Abortfrågan - allmän diskussion

Jag bor inte i usa. Det får du fråga nån av de. Abortlagstiftningen har en världigt konkret och direkt inverkan på extremt många amerikaners liv så när man river upp ett nationellt skydd som garanterar rätten till säkra aborter så blir det givetvis en stor fråga i nästkommande val. Säger sig självt.

Låter som lärarna och skolsköterskorna i Storbritannien också leker godtyckligt... Hur ska de kunna veta vilka tjejer som riskerar att bli gravida alltför tidigt? Och vad ger dem rätten att sätta in p-stav på barn? Snacka om att stigmatisera barn och sätta stämpel på dem... Den skötsamma blyga tjejen som är lite utanför, kanske är den tjej som groomas till sex med vuxna som gör henne gravid (för hon bedömdes inte vara i riskzonen). Och så tvingas hon föda barn eller tvingas till abort. Medans den spralliga tjejen som hörs och syns och kom i puberteten tidigt, tvingas på en p-stav, trots att hon verkligen vill vänta med allt vad sex heter tills hon är 17-18 år. Vilket övergrepp!

Har man ett klimat där ungdomar/kvinnor/par lätt kan prata om abort och där det är en tillåtande attityd (som här i Sverige) så verkar det påverka så att tjejer/kvinnor gör abort så tidigt som möjligt vid oönskad graviditet. Här sker nästan 100% av alla aborter innan vecka 9. Och flertalet av dessa sker innan vecka 7. Vårt system med lagliga, säkra och reglerade aborter möjliggör för tjejer och kvinnor att ta snabba beslut och snabbt få igen abort.

Det hävdade jag inte heller. Detta var apropå diskussionen om sena aborter.

En bebis är älskad och önskad av sina föräldrar. Mor- och farföräldrar. Mostrar, fastrar, morbröder, farbröder. Kusiner. Vänner till paret. Om en bebis dör, blir det sorg och bottenlös svart sorg för paret...

Vid oönskad graviditet, är det ingen bebis. Utan ett litet outvecklat embryo/foster som dör. Det är så pass litet och outvecklat, att knappt ens kvinnan som bär det i sin mage har hunnit få något relation till det, mer än kanske graviditetsillamående, utebliven mens, hormonella förändringar i humöret och lite bröstspänning. Och abort-ambivalens. Visst kvinnan/paret kan vara lite ledsna efter aborten... Men det är inte frågan om bottenlös svart sorg. Det är inte frågan om att alla som känner paret är helt under isen av sorg.

Detta måste du väl ändå inse?

Vems sexvanor?
Dina och din hustrus?
Andra pars?

Och varför?

På vilket sätt inbillar du dig att ändrade sexvanor skulle minska abortantalen?

Det är p-gel för män som behövs. Effektivt och utan biverkningar.

Så om ingen känner sorg så är det ok att döda? Föräldralösa barn helt utan anhöriga t ex. Helt ok att döda? Ingen kommer ju sörja dem så vad är problemet? Eller föräldrar som dödar sina redan födda men oönskade barn? De sörjer ju inte utan är snarare glada över att bli av med den skrikande kravmaskinen. Med andra ord fullt acceptabelt, enligt din logik ovan?



Utgången blir exakt densamma. Död. Ett uteblivet mänskligt liv. Huruvida någon sörjer eller inte är totalt irrelevant i sammanhanget. Det måste du väl ändå inse?

Ser du inte att dina alltmer sjuka argument är rena barnleken att plocka sönder?

Jo, jag visste att den kritiken skulle komma, och det är ju därför det är helt omöjligt att införa det i Sverige. Men i Storbritannien är de mer realistiska. Har man bra människokännedom som kan man se sådant med 99 procents sannolikhet, eller det skulle jag kunna i alla fall.

Ja, men de övre gränserna är alldeles för höga i Sverige. Det är inte rätt mot någon, varken fostret, kvinnan (som måste gå igenom en miniförlossningen och sedan veta hur stort och utvecklat barnet var när det kom ut), eller vårdpersonalen (som jämt glöms bort i sammanhanget). Gränserna borde sänkas till 15 respektive 18 veckor i alla fall, i ett första steg. Alltså tre veckor på båda.

