ställa mig på balkongen och invänta honom samtidigt som jag försöker komma på en bra ursäkt varför jag inte kom.
Står väl där på balkongen 10-15 minuter och beundrar naturen får också vissa mönster när jag kollar på ett träd - går mellan ”pixlar och svaga konjukturer av att se ut som ett bannan träd med något guld hängandes från grenarna)
för att sen se honom komma där som en jätte som ska inta min underbara lgh. Får tillomed tankar på att inte släppa in honom i lgh.
Men jag tycker nästa lite synd om honom, han ser nästan döendes ut som står där nere vid porten o flåsar.
Sagt o gjort går ner o släpper in honom , han muttrar lite ilsket om varför jag inte kom o mötte honom , som svar fick han.
- Jag har ju i alla fall tagit på mig kläderna.
Har mina solbrillor på mig för att dölja mina gigantiska pupiller för honom.
Visar honom soffan. Vill helst att han bara ska gå o lägga sig så fort som möjligt så jag kan gå tillbaka till mitt datorrum/sovrum o sitta o lyssna på musik
– känner mig nästan som en hotellvärd och gör det klart för honom att jag kommer sitta vid datorn hela natten.
Sitter nu väl vid datorn från 02-05 o lyssnar på musik är dock lite små nojig att han ska komma in mitt rum och det är då jag upptäcker att jag har ett lås på dörren till mitt sovrum
Börjar pilla med låset till dörren och ”jätten” på soffan vaknar och undrar vad fan jag håller på med?
Ropar ut till vardagsrummet att jag har upptäckt ett lås på dörren som jag inte har sett förut! Slutar pilla på låset fast jag vill fortsätta tycker att metallen är sätt så skönt och ta på men jag vill inte verka allt för lustig för den soffliggande jätten.
Runt 05 på morgonen så är väl det mesta avtagit men jag kan fortfarande se olika ansikten om jag kollar mig själv i spegeln.
Kollar ut genom mitt sovrums fönster och ser en ”luffare” rota runt bland sopperna ,tycker att det ser rätt så vacker ut ändå när han krafsar runt där och samlar pantburkar –han gör ju en god gärning för naturen- den perfekta samspelet mellan människa och natur!!
. Går förbi den soffan där jätten ligger för att komma till balkongen tar med mig lite mat och kaffe o sitter väl där ute 20 minuter o bara beundrar fågelkvittret och naturen.
AJA tiden flyter iväg till cirka 9:30 har försökt och väcka jätten flera gånger (mellan.klockan 06-09) för att få med honom på en liten promenad ut i naturen och samtidigt gå och hämta min cykel men han vägrar och följa med.
Bestämmer mig då för att gå själv. har hela tiden en känsla att jag är utstirrad av folk jag möter pga min pupiller som fortfarande är gigantiska.
Möter vissa personer med glasögon på min promenad till cykel och jag får en bestämd känsla att de har samma sak som jag och ”dölja” och de också går ute o beundrar naturen och vi ligger på samma nivå. Detta faktum gör mig rätt så glad i själen att jag inte är ensam ,ändå gång som denna teori sprack lite var när jag möte en barnfamilj med glasögon.
Väl på festen så var det alkohol som gällde – En kompis påpekade att jag hade stora pupiller vilket gjorde att jag snabbt letade rätt på ett par ”pilotbrillor” för att gömma mig lite bakom.
Sen så vart jag lite halvnojig där på slutet på festen (runt 10 tiden-dock inga visuella effekter ännu) fick för mig att folk gick runt o viskade –det är han med stora pupiller, kände mig också utesluten från deras grupp – genom att de fick för mig att vi skulle ta en vanlig bil ner till krogen o vem hade inte druckit någon om inte jag? – så det var jag som skulle ha fått köra bilen (det var planerat de ville få mig o känna att jag var dum o ”knarkade” och inte tog deras drog alkohol för om jag hade tagit alkohol så skulle jag ju inte kunnat köra bilen, massor av sådana saker var det som de hittade på för att få mig utesluten från deras ”grupp”)
Aja vi tog en taxi (inne i taxin så kände jag mig rätt så instängd-satt mellan 2 stycken i bakättet men det var bara hålla ut till målet.
