Citat:
Ursprungligen postat av Realizt
Om du googlar efter kosmologen vid MIT Max Tegmark så skriver han i populära artiklar att "konsensus" nu är att universum är oändligt och att materian i stor skala är likadant fördelad i hela (ergodiskt, alltså homogent slumpmässigt ungefär).
Hej igen, nu har jag läst på lite och det är ju bara nya ord och ny matte på gamla tankar så vitt jag förstår.
Mycket grundar sig ju Richard Feynmans "summan av historier". Det är en matematisk mycket snillrik metod som gäller på kvantnivå, att partiklar tar varje tänkbar väg i rummet till sin destination. Summan av dessa gör att större objekt beter sig som förväntat.
I mitt tycke så är det väldigt intressant att följa utvecklingen på området men här ska man passa sig för att ta saker och ting för bokstavligt.
I fysiken vill man ofta kunna på ett mer visuellt sett kunna visa vad matematiken kommer fram till. Vi har upp- och nedkvarkar, gula, röda kvarkar. Vi har 11 dimensioner som försöker liknas med inlindade tuber, Feynmans historier där folk går genom väggar m.m. Det är väl trevligt att försöka kunna visuellt se vad man pratar om, men är väldigt farligt att ta alltför bokstavligt, för inte har kvarkarna några färger och vi kan inte gå genom väggar, jag kan heller inte lägga bort min plånbok i mer än våra fyra dimensioner.
Problemen är ju många, dels pratar vi om en del teorier med sin matematiska bas i M-teorin, alltså strängteori. Jag har absolut inget emot strängteorin, för jag tar det för vad det är, en briljant matematisk konstruktion att förena alla de olika kvantteorierna och unifiera dessa. Dock möjliggör vi att via tex M-teorin kunna beskriva precis vad vi önskar, för möjligheterna i M-teorin är näst intill obegränsade, jag har för mig att vi pratar om 10^500 möjliga förutsägelser ur M-teorin. Arbete pågår, men att ta M-teorin som sanning är väldigt överilat anser jag, mer som "work in progress". Vi vet än så länge inte om vi verkligen har fler än fyra dimensioner, kanske är de resterande bara matematiska djur som krävs för att kunna lösa beräkningarna, eller finns dom faktiskt och kan påvisas.
Det andra problemet är ju just empiri. Vi lever i ett universum som expanderar och är ändligt, vi vet väldigt mycket om vårt universum. Vi vet hyffsat storlek, och hur mycket massa som finns. Det är fakta som går att verifiera och räkna fram baserat på vederlagda teorier och naturlagar. Små luckor finns iofs. Utanför vårt synliga universum kan vi inte veta något empiriskt eftersom vi inte kan se det, och så vitt vi vet påverkas vi inte heller av det. Om vi inte kan se, eller påverkas av något, finns det då? Det är ju mer en filosofisk, eller kanske mer vetenskapsteoretisk fråga.
Väldigt intressant är det hur som helst, arbete pågår och kan man på något sätt begränsa möjligheterna i tex M-teorin och på något sätt testa den så lär vi förmodligen ha svaret ganska snart, men vi ska nog inte hålla andan tills dess. Det är kul med spekulationer men vi ska nog hålla oss till att det är spekulationer, och hålla oss till det vi vet som fakta.