Ett barn som inte har någon som sörjer det, kommer själv lida av att bli mördad. Dödsångest och smärta.

Ett 7-9 veckors extremt outvecklat foster kan varken känna smärta eller dödsångest.

Så. Där har du en skillnad till.

Men du verkar inte vilja se skillnaden.
Så då får du väl gå ut med att du vill se begravningar för 7-9 veckor gamla foster, som har aborterats bort. Öppen kista såklart, så att folk får se den lilla, Med förstoringsglas för vissa. Och där det bjuds på gravkaffe och alla pratar om hur fin och bra människa det lilla fostret var.

Uteblivna mänskliga liv blir det även av celibat och preventivmedel,

Uteblivna mänskliga liv blir det även av att över hälften av alla befruktade ägg dör p g av oförmåga att fästa i livmodern enligt en äldre tråd här på forumet.

Innebär dessa uteblivna mänskliga liv något lidande anser du?

För övrigt är man fri att lämna bort sina skrikande kravmaskiner bäst man vill.

Du vet väl att RUL (rutinultraljud) görs först i vecka 18? Och att det där kan upptäckas missbildningar på fostret, som är så pass allvarliga att det är oförenligt med ett bra liv utanför livmodern? För vissa är det oförenligt med ett liv överhuvudtaget... Att sänka abortgränsen till under tiden för RUL, vore rentav oetiskt... För då ska paret vänta graviditeten ut och föda fram ett barn som kommer dö när det föds fram vid 40 veckor, eller som får ett liv rätt in i avancerad sjukvård direkt efter födseln och några år framåt till sin död.... I dessa lägen är det givetvis mer humant för både paret och fostret med en sen abort i vecka 18-21 där fostrets liv avslutas och det blir som du skriver: en minförlossning och inte en vanlig förlossning.

Så. Ska man sänka abortgränsen till tex. vecka 19, behöver rutinultraljudet ske senast i vecka 16. Och det finns förmodligen en anledning till att man har RUL vecka 18...

Sedan finns det kvinnor som är psykiskt sjuka eller har ett tungt missbruk och märker alldeles försent att de är gravida... Där det är olämpligt att de fortsätter vara gravida eller där fostret riskerar ha tagit allvarlig skada.

Eller kvinnor som blir livshotande sjuka under graviditeten och där graviditeten måste avslutas i tex. vecka 20, för att rädda kvinnans liv.

De sena aborterna, som godkänns av Socialstyrelsens rättsliga råd, är rätt extrema. Det är inget lättvindigt godkännande där mellan vecka 18 till vecka 21+6. Och det är en del som får avslag på abortansökan efter vecka 18.

Och som sagt: nästan 100% av aborterna i Sverige görs före vecka 9. Det är bra. Tillgången till laglig, säker och reglerad abort, gör att flertalet gör tidiga aborter.

Inte att förglömma begravningarna för alla de här befruktade äggen som spolas ut direkt för att de inte ens lyckas fästa i livmodern.

Jag tycker det är bra att inte får döda människor även om de saknar anhöriga som sörjer dem Det skulle skapa mycket rädsla, smärta och oro i samhället om man fick döda vem man ville och om man visste att vem som helst fick döda en själv.

Aborter däremot skapar inget lidande.

Utgången blir densamma. Dvs död.

Man kan absolut döda människor utan att de känner smärta. Bara att söva ner dem. En nyfödd bebis begriper ingenting. Man kan alltså döda en sådan utan att den känner varken dödsångest eller smärta. Med andra ord fullständigt etiskt och acceptabelt enligt dig. Så länge det inte finns någon som sörjer då...

Så. Där föll också det argumentet platt.

Angående ditt raljerande om begravningar: brukar man på begravningar för nyfödda barn som dött prata om vilken fin och bra människa det var?