Är jurister de enda med betygshets? Varför i så fall?

Halloj.

Pluggar i Uppsala och umgås samt stöter på personer från alla olika olika typer av utbildningar. En sak jag slagits av när jag träffat jurister är att de är den enda studentgruppen som bryr sig om sina betyg. Klart, på andra utbildningar bryr man sig om att få godkänt, men allt över det är bonus. För juristerna verkar det istället vara högsta betyg eller inget alls.

Hur kommer det sig? Jag har fattat det som att det är svårt att få jobb som jurist och att bra betyg ger jobb. Men svårt att få jobb är det väl för alla samhällsvetare/humanister och även vissa naturvetare? Men aldrig har jag hört en sociologistudent, fred- och konfliktare eller biolog ångestfull prata om att de inte fick högsta betyg på en tenta eller att deras betyg trots examen inte är tillräckliga. Borde inte dessa utbildningar, om det är arbetsbristen som motiverar jurister, också stressa över betyg? Är det möjligen arbetsgivare inom juristsvängen som i onödigt stor grad stirrar sig blinda på betyg? Jag förstår det inte.

Det tjatas ständigt om detta i (FB) Juristprogrammet.

Anledningen är att man för jobb på advokatbyrå oftast (men inte alltid) behöver toppbetyg. Dessa jobb är mest lukrativa då de ger mest möjligheter att jobba med klienter (bolag och privatpersoner) både inom Sverige och internationellt. Samma om man vill verka inom rättsväsendet. Dessa jobb ger även de högsta lönerna inom juristskrået.

Jo, ja, det är jag införstådd med. Som jag skrev i trådstarten verkar det vara som så att bra betyg = bra jobb. Men det jag undrar är varför är det inte så för de andra utbildningarna med dålig arbetsmarknad? Även inom pol.kand och sociologi finns det rimligen riktigt schyssta jobb och då borde väl dessa studenter hetsa över betygen lika mycket?

Juristbyråerna har inte fattat att man får ut mer av tester, så som it och ekonomer gjort, så insatsen under studie tiden blir över värderad.

Till viss del kan jag förstå det, bra betyg från bra skola ger en indikation om arbetskapacitet; vilket är centralt i deras gebit. Men hämmar också kreativitet och oortodoxa vinklingar.

Genom detta får man kandidater med hög IQ och hög samvetsnogranhet - två goda psykometriska predikorer för att lyckas. Men man får folk med låg öppenhet.

Njae... Jag vill minnas studentpolare redan på 90-talet, som hellre lämnade in blankt än att ta mindre än högsta betyg på tentan. En tjej spydde i en soptunna på stationen för att hon var så nervös, sedan skrev hon VG på tentan ändå.

Allt handlade väl på den tiden, och kanske även numera (?) om tingsmeritering. Att kunna på en bra praktikplats och första arbetsplats efter examen.

Det är väl samma för läkare och ekonomer.
Vill du göra din AT på ett bra sjukhus är det betyg som gäller.
Vill du börja på McKinsey, Bain eller någon bank i London, samma sak.

Men är du nöjd med ett vanligt jobb spelar det ingen roll. Som för jurister, faktiskt. Alla behöver inte sitta ting i Sth eller jobba på Mannheimer & co. Ditt val.

En stor del av de som går juristprogrammet vill bli just advokater och då krävs toppbetyg. Svårare än så är det inte. Viss skillnad i lön som advokat än som jurist på Migrationsverket.

Skulle tro att erfarenhet möjligen väger tyngre i de andra branscherna. Du måste på något sätt klämma in foten någonstans, kanske rentav be om att få provjobba någon vecka. Väl där visar man framfötterna.

Nja, soclöner jämfört med jurister eller ekonomer, knappast. Och pol kand, ja, som hög politiker eller tjänsteman i regeringskretsar, kanske, men jämfört med top notch advokat- eller managementbyråer som partner är lönerna en veckopeng.
En duktig affärsjurist eller managementkonsult som blir partner är ju miljonär före trettio, en duktig sociolog tycker kanske att trettio papp är en bra lön.

Jag lutar personligen också mot att juristbranschen fastnat i betyg som sållningsmekanism medan andra skrån tittar på fler saker såsom just sådana tester du nämner.

Systemet med tingstjänstgöring baseras väl än idag på betyg? Desto högre betyg, desto bättre chans att få sitta ting, och dessutom är tingsrätterna i sig inordnade så att meritpoängen som krävs är högre nära storstäderna.

Att sitta ting är, eller var iaf, en ganska tung merit för nybakade jur. stud.

Förstått det som att tingsmeritering inte är allt längre. Vissa verkar ju gå till byrå utan att passera notariebiten. Och vad gäller bra praktikplats så gäller det väl även för andra utbildningar? Borde inte bra betyg spela roll för dem också?