Har jag ett bra skriftspråk på engelska?

Det allvarligaste felet du gjorde - att skriva författning när du menade författande - kan aldrig i helsicke marknadsföras som ett korrekturläsningsfel. Och det är ett fel som ger intryck av andraspråkstalare.
En kapten har definitionsmässigt uppnått en viss ålder, som inte riktigt stämmer med undomsspråket i formuleringen.
Nähä du. Då kan du naturligtvis tala om för mig vilka stilistiska överväganden du har gjort när du valde denna meningsindelning, inklusive varför du valde ett enkelt komma i stället för tankstreck om det nu var viktigt att det inte skulle stå i en ensam mening
Graden av lugn har nu inte så mycket med saken att göra. Om jag får en order av en kapten (fullt rimligt, eftersom jag är fänrik själv) så kvitterar jag den med Ja, kapten! - stavat precis just så - även om jag är lugn som en filbunke. Och också du själv använder ju utropstecken i din text utan att det markerar upphetsning eller skrik. Vidare kan man alltså inte skriva Vi har en situation på svenska - i vart fall än så länge är det ett språkfel, en amerikanism.

Nå, mina svensklektioner är sådär femtio år tillbaka i tiden. Däremot händer det av och till här i språkforumet att vad som synes vara en ung man med deletionsmutation i självkritikgenen vill ha ett kvalitetsomdöme om sina snillefoster till texter, och som, när de omdömen som inkommer inte är hundraprocentigt beundrande, blir synnerligen harmsen därav och hävdar att han minsann vet mycket bättre än de som har yttrat sig över texten.

Du är alltså inte ensam. Men du har likväl en del att jobba på för att få till ett felfritt skriftspråk, såväl på svenska som på engelska.

Du skriver på allvar en väldigt lång text där du felaktigt kritiserar mina texter och påstår att jag har svenska som andraspråk och en massa annan rappakalja när du själv börjar en mening med Och. Jösses, du skriver som en lågstadieelev. Sedan tycker jag det är väldigt roligt när du försöker stajla när du skriver gammaldagssvenska och ovanliga ord. Tragiskt.


Är du fänrik? Knappast. En fänrik uppför sig på ett annorlunda sätt. Hur gammal är du?

”åh, livet äger” är helt korrekt då han tänker det på direkten. Detta är grundsvenska, är du svensk eller flyttade du hit när du var 15? Svårt.

Skriver en massa skit om mitt språkbruk medan du själv startar meningar med och. Ironin är så hög att du inte ens fattar att du omfamnas utav en grov hallongrotta som din fule mor gav dig till middag.

Godmiddag min fina son Hamilkar, här får du hallongrotta! Säger mamma Hamilkar

- Tack mamma får musen, saftigt! Säger Hamilkar.

Jag brukar inte vilja skriva (eller ens läsa särskilt mycket) på Flashback, men den här tråden är intressant.

För det första så håller jag med dig om att meningar inte behöver vara uppbyggda i enlighet med grammatiska regler – det är din text, den enda som vet hur den ska förmedlas är du. Det finns ett flertal romaner som har blivit populära trots, eller rent av tack vare, att de har innehållit taskig grammatik. Däremot har folk i den här tråden rätt i att den taskiga grammatiken måste vara ett stilistiskt val, och att det måste framgå med all önskvärd tydlighet att den är ett stilistiskt val för att läsaren ska vilja ägna timmar åt att läsa boken.

