Finns det bättre och sämre människor?

Ja. Min självkänsla har definitivt accelererat av att jag haft fullt utrymme att jämföra mig själv och känna mig bättre trots att jag ursprungligen hade deras röster sedan uppväxten av att det istället var jag som var sämre.

Sedan kan jag såklart tycka att folk är jobbiga och att jag inte har energi för dem de flesta dagar på så vis de får energi av mig men det är en annan sak De tolkar det som om jag plötsligt skulle gett med mig när jag snarare är trött på dem.

Förhoppningsvis får vi återuppleva det vi gjort mot andra. Ont som gott, när vi dör.
De flesta gör det inte. De är blinda för vad de gör men dömer andra desto hårdare.

Nej. Det räcker att vi får se.
Ingen behöver må dåligt mer. Vi skapar vårt eget lidande genom våra dåliga handlingar för att vi tror fel och sedan tror vi att vi behöver må dåligt. Det är klart det känns dåligt menar jag när vi fattar hur vi betett oss i vår otro.

Så är det. Jag är sån försöker bättra mig.

Om vissa mår dåligt, gör inte alla det.

Det finns de som tror på himmel och helvete. Jag vill gärna tro på att människan istället får vad hon gett. Jag menar såklart inte i evighet utan möjlighet till nåd eller försoning.

Ja vissa behöver gå igenom vissa saker för att de är som de är. För att lära sig.
Varför vill du tro det? Tro på en sån Gud. Jesus finns där.
Det är upp till oss.
Sen kan omvärlden vara ganska jävlig. Uppfattas så iaf.

Jag vet inte hur Gud kallar eller griperi n aktivt eller om Han gör det.
Här hitta jag dock;Enligt bibeln vill Gud att*alla*människor ska bli frälsta, dvs få evigt liv. Därför är det ingen som helst tvekan om att Gud söker och kallar*alla.

Men - Gud kallar inte alla*nu. Han kallar inte alla*samtidigt. Det framgår klart av Jesu ord när han sa att "många*är kallade" (dvs inte alla), liksom när lärjungarna frågade honom varför han talade i liknelser och han svarade att det var för att bara de som fått gåvan att förstå skulle förstå. Det är en gåva från Gud att förstå och tro på "himmelrikets hemligheter", som han uttryckte det.

Den som inte har kallats av Gud kan inte förstå evangeliet, och kan följaktligen inte heller tro på det.



Det handlar om att tina upp sitt frusna och förhärdade "hjärta" tror jag. Typ.

jag tror det är ett aktivt val. Du kan sätta stopp för det genom att glömma o förlåta.

Vissa kanske bara kan nå dit genom att bli dementa lr likn, typ i äldre ålder. Man har då inget val.

Om jag kallats eller inte, kan du inte veta. Inte heller en bok. Jag behöver inte lyssna på någon. Absolut inte dem som berättar hur saker är

Förhärdad och förhärdad. Man behöver io glömma eller förlåta det som sedan länge förlorat allt sitt värde

Nej. Just go with the flow.
Jag vet inget, är rätt bakom flötet som du märker. Tycker dock det är kul att tänka o känna efter även om det är svårt. Kanske bäst o låta bli.

Huvudet tog över rätt tidigt i min karriär. Behöver nog få det separerat som Paulus

Det är ju mycket stolthet och falska föreställningar en burit på.
All möjlig dynga..

Det låter helt galet det du säger nu. Jag läste att för att kunna visa andra medkänsla, behöver man ha det till sig själv.

De flesta tror sig vara bättre än andra. Men de klarar inte av att peka ut vilka andra som faktiskt är det. Deras kriterier bygger ofta på dubbelmoral.

Ingen är bättre. Här är Gud och för mig Jesus bäst.

Jag kan känna Jesus. Då blir Jag bra.

Jag ska helst bara typ glömma mig själv och tro på evig nåd och kärlek. Låta mig "bäras av Jesus gärning" tro på att jag är ok och förlåten. Bara sådär! Helt otroligt? det är sant..

Förlåten och förlåten. Du måste göra människan och världen gott. Nåväl, förlåt mig ty jag har syndat...
Finns många som tror att de kan göra vad som helst och ändå få någon syndernas förlåtelse.
Hemma häcklades jag alltid för min ärlighet och erkännande av vad än jag gjorde för fel. Vem tror du att du är? Du är inte katolik! och det är jag såklart inte. Det finns däremot människor som tror att på att de kan göra ont, mycket ont (vilket jag aldrig gjort men jag var djupt mobbad hemma och psykiskt misshandlad genom uppväxten rakt igenom) och gå om och om för att bli kvitt vad än de gör.

Jag erkänner inte till människor för min skull, mina fel och brister utan för dem jag gör fel för. Det förminskar inte vad de gör mot mig eller gör dem bättre (enligt tron tvärtom) och det fungerar inte som så att erkänna i sista stund för någon gudomlig förlåtelse som om det ställer allt tillrätta. Det gör det inte. Man måste återställa balansen, gör dubbelt gott av vad du gjort fel

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Syndarens_b%C3%B6n

De som beter sig helt omänskligt är sämre än andra, ja. Och såna som "uppoffrar sig" för medmänniskor utan att bli utnyttjade av en massa rötägg är bättre än alla oss övriga.