Nästa fest –mycket folk trång o många var kraftig berusade, försökte hitta någon person som var på samma ”nivå” som mig men det var mest fyllesvin –var väl sådär.satte mig i en mjuk skön soffa med mina pilotbrillor o kände mig uttittat för mina gigantiska ögon. – var där ett tag för att sen dra vidare. på väg ner mot stan så ringde telefon(23-00 tiden) ,det var väl egentligen nu det började hända saker, hon jag pratade med var full och jag tyckte att hon upprepade allt hon sa flera gånger om som att hon jag pratade ned var inspelad och de hade bara satt henne på replay.
Aja mot krogen i alla fall- 20 minuter gångfärd ,var rätt så skönt o vara ute o gå-men var allt för ”nojig” för att låta någon vakt lysa på mina gigantiska pupiller ,så jag bestämde mig från att vika av för att gå hemåt.-gick över en bro med rinnandes vatten under…det var rätt så skönt o kolla ner över det rinnande vattnet som rann under mig –fick nästan lite svårt o gå var som att balanssinnet sattes ur spel och man och man ville flyta med vattnet.
När jag kommer närmare stan så går jag på en upplyst gångväg genom stadens centrum med lamporna riktade mot mig får nästan en james bond känsla över mig när jag går där och knäpper med mina solbrillor och känner hur dess metall går genom varandra samtidigt som 2 stycken tjejer går framför mig och pratar engelska-vet inte om deras engelska talande bidrog till och skapa ”james bond känslan”.
Viker av från stans upplysta gångväg till en rätt så mörkt gränd som jag måste passera för att ta mig till lgh. I denna ”gränd” så finns det stenplattor utlagda kollar ner på dem medan jag går o ser hur de börjar glida från varandra kollar upp för att få det o sluta, vill helst ta mig till min trygga underbara lgh så fort som möjligt.
Efter cirka 5 minuter gående i den mörka ”gränden” så är jag framme vid lgh.
Inne i lgh så slår jag på min dator det första jag gör för att sen gå o kolla mig själv i spegeln tycker att jag har känt att jag har haft blodsmak i munnen, är rädd för att jag kanske har tagit sönder någon tand pga käkspänningarna, tänderna känns också mjuka så jag måste gå till spegeln och se vad som föregår där inne i mun kollar mig i spegeln märker inte någon blödning och alla tänder sitter kvar är också nu jag märker när jag kollar mig i spegeln att mitt ansikte omvandlas till en glad jag med rätt så fin hy, och sen en gammal och sliten jag med dålig hy (kommer gå framåt och tillbaka flera gånger under nattens gång för att kolla in dessa 2 personer framför spegeln som framträder)
, förvånas också av mig själv att jag kommer på mig själva tänt alla lampor i lgh.
Känner i alla fall och ljus ger mig trygghet.
Surfar in på FB och försöker skriva några inlägg och försöka hitta någon person som är på samma ”nivå” som jag.
Tangentbordet glider iväg, knapparna känns mjuka men detta kommer i vågor ibland så är det lättare o skriva på tangentbordet och för att sen vara riktigt svårt när knapparna på tangentbordet känns som gummi. Men man kan styra det där lite själv märkte jag om man koncentrerar sig riktigt mycket så blir man rätt så normal men påföljden av det var att man fick huvudvärk så jag orkade inte lägga ner någon energi på det men det var rätt så skönt och ha vetskapen om det – man hade kontrollen.
Sitter nu med hörlurar o kollar in i Windows media player o njuter av att surfa med på alla mönster.
Bestämmer mig för att lägga mig på sängen med hörlurarna på . ”tar med mig bilden som jag har av mönstret som uppspelades av media playern och projektera den på vägen (är rätt så svaga mönster som uppkommer på vägen) så jag bestämmer mig för att blunda och märker att jag får starka mönster i hjärnan , är som de 2 hjärnhalvorna har sex med varandra –ligger väl så cirka 2-3 minuter innan jag känner mig rätt så mentalt slut och bestämmer mig för att sluta.
Efter det så går jag mest runt i lgh och utforskar kylen och alla smaker som finns där – det enda som stör mig är mina ”mjuka tänder” -
vilket gör att jag känner att jag måste tugga försiktigt på allt jag äter.
Min Kompis ringer och undrar om en annan kompis kan komma över och sova hos mig. Min första tanke är _NEJ! Ingen ska komma in i mitt ”paradis” .
Hans ursäkt för att denna kompis ska sova hos mig är att han har hittat någon tjej så han vill vara ensam hemma med denna tjej.