För det andra så har du rätt i att det är skillnad på att kunna ett språk och att kunna skriva en bok på det språket. Här kan jag bidra med en egen erfarenhet. Jag skickade in en engelskspråkig novell där huvudkaraktären konfronteras med sitt yngre jag, och där denna konfrontation inte hade kunnat ske tidigare för att så mycket skit hade hänt mellan barndomen och den ålder som huvudkaraktären nu var i. Ordval görs på magkänsla. På ens modersmål klaffar ordvalet oftast med magkänslan. Så är inte alltid fallet när man skriver på ett andraspråk. Jag valde det engelska ordet ”smut” som motsvarighet till svenskans ”skit” (som förvisso har samma breda innebörd på båda språken men som inte passade i just det här engelskspråkiga sammanhanget). Försent upptäckte jag att ”smut” i sanning betyder ”skit/smuts”, men att det, hos folk med engelska som modersmål, oftare betyder ”snusk”. Alltså råkade min novell handla om en man som runkat till så pass mycket porr att han skämdes för mycket för att bli sedd av sitt yngre jag. Ojdå.

Anledningen till att jag valde ”smut” var antagligen att det låter som svenskans ”smuts”, även om jag inte förstod det själv när det begav sig. Det jag vill få sagt med denna anekdot är att modersmålet används för att kommunicera magkänsla, och att den funktionen inte är överförbar till andra språk. Det har hänt massor av gånger att något engelskt jag har skrivit har känts rätt, och sedan, när jag har upptäckt att det var helt åt skogen fel, så har den rätta formuleringen (som är den enda formulering en engelskspråkig persons magkänsla skulle vara mottaglig för) känts fel.

Gå inte på magkänsla när du skriver på engelska.

För det tredje så ska du inte ta åt dig av folk som säger att du måste kunna ta kritik. Så säger de till alla som delar med sig av sina alster, oavsett hur man reagerat på deras kritik. Jag misstänker att de som säger så själva dras med vanföreställningar om sin egen litterära fingerspetskänsla, som de projicerar på andra. ”Smaken är som baken” är inte ett talesätt som tycks förekomma särskilt ofta hos bokslukare överlag. Jag har sett samma tendens på t.ex. Goodreads – folk som har ”läsare” som personlighet anser sig vara varje författares rättesnöre, och om någon författare har skrivit något som läsaren inte uppskattar så har författaren gjort något fel, och läsaren vill, i all välmening, ge råd om hur författaren bör göra nästa gång så att det blir ”rätt” (detta även om alla andra recensioner är positiva).

För det fjärde bör du ha för vana att kolla upp ALLA formuleringar, skiljetecken och annat som du inte är helt hundra på. Gymnasielärare sätter betyg efter begriplighet, inte efter hur stor chans eleven har att smälta in bland författare som har engelska som modersmål.

Som avslutning vill jag påpeka att filmmanus och bokmanus har olika nivå på språket, och detta av förklarliga skäl: allt språk som förekommer i filmer förmedlas muntligt (måhända med undantag för bilder på korta texter), och alla människor begår misstag då och då när de uttrycker sig muntligt. Detta beror på att filmrepliker framställs som saker karaktärerna säger i stunden utan att ha tänkt igenom först. Böcker må ha repliker i sig, men består till störst del av beskrivande stycken, och beskrivande stycken har högre språkliga förväntningar på sig än repliker. Tittare har inte filmmanuset i handen medan de tittar, så de tänker inte på att manusförfattaren har begått ett fel. En bok har man i handen, språkliga fel som dyker upp registreras visuellt hos läsaren och associeras direkt med författaren, och alltså är språkliga brister inte lika accepterade i skriftspråk som i talspråk.

Lycka till!

Det du skriver stämmer kanske om vissa naturalistiska, pseudo-dokumentära filmer, men en typisk spelfilm sprungen ur Hollywood eller Svensk filmindustri har lika idealiserade repliker som en roman.

Jag är genuint tvåspråkig, och upplever din engelska, och jag bortser då från småfel , som lite platt.

Vill du absolut skriva på engelska, och inte har möjlighet att bosätta dig i engelskspråkigt land så pass länge att du börjar tänka och drömma på engelska, så är mitt råd att läsa engelsk litteratur. Och då inte den senaste bestsellern, utan att du söker dig till den klassiska engelskspråkiga litteraturen. Läser du bara en författare finns risken att du kopierar, men ju mer du läser av olika författare, desto större möjlighet har du finna din egen röst.

