Abortfrågan - allmän diskussion

2an är egentligen bara rätten till att ingen dödar det, du har rätten att leva, ingen rätt att någon annan ska ge dig liv.
Alltså kan du plocka ur ditt embryo.

Klart jag vet vad jag själv skriver. och varför jag skriver det. Det är snarare du som inte har en susning om vad jag skriver.


Nu bagatelliserar du mina inlägg. Läs om, läs rätt. Du har uppenbarligen inte läst mina inlägg tillräckligt ordentligt. Se nyanserna.


Du raljerar över vad jag skriver. Och nu gjorde jag samma sak som dig: raljerade över vad du skriver. Och då kallar du det för "lögn". Kanske då dags att du själv slutar raljera över vad jag skriver? Och faktiskt läser vad jag skriver. Nu fick du smaka din egen medicin, nämligen. och den var inte god, den smakade "lögn". Precis som jag har smakat dina lögner om vad jag skrivit.

Jag har inte skrivit att det är bättre att döda levande födda människor, så att de slipper eventuellt lidande. Där raljerade du, eller "ljög", såsom du kallar sådant för.

Men ett foster är inte en levande född människa. Ett litet outvecklat foster på under 9 veckor, är förvisso ett liv, men det är lååååångt ifrån en levande född människa. Och det är ju bättre om man då tar hänsyn till den levande födda flickan/kvinnans liv/lidande och känslor kring graviditeten än till ett extremt outvecklat fosters liv... Lider den gravida flickan/kvinnan av graviditeten och tanken på att bli mamma, så är det ju bättre hon får göra en laglig, reglerad och säker abort. Och alla barn har rätt att få födas önskade och älskade till drägliga livsförhållanden... Inte till en mor som helst hade sett barnet dött.

Kan du nu ta in det jag skriver?


Nu raljerar du/"ljuger" du igen. Läs om, läs rätt. Levande födda människor ska vi givetvis göra allt vi kan för, så att de ska må bra. Men foster på mindre än 9 veckor är inte levande födda människor. Men det är den gravida flickan/kvinnan. Och lider hon av graviditeten/tanken på att bli mamma. Så är det bra om hon får göra en laglig, reglerad och säker abort. Så slipper hon lida. Och så slipper hennes avkomma lida av att vara oönskad och oälskad.


Jag skriver hur en oönskat gravid kvinna kan resonera. Hon kan känna att hon skulle bli en dålig mor. Och hon kan känna en oro över att adoptera bort sitt barn till några som kanske är ännu sämre... Dessutom kanske hon inte vill vara gravid och föda barn, med alla de risker det innebär. Och då kan det bli abort som är det hon finner lämpligast. hade hon funnit annat lämpligare (tex. att föda barnet och ta hand om det själv eller adoptera bort det) så hade hon givetvis gjort det. Du verkar ha dålig inlevelseförmåga för hur det kan vara för en oönskat gravid flicka/kvinna.

Sedan. och detta är en viktig punkt. Mannen. Hans syn på det hela kan vara avgörande. Hon kanske känner sig som en dålig mor, om hon är ensamstående. Men om mannen finns vid hennes sida och hjälper till med ansvar och de blir en familj, så kan hon ändra sig och känna mer att hon är "tillräckligt bra" för moderskapet och välja att föda. Det är här jag tror saker brister. Mannen tar inte tillräckligt ståndpunkt i frågan. och det är därför det sker över 30000 aborter/år i Sverige. Detta skulle enkelt kunnat förebyggas om mannen mer tydligt säger "jag vill ha dig och jag vill ha det här barnet/de här barnen med dig". Vilken gravid kvinna skulle inte smälta för det? Men om han istället säger "du gör vad du vill" och lämnar henne ensam och ambivalent med beslutet... Så tar hon det som att han inte vill. Och då vill inte heller hon. Och då gör hon abort.

Som säkerligen framgått har jag två huvudsakliga argument för att införa restriktioner:

1) Det ofödda livets värde och rättigheter.
2) Vad som är bäst för samhället.

Inget av detta är personliga problem, utan en omsorg om det ofödda livet och om vårt samhällets fortbestånd. Jag har förstås ingen förhoppning om att materialistiska vänsterutopister fullt ut skall förstå detta.

Det ofödda fostrets värde är arbiträrt. Rättigheterna likaså.

Det är äst för samhället att tillåta aborter.
I Usa har brottsligheten minskat när aborte blev lagliga

https://www.aftonbladet.se/relatione...er-farre-brott

Färre

Det är alls inte självklart att minskad kriminalitet går att förklara med ökat antal aborter. Samvariation behöver inte vara kausalitet. Det skulle kunna vara tillgången till preventivmedel, eller ökad generell utbildningsnivå. Eller något annat. Som liberal har Du ett utilitaristiskt synsätt på rätt, och jag har inte det.

Nix, jag jämställer dem inte. Men det är inte det centrala.

Inte riktigt. Snarare är det centrala att man inte har rätt till någon annans kropp.

Det blir möjligtvis den logiska slutsatsen om eliminering av lidande är det enda man optimerar för, men en alternativ och rimligare tolkning är att optimera för lycka där man ser lidande som motsatsen till lycka. Enligt det resonemanget dödar man de där man kan förvänta sig att resten av livet kommer att vara ett nettolidande. Ett stort praktiskt problem är att det är svårt att förutse framtiden.

Jag sa aldrig att det är "en fullgången människa". Jag sa att det mänskliga livet börjar i befruktningsögonblicket. Detta är ett vetenskapligt faktum och dina känslor i den här frågan är irrelevanta.

Att du nu medvetet bygger en halmgubbe och ljuger om vad jag sagt visar bara att du innerst inne vet om att du inte har något att komma med, förutom billiga trick vars syfte är att vilseleda.


Så du menar att det som avgör vad som är en människa och mänskligt liv är hur många gånger dina celler har hunnit dela sig? Var sätter du gränsen? 10 gånger? 1 miljon? Och hur kom du fram till just den siffran?

Problemet är att TomatKungen har som bäst 70IQ och är därmed helt oförmögen att förstå vad den logiska slutsatsen av vad han säger innebär.

Det du säger är inte rimligare på något sätt. Först och främst, som du säger själv, så krävs det att man kan förutse framtiden. För det andra, även om du kunde förutse framtiden, vad ger dig rätten att bestämma över en annan individs rätt att leva eller inte?

Och du kan inte påvisa motsatsen. Men det är logiskt då det är de fattiga som slipper överbelastas med för många barn.
Du har ett dogmatiskt synsätt, med dina klara gränser för rätt och fel.
Min värld är mer komplicerad och går inte ut på detaljstyrning.

Libertariarism då?

Låter som en bättre beskrivning.