Citat:
Ursprungligen postat av
Sven.Tveskaegg
För det första har du som (sannolik) kvinna ingen rätt att ha åsikter om mäns reproduktiva rättigheter. I jämställdhetens namn ska du helt enkelt hålla käft.
Kvinnor och män ska som utgångspunkt givetvis ha samma rättigheter och skyldigheter, även när det gäller reproduktiva rättigheter.
Risken att ha sex med halvsyskon/släkting finns redan idag. Man kan inte garantera att make/pojkvän är biologisk förälder - om man inte kollar det, men vem fan gör det.
Mannen aborterar (juridiskt) inte ett barn vid tillfället, eller hur. 😉 Mannen har således inte oönskat sig barnet ifråga, då det inte ens var ett foster. (Det är väl utgångspunkten för en biologisk abort.)
Ärligt talat, har du inte en unken sexistisk syn på saker och ting och inte minst reproduktiva rättigheter. En stenåldersmänniska helt enkelt.
Men du inser väl ändå att det, om det föds ett barn, finns en tredje person: barnet, som blir lidande om mamman eller pappan gör en sk. "juridisk abort"? Barnet kommer förr eller senare veta om att den ena föräldern absolut
inte ville ha barnet. Så pass hårt att denna valde en sk. "juridisk abort". Jag vet barn vars pappor inte har velat ha sina barn, men som iaf. betalat underhåll. Det har
inte gått bra för de barnen. En av dem dog i förtid efter att ha levt ett hårt liv med droger och som uteliggare stundtals. Ändå var mamman väldigt bra. Men det spelade ingen roll, barnet visste att pappan inte ville ha barnet. Sågs de på stan, så vände pappan barnet ryggen. En sk. "juridisk abort" är precis just detta: att vända barnet ryggen och barnet kommer växa upp med detta, vilket givetvis kommer skapa trasiga barn hur bra än den andra föräldern är.
Så med det sagt: ett barn behöver namn på sina föräldrar. Och vad gäller underhåll är det mycket mer rimligt att den förälder som inte tar hand om barnet betalar underhåll, än att skattebetalare gör det. De två som har legat sig till en graviditet, där det även föds ett barn, är rimligtvis de två som också får ta ansvaret för barnet. Och minimumkrav på det ansvaret bör rimligtvis vara: underhåll.
Mannen och kvinnans "reproduktiva rättigheter" är orättvisa och kan inte bli rättvisa, eftersom det är
rent biologisk orättvisa.
Fördelar för män: slipper mensvärk, slipper vara gravida (med alla risker det innebär), slipper göra abort om en oönskad graviditet inträffat (med all smärta, vånda, blödning osv. det innebär), slipper föda barn (med alla risker det innebär), men får ändå ha härligt sex och få biologiska barn.
Nackdelar för män: så fort en befruktning har inträffat så är det kvinnans beslut som gäller. Så även om han inte vill ha barn, så kan hon komma att ändå föda barn.
Fördelar för kvinnor: får ha härligt sex och om en graviditet väl inträffar och är oönskad, så får kvinnan bestämma fram till vecka 18 om abort ska göras eller inte göras.
Nackdelar för kvinnor: eventuell mensvärk, eventuell PMS, måste genomgå abort med allt vad det innebär vid oönskad graviditet, måste genomgå graviditet och förlossning med alla risker det innebär.
Så ser det ut. Reproduktiva biologiska orättvisor som inte går att göra så mycket åt. Sk. "juridisk abort" är således inte lösningen på reproduktiva biologiska orättvisor. Däremot kommer tredje part: barnet, skadas av sk. "juridisk abort".