Acceptpris på bostadsrätter ökar i Sthlm

Beror lite på objektet. Aldrig hört det under 6msek utgångspris, men ofta när det kliver över vill de ha en god känsla för att du kan buda också. Antagligen hjälper det om du inte heter Muhammed och "låter mörkhyad", eftersom vi är en humanitär stormakt (eller nåt).

Överlag blir det ofta väldigt konstiga situationer i Sverige om du har pengar, det är liksom inte meningen att du ska ha pengar som "vanlig svensk icke-politiker". Förutsätts därför av både bank och mäklare att ingen har pengar så alla måste låna maximalt.

Så för objekt >6msek kan du få höra att de vill ha ett lånelöfte av banken. Så du ringer banken och säger att du vill låna pengar, så de frågar vad du tjänar på ditt arbete. Du säger att det är lite skitsamma för du har en massa kapital/finansiella tillgångar att låna mot. De fattar inte. Kalkylen funkar ju inte om de inte baserar den på en arbetarinkomst, det är ju den viktigaste rutan att fylla i. Så du säger någon summa i inkomst och så säger du att du vill betala 6msek i kontantinsats. Då får du lån på resten (vilket kanske är 0:-), och alltså ett lånelöfte som du kan uppvisa för mäklaren. Sen köper du objektet och ringer tillbaka till banken och säger att du vill ta ut ett bostadslån för objektet du köpte.

Mer anektoder, men situationen är så underhållande. Blir ofta helt bisarrt. Man stoppar in pengar debit för att ta ut pengar kredit osv.

Egentligen är det väl så att man i Sverige måste gå via private banking, privata visningar osv, om det inte ska bli konstigt. Men väldigt mycket hamnar därimellan; du kanske inte vill köpa objekt för >20msek, du kanske inte vill hålla 5msek på en grotesk skitbank för att få private banking osv.

Förut kunde man ju faktiskt i alla fall betala kontantinsatsen med just kontanter. Lite svårt nu när man inte ens kan köpa en kolonilott i Gnarp med en kontantinsats på 10k, vilket är maximal summa cash någon har utan att vara knarklangare

Märklig inställning; ”hade det inte varit som det är så hade det inte varit några issues”. Dags att komma in i verkligheten; saker är som det är och det är bara att förhålla sig.

Det oroas för stagflation dessa dagar. I en stagflation så blir det extra svårt att med ekonomisk politiska medel tweaka ekonomin. Varför ett eventuellt beslut om borttaget amorteringskrav inte kommer tas lättvindigt.

Vidare har vi generaldirektör för FI som står och säger att ett borttagande av amorteringskrav inte är förenligt med inflationsmålet, och att han därför inte ämnar röra amorteringskravet.

Dessutom har vi regler som inte tillåter borttaget amorteringskrav hursomhelst; det är ingen extraordinär omständighet att inflationen nu går upp. Tvärtom är det en förutsägbar omständighet.

Vi har hushåll som har goda marginaler enligt KALP, och lång tid av goda ekonomiska tider, vilket givit låntagare alla förutsättningar att bygga buffert för den oundvikliga dippen som vi vet kommer komma sett till empirin.

Sammantaget är hushållens skulder alltför höga, och ett amorteringskrav är samhällsekonomiskt viktigt för den långsiktiga hållbarheten i svensk ekonomi, detta har insatta människor talat om i flera år. Kommer man få problem för att man tagit för höga lån så ska det vara ett problem mellan låntagare och kreditgivare. Tredjepart ska inte vara ansvarig. Tyvärr har det visat sig att tredjepart får ta ansvar för dåliga krediter, då är det rimligt att tredjepart även får ta ansvar innan de dåliga krediterna blir dåliga, vilket amorteringskravet är ett bra exempel på.

Slutligen finns en moralisk aspekt i att man betalar tillbaka det man är skyldig - i det avseendet är amorteringskravet karaktärsskapande, vilket är en frisk fläkt i dagens samhälle.