Kommer ihåg att mina tankebannor var just då –vad fan här har jag mental sex med mig själv o du ska bara knulla en tjej.
Men efter lite övertalning så säger jag ja.
Han som ska sova hos mig ringer (känner honom för övrigt rätt så bra –och han är väl inte så postivivt till substanser förutom alkohol och ha nvet inte om att jag har tagit något)
Vi bestämmer att jag ska gå o möta honom halvvägs sagt o gjort tar på mina kläder .känns som en smekande känsla när jag tar på mina jeans( har suttit med morgonrocken framför datorn)
Känns lite bittert och lämna min underbara lgh men sagt o gjort ut i mörkret beger jag mig – efter cirka 7 minuter promenad så börjar jag känna mig osäker/nojig och bestämmer mig för att gå tillbaka till lgh – hör också svaga fotsteg bakom mig –fast jag vet att det inte är någon bakom mig men jag tittar ändå över ryggen varje gång jag hör det.
Väll tillbaka till min underbara upplysta lgh så får jag lite dåligt samvete för att jag inte har gått o möt honom bestämmer mig i alla fall och ställa mig på balkongen och invänta honom samtidigt som jag försöker komma på en bra ursäkt varför jag inte kom.
Står väl där på balkongen 10-15 minuter och beundrar naturen får också vissa mönster när jag kollar på ett träd - går mellan ”pixlar och svaga konjukturer av att se ut som ett bannan träd med något guld hängandes från grenarna)
för att sen se honom komma där som en jätte som ska inta min underbara lgh. Får tillomed tankar på att inte släppa in honom i lgh.
Men jag tycker nästa lite synd om honom, han ser nästan döendes ut som står där nere vid porten o flåsar.
Sagt o gjort går ner o släpper in honom , han muttrar lite ilsket om varför jag inte kom o mötte honom , som svar fick han.
- Jag har ju i alla fall tagit på mig kläderna.
Har mina solbrillor på mig för att dölja mina gigantiska pupiller för honom.
Visar honom soffan. Vill helst att han bara ska gå o lägga sig så fort som möjligt så jag kan gå tillbaka till mitt datorrum/sovrum o sitta o lyssna på musik
– känner mig nästan som en hotellvärd och gör det klart för honom att jag kommer sitta vid datorn hela natten.
Sitter nu väl vid datorn från 02-05 o lyssnar på musik är dock lite små nojig att han ska komma in mitt rum och det är då jag upptäcker att jag har ett lås på dörren till mitt sovrum
Börjar pilla med låset till dörren och ”jätten” på soffan vaknar och undrar vad fan jag håller på med?
Ropar ut till vardagsrummet att jag har upptäckt ett lås på dörren som jag inte har sett förut! Slutar pilla på låset fast jag vill fortsätta tycker att metallen är sätt så skönt och ta på men jag vill inte verka allt för lustig för den soffliggande jätten.
Runt 05 på morgonen så är väl det mesta avtagit men jag kan fortfarande se olika ansikten om jag kollar mig själv i spegeln.
Kollar ut genom mitt sovrums fönster och ser en ”luffare” rota runt bland sopperna ,tycker att det ser rätt så vacker ut ändå när han krafsar runt där och samlar pantburkar –han gör ju en god gärning för naturen- den perfekta samspelet mellan människa och natur!!
. Går förbi den soffan där jätten ligger för att komma till balkongen tar med mig lite mat och kaffe o sitter väl där ute 20 minuter o bara beundrar fågelkvittret och naturen.
AJA tiden flyter iväg till cirka 9:30 har försökt och väcka jätten flera gånger (mellan.klockan 06-09) för att få med honom på en liten promenad ut i naturen och samtidigt gå och hämta min cykel men han vägrar och följa med.
Bestämmer mig då för att gå själv. har hela tiden en känsla att jag är utstirrad av folk jag möter pga min pupiller som fortfarande är gigantiska.
Möter vissa personer med glasögon på min promenad till cykel och jag får en bestämd känsla att de har samma sak som jag och ”dölja” och de också går ute o beundrar naturen och vi ligger på samma nivå. Detta faktum gör mig rätt så glad i själen att jag inte är ensam ,ändå gång som denna teori sprack lite var när jag möte en barnfamilj med glasögon.
40+ timmar?
kanske man har också?