SD skulle kunna hålla Finland utanför NATO (300 miljarder USD, centralbankspengar)

SD vill gå med i NATO om Finland går med i NATO.

Skulle SD ha kunnat hålla Finland utanför NATO (så att Sverige skulle slippa gå med)?

Mja, här är ett teoretiskt medlar-förslag SD skulle kunna framföra till Finland och Ryssland:

I slutet på 2:a världskriget fördrevs 400 000 finnar från Sovjet och förlorade sin egendom. Kollektiv finländsk egendom förlorades också. Men ponera att Ryssland ger de totalt ca 300 miljarder USD (alltså 2930 miljarder kr) i västvaluta som västländerna efter invasionen av Ukraina frusit för Ryssland till de finnar, och deras ättlingar, som tvingades fly områdena Sovjet tog över i samband med krigsslutet. Det skulle bli drygt 7,3 miljoner per skalle för de 400 000 finnar som tvingades fly Sovjet. I utbyte mot detta kunde Finland gå med på att inte gå med i NATO, säga upp Värdlandavtalet och gå med på att aldrig tillåta kärnvapen eller utländsk trupp på finländsk mark. Det här skulle väl bli något typ Ålands status fast med tillåtelse att ha en egen, konventionell krigsmakt. Alltså något typ Österrike eller Schweiz.

Eventuellt skulle finnarna kunna gå med på att dela med sig av de 300 miljarderna USD de skulle få. Men detta skulle vara upp till Finland. Min gissning är väl att de frusna pengarna är tänkta att användas till att köpa amerikanska vapen åt Ukraina. Men att ge de finnar som förlorat sin egen, och kollektiv, egendom pengar som kompensation för detta skulle ju vara en tänkbar alternativ användning.

Vad tycker ni, borde inte SD försöka åta sig ett medlaruppdrag med ett sådant här förslag? Ni får gärna framföra denna idé till SD, Finland och Ryssland.

Själv tror jag att alla svenska borgerliga partier skulle tycka att det här förslaget var jättedåligt. De flesta ledande finländska politiker också. Men jag tycker att det här verkar vettigt. De finnar som förlorat sin egendom och deras ättlingar gissar jag också föredrar mitt förslag.

Vad tycker ni som läser detta? Vore inte detta ett vettigt förslag? Och är ni beredda att hjälpa till att promota detta genom att upplysa andra om det?

Givetvis skulle även andra än SD kunna torgföra ett sådant här medlarförslag. Alternativamedia till exempel. Ni får gärna informera t ex Fria Tider eller SwebbTV eller någon av SwebbTV:s tyckare. Lars Bern, Incentives f d VD, får t ex gärna lansera det här förslaget.

Eh.. går ju inte ingå några avtal med Ryssland och lita på att dessa upprätthålls.

??!

Alltså, mitt förslag ovan om att Finland skulle få de 300 miljarder USD som nu finns frysta i olika västländer, främst USA, innehöll väl inget om ryska säkerhetsförpliktelser visavi Finland. Tanken var väl att Finland skulle få pengar i utbyte mot påstådd, upplevd säkerhetspolitisk osäkerhet när det gäller Ryssland. 300 miljarder USD, eller 2930 miljarder kr, skulle alltså utgöra någon slags kompensation för denna påstådda, upplevda osäkerhetsfaktor. I alla fall för de familjer som fick sin egendom konfiskerad vid 2:a världskrigets slut (vi skulle väl också kunna tänka oss att finska staten lägger rabarber på en del av de 2930 miljarder kronorna).

Jag vill väl också påpeka att det väl knappast är osäkerhet i fråga om huruvida Ryssland vill ockupera Finland och Sverige som utgör den grundläggande drivkraften för de finska och svenska strävandena att gå med i NATO. Ryssland är inte ett Sovjet som vill exportera ett kommunistiskt samhällssystem. Ryssland är idag mer kapitalistiskt än Finland och Sverige. Skatterna är lägre. Lönespridningen är större. Det finns kanske en liten kulturell skillnad i form av att Ryssland i högre grad än Väst hållit kvar vid det kristna motståndet mot homosexualiteten. Man får inte ha pride-parader, men man får ha speciella klubbar och gaybarer för homosar ungefär som i Väst på 70-talet. Ryssland har också hållit kvar vid en mer neutral policy i ras-frågor än