Du har drabbats av samma konceptuella fel som de flesta professionella och amatörmässiga försvarsbedömare i väst (inklusive jag själv) gjort under de senaste 15-20 åren TS.
Det har konsekvent varnats för rysk upprustning, rädslan för deras antal och deras system har förstorats enormt här, ivrigt underblåst av ryska underrättelseorgan. Rysk statsledning har dock råkat ut för samma bekymmer, och av samma anledning, nämligen att de ljugit så mycket och så omfattande, att de själva börjat tro på sina sagor och dikter.
Dessvärre för Putin och hans civila och militära ledare, så visade det sig ganska omgående efter inmarschen i Ukraina att Ryssland uppenbarligen inte gått framåt alls militärt, sedan 1991. Det verkar, dessutom, så illa att de faktiskt var avsevärt mer kompetenta operativt och materielmässigt under Sovjettiden än de är idag.
Det kan, absolut, förefalla vara något slags fälla. Att ryssarna offrar tiotusentals vagnar, flygplan och artillerisystem, samt tiotusentals döda och sårade, för att locka NATO till ett angrepp på Ryssland. Men det är teori, inte praktik. NATO har aldrig varit sammansatt, utrustat eller samövat för att genomföra stora militära offensiva operationer österut, vare sig 1980 eller 2020 (d.v.s. angrepp på annan stat med kombinerade vapenslag och markformationer i kår eller arméstorlek). Målsättningen har hela tiden varit att stoppa en massiv sovjetisk/rysk mekaniserad framstöt in i Västtyskland/Tyskland eller Polen efter Kalla Kriget.
De vapensystem Ryssland hittills förlorat i Ukraina, visar också med all önskvärd tydlighet, att det egentligen inte existerar några viktiga ryska marksystem som inte redan använts där. Det betyder, i sin tur, att materielen som sådan vid ett teoretiskt krig mellan NATO och Ryssland är den materiel vi nu ser i aktion i Ukraina. Möjligheten existerar naturligtvis för att de behåller sina kvalificerade och bäst övade trupper hemma (även om det är väldigt lite troligt), men om målet är att vinna i Ukraina, så håller de på att fullständigt rasera den chansen genom att göra så.
Det har konsekvent varnats för rysk upprustning, rädslan för deras antal och deras system har förstorats enormt här, ivrigt underblåst av ryska underrättelseorgan. Rysk statsledning har dock råkat ut för samma bekymmer, och av samma anledning, nämligen att de ljugit så mycket och så omfattande, att de själva börjat tro på sina sagor och dikter.
Dessvärre för Putin och hans civila och militära ledare, så visade det sig ganska omgående efter inmarschen i Ukraina att Ryssland uppenbarligen inte gått framåt alls militärt, sedan 1991. Det verkar, dessutom, så illa att de faktiskt var avsevärt mer kompetenta operativt och materielmässigt under Sovjettiden än de är idag.
Det kan, absolut, förefalla vara något slags fälla. Att ryssarna offrar tiotusentals vagnar, flygplan och artillerisystem, samt tiotusentals döda och sårade, för att locka NATO till ett angrepp på Ryssland. Men det är teori, inte praktik. NATO har aldrig varit sammansatt, utrustat eller samövat för att genomföra stora militära offensiva operationer österut, vare sig 1980 eller 2020 (d.v.s. angrepp på annan stat med kombinerade vapenslag och markformationer i kår eller arméstorlek). Målsättningen har hela tiden varit att stoppa en massiv sovjetisk/rysk mekaniserad framstöt in i Västtyskland/Tyskland eller Polen efter Kalla Kriget.
De vapensystem Ryssland hittills förlorat i Ukraina, visar också med all önskvärd tydlighet, att det egentligen inte existerar några viktiga ryska marksystem som inte redan använts där. Det betyder, i sin tur, att materielen som sådan vid ett teoretiskt krig mellan NATO och Ryssland är den materiel vi nu ser i aktion i Ukraina. Möjligheten existerar naturligtvis för att de behåller sina kvalificerade och bäst övade trupper hemma (även om det är väldigt lite troligt), men om målet är att vinna i Ukraina, så håller de på att fullständigt rasera den chansen genom att göra så.