Så mitt råd är att det kan vara bättre att du håller dig till ditt förstaspråk. Det är det språk du behärskar till den grad att du har känsla för språkets nyanser. Det är nog också så att har du inte levt ett tag i USA, så saknar du känsla för kontexten dina personer lever i. Hur tänker och reagerar en vit fundamentalistisk kristen som är abortmotståndare, älskar Trump och är motståndare till all reglering av vapeninnehav? Eller en afroamerikan, hur har den personen upplevt rasismen i USA? Hur skildrar du människor som du aldrig mött annat än genom tv-serier på ett trovärdigt sätt? Det finns en skillnad mellan att ha träffat amerikanska militärer på riktigt och därför också ha en känsla för hur de fungerar, och att tro att de är som på TV. klarar du inte personskildringen och miljön, så kan det bli så att din bok inte upplevs som så intressant, levande, att du får den publicerad.

Att skrivs på svenska är inte heller ett hinder för att bli publicerad på andra språk. Är du tillräckligt bra, så finns alla möjligheter att det händer med dig som hände med författare som Mankell, Guillou, m.fl, vars böcker översatts till många språk

Fortfarande undrar jag varför man vill skriva på ett språk som man inte behärskar fullt ut. Av ärelystnad? Bajsnödighet? Snöd vinning?
Betänk att anglosaxiska författare har en god skolning i klassikerna. Börja med dem, skriv sedan, om du finner att allt inte redan har sagts av de gamle.

I ett fall som trådskaparens, när man har författarambitioner men inte förstår sig på skriftspråksnormerna i vare sig svenska eller engelska och sannolikt inte heller i sitt modersmål, så har man väl egentligen inget val?

I andra, mer berömda fall, som Ágota Kristófs eller Samuel Becketts, verkar det kunna ha en förlösande effekt.

Det globalt sett allra vanligaste skälet för en författare att skriva på annat än sitt modersmål torde vara att modersmålet saknar en litterär kultur, kanske saknar bokutgivning, kanske rentav saknar ett etablerat skriftspråk. Man får komma ihåg att det är en liten minoritet av jordens 6000-7000 identifierade levande språk som erbjuder någon bokindustri och försörjningsmöjligheter att tala om.

Ja, därför blir man lite munter när ett Nobelprisämne som Ngũgĩ wa Thiong'o överger engelskan för sitt kenyanska modersmål kikuyu. Han har kanske råd, och känner att han har sagt det han vill säga västvärlden, men det berikar och stärker ju detta lilla språk. (En del av sina böcker översätter han själv till engelska, har jag för mig.)

”Jag går ute i den kalla vinterkylan och mina steg plaskar i plaskvädret. Stora och små fotspår utav människor syns väldigt tydligt när jag själv skapar mina egna. Det är blött och kallt, Sverige levererar återigen med dens vädersignum, varför varför Sverige kan vi inte ha längre sol och värme undrar jag betvivlad när jag ser mig omkring. Dystert, ingen njuter. Under sommarmånaderna står folk utanför och beundrar vädret, är det möjligtvis för att den icke varar så länge och därav uppskattar vi den piskande värmen mer. Kanske. Kanske. Sol din jävel! Visa dig och smält all snö och höj temperaturen, snälla. Jag vill inte. Jag vill inte ha snö. Jag vill inte ha kyla. Jag vill inte ha plask. Snälla, jag vill inte mer.”

Vad tycks?

Det blir värre och värre. Nu framgår det tydligt att inte heller svenska är ditt förstaspråk, och att du skriver platt därför att du tänker platt.

Nu vet jag att ni skojar med mig för jag är svensk.

Jösses, jag trodde fasiken på er kritik på min engelska.

Nej, bara nej. Platt, tråkig och direkt felaktig svenska. "Dens vädersignum", "längre sol och värme", ..."är det möjligtvist för att den icke varar så länge", vilken den? Och så vidare. Gå en skrivarkurs om du nu vill lära dig skriva ordentligt.