Panikångestattack?

Hej Fb, ligger nu i sängen och är
Livrädd för att jag ska få en hjärtattack. Är smått yr, får små ilningar i bröstet då och då och har även ett lätt tryck över bröstet. Är 18 år och tränat regelbundet i alla mina år. Lider dock av generell ångest, hälsoångest, derelasation och add. Just nu har jag hakat upp mig på att jag är påväg att få en hjärtattack, ej om det är en ångest attack eller hjärtat. Har haft panikattacker hela livet men oftast kortvariga och inte allt för ofta.

Har ni några betryggande och lugnande ord åt mig? Vågar knappt somna ifall jag inte skulle vakna upp imorgon

En panikångestattack är inte farligt även om det kan kännas så.

Jag brukar tänka såhär:

"Om jag dör, så dör jag, då är det plötsligt inte mitt problem längre. Är det mitt problem så har jag inget att oroa mig för."

Ungefär sådär. Det finns inte mycket du kan göra åt det, drick vatten och andas långsamt.

När jag får mina panikattacker så får jag ingen panik längre direkt, bara fryser och kan inte röra mig.

Ta en varm dusch och kryp ner under täcket och se på något lugnade på teven..

Det är psykiskt högst troligt och jag säger att xanor eller stesolid är väl det du behöver för att kunna stoppa eländet.

Första åtgärd: se till att ha typ en papperspåse (t ex Mcdonalds) till hands och andas i när attacken kommer. Då får du tillbaka syret in i luftvägarna igen, vilket förvärras annars om du hyperventilerar öppet.

Jag skulle tippa på att du har en tendens åt hypokondri, vilket gör att du känner av kroppens signaler lite överkänsligt. En sak som är vanlig är att när armar domnar bort t ex under anfall, och pulsen går upp (eller kanske tvärtom inte känns), så tror man det är första steget till en hjärtinfarkt. Men det är oftast bristen på syre av just hyperventileringen.

Försök hitta några spår med guidade meditationer/avslappningsövningar när det är sängdags, undvik att vara bakfull eller proppmätt då blodet samlas i magen och kroppen luras tro att det är något fel på resten av kroppen.

Yes, alltid haft en grov hypokondri och granskar hela tiden kroppen efter symptom. Just nu känner jag att det kommer vågor med obehag vid hjärtat och nästan så att det bränns lite. Har problem med att få riktiga andetag men tror det beror på att jag tänker på själva andningen. Smärtan är inte stark men mest som ett obehag. Kändes ej under morgonkvisten men kommit tillbaka lite nu när jag blev stressad. Ska dra och springa efter skolan och se ifall hjärtat slutar fungera eller om det bara sitter i mitt huvud haha.

Ska börja med mindfullness men varje gång jag mediterar och stänger ögonen drabbas jag av en Panic som grundar sig i en snedtripp för länge sedan där allting blev svart pga av syrebrist. Kan man meditera med öppna ögon?

tog ingen dusch men tröttade ner mig själv till slut efter 3 timmar. Vaknade idag och mådde bra men så fort jag blev lite nervös igen i skolan kom obehaget i hjärtat tillbaka. Kanske bara är stressrelaterat men som den hypokondrien jag är så tror jag att det är kört. Kommer iaf ta en springtur, om jag dör stå dör jag om det går bra så går det bra

Jag har varit I dina skor i tio år av mitt liv ungefär. Förstår också att avslappning kan vara triggande.

Mindfulness är mer ett förhållningssätt än en specifik teknik, och ögonen bör absolut vara öppna. Kanske kan du t o m få en remiss av din husläkare till nån grupp på sjukhus eller liknande där man lär ut detta?

Lycka till, det går att bota, har inte haft en panikattack på nästan 20 år nu!

Tack snälla för svaret! Det jobbigaste just nu är min derelesation. Har overklighetskänslor hela tiden och övertänker i princip allt. Får panik direkt när jag hamnar i tankebanor kring existens, döden, livet i sig osv. Har dock haft generell ångest hela livet och fick min första panik attack vid 6 års ålder där jag fick åka till akuten. Hoppas att dessa overklighetskänslor och tankarna kring existensen bara är en fas av oron då detta är det värsta jag upplevt.

Ja, jag förstår ungefär vad du går igenom. Jag vill ge ett seriöst tips, som jag vill att du tar på allvar. Du kan ta Xanor, men ta det bara vid behov, och stålsätt dig att hitta ett sätt att bearbeta ångesten, terapi, mindfulness, vad som helst.

Men Xanor är ingen reell lösning. Har en nära vän med samma problematik och han fastnade i Xanor, och blev pillertrillare. Han är borta nu. Jag själv hade tur, jag var oerhört försiktig. Bestämde mig för att inte medicinera på det, bara ta enstaka gånger vid behov.