Varför ska alla leka psykiskt sjuka idag?

Kampen för tillvaron och överlevnad är i säg antidepressiv och ger mening i livet.

Självmord är mycket vanligare i den rika världen, i fattiga och enklare samhällen som lever nära naturen så är självmord en raritet.

Många människor mår som exempel dåligt när de slutar med sitt arbete och går i pension eftersom jobbet ger rutiner, mening, värde, sociala interaktioner .

Det beror lite på. Som du säger är sociala situationer viktiga. Därför kan man överleva fattigdom om man känner gemenskap. Men lever man i utanförskap i fattigdom är man i högrisk för självmord. Så det finns ingen korrelation att fattigdom skyddar. Lesotho är ett av världens fattigaste länder och har andraplats på listan över självmord. Folk blandar ibland ihop att leva i extrem misär med att leva under enkla förhållanden. Att tvingas kämpa funkar bara till en viss punkt. En daglig kamp i misär är självklart dödande. Dessutom dödar folk varandra där. I Lesotho har man även naturen emot sig där man lever på en stor klippa utan vegetation.

I vissa fall kan man nog bli "smittad" an psykiska skukdomar. "Smittämnet" då givetvis det vi ser, hör, läser av/om andra. Detta räcker ju inte som förklaring men kan vara värt att ha i åtanke. Själv fick jag min första panikångestattack efter det att en kurskamrat berättat om sin. Också efter att ha sett Sopranos där man klart och tydligt får se Tony drabbas av ångestattacker. Kanske bäst att bli pälsjägare och sällan ha med andra att göra med andra ord...

Ja det är väl klart att det finns olika typer av fattigdom, du kan leva i en bergsby eller ute på savannen utan tillgångar, eller på en förort med skyhög kriminalitet, lite frihet, social missär där man känner sig beroende av någon stats godtyckligthet.

Sinnets kraft är verkligen inte att leka med. Mycket av vår verklighet styrs av våra tankar. Det är välkänt sedan länge vad kraftig placebo/noceboeffekten är. Denna effekt ihop med rädsla var vad som triggade och höll denna fjantiga pandemi i stenhårt grepp i vårt samhälle. På samma sätt som att du lyssnade på en kompis om en panikångestattack. Vi matades dagligen om ett dödligt virus i två års tid. Vi tänkte på detta hela tiden och var oroliga (åtminstone de som inte såg igenom allt).

Det intressanta var att pandemin försvann nästan spårlöst när all fokus försvann från virus och man kände sig trygg med sina värdelösa vaccin.

Vi programmerar våra sinnen med information. Läkemedelsbolag och forskare vet om detta och säljer in diagnoser och mediciner på marknaden. Människor identifierar sig med detta och sedan är det kört.

Du missförstår mig om du tror att jag menar att folk vill ha diagnoser för att de vill punda på statens bekostnad. Diagnoserna sätts oftast på barn som ännu inte har hunnit punda. Det jag säger är att diagnoserna existerar för att skolsystemet behöver dem, och är designade för skolans skull. Skolan behöver veta när de måste budgetera för extralärare och andra särskilda åtgärder på någon form av objektivt mätbar grund. För vissa diagnoserna finns mediciner men inte alla.

Jag är också avvikande. Jag kallar mig dysmotoriker för att jag har uselt betyg i idrott och usel grovmotorik - idrott ger mig kanske inte ångest men inga positiva känslokickar, som andra ämnen kan ge mig. Men det fanns ingen anledning för skolan att sätta in stödåtgärder på sådana som mig, man kan plugga vidare ändå på universitetsnivå och högre, utan idrottsliga färdigheter. Därför finns ingen sådan diagnos i psykatristandarder som ICD och DSM. Mig veterligen.

Däremot innehåller psykiatristandarderna diagnoser som dyslexi och dyskalkyli, eftersom det innebär katastrof i en akademisk karriär att vara ordblind eller inte kunna utveckla förståelse för matematik.

Varken dyslexi eller dyskalkyli är sjukdomar, utan funktionsvariationer. ADHD och Autism. Personlighetstyper som kan få problem i dagens samhälle tänker jag. Familjen Hedenhös kanske klarade sig mycket bättre om de var ADHD:are, och historiens alla emeriter och ökenvandrare kanske hade nytta av att vara autister.

Därför att alla mongon, utvecklingsstörda, handikpaddade tramsexuella hottentottar ses som helgon idag. Hur kan det gått någon förbi?

Det är kul. Folk blir så provocerade så det är skrattretande.