Amorteringskravet är här för att stanna. Och det är bra. Tänker man inte längre än nästa kvartal så förstår jag att man inte gillar det. Men varför ska man tänka så kortsiktigt?

Att inflationen skenar som den gör hade varit betydligt mer hanterbart om det inte gällde de extraordinära omständigheter som råder. Det är uppenbart för alla.

Vi hade en GD som minsann stod och sa att amorteringskravet stod fast i början av covid. Sen ändrade han sig någon vecka senare. Vi hade en RBchef som för någon månad sen utlovade att räntorna inte skulle röras förrän 2024. Att ni sitter och tror blint på vad dessa herrar lovar gör mig rätt förundrad.

Att det är krig i Europa har inte hänt sedan ww2. Att covid och dess implikationer med covid fortfarande härjar i Kina. Detta är sannerligen extraordinärt och skulle utan problem kunna användas som förevändning. Tror man inte det är man galet naiv.

Tredje part har redan byggt in amorteringsfrihet så fort man tappar det minsta i inkomst. Det visar tydligt att man redan idag tar över ansvaret från låntagarna.

Jag har absolut inget emot ett amorteringskrav. Skulle helst sett att det kom mycket tidigare och var strängare. Å andra sidan har eller kommer jag nog aldrig amortera eftersom jag aldrig suttit med några belåningsgrader att tala om.

Dock är jag fullt medveten om de ekonomiska realiteter som råder och hur politiker agerar (vilket du och många u dessa trådar verkar HELT oförmögna att förstå). OM vi får en nedgång i Sveriges ekonomi där folk lägger stora summor på att betala sina lån istället för att konsumera så KOMMER politiken göra allt den kan för att "rätta till" detta. Då är inga kossor heliga.

För 10 år sen var begreppet minusränta en direkt fantasi. Folk hade reagerat precis som du gör här och nu. Tvärsäkra på att det aldrig kommer hända.

Det här angränsar ju till OT, men... det är lite allvarligt. Är det här den historieuppfattning många har idag?

Har Jugoslavien / Balkan aldrig hänt? Det var krig i ett decennium och efterdyningar långt efter i Kosovo.

(I övrigt kan jag hålla med om analysen och tror att t ex inte att det kommer att hållas speciellt hårt på amorteringskraven - men nog tror jag det ska få rämna en hel del oavsett, så att det blir ett plåster på ett hyfsat ordentligt sår.)

Krig mellan två länder.

Skrivande stund 113st lyor
Det ökar 😉

Vänta och se efter junis 0.5% höjning samt meddelande om inflationen stigit ännu mer, kommer bli kaos i höst😱

Kom nog någonstans runt 2008 tror jag. Då skulle man lämna in ett skriftligt lånelöfte. Ja ibland iaf. Var nog en del budgivare som krävde det för att få bort budgivare som inte skulle kunna betala i slutändan.

När jag flyttade senast behövde inte jag låna. Men fann för gott att bara plocka ut ett lånelöfte, och lämna in. Enklast så. Spelar ju ingen roll egentligen. Mäklaren kunde ju se var jag bodde också och då var det inga bekymmer.

Många dödsbon? Annars har jag svårt att se att det påverkar utom på marginalen.

Undrade eftersom jag aldrig varit med om det förfarandet och skulle absolut bli irriterad om nån mäklare begärde in ett lånelöfte då varken säljare eller mäklare har med min ekonomi att göra.

Lånelöfte trodde jag man hade för sin egen skull. Typ att det är ett papper där banken godkänner ett lån efter givna förutsättningar. Vad gör mäklare om man budar utan att redovisa lånelöften? Räknas inte buden då?!

Min erfarenhet är att man efter en visning eller på visningen blir tillfrågad om man är villig att lämna ett bud. Har aldrig blivit ombedd att inlämna lånelöften. Nu köper jag inte bostäder allt för ofta men ändå.

Faktiskt inga dödsbon av dessa 113
Snarare spekulationer på köpa/renovera/sälja är det flera med i dessa 113st

Hoppas de går back 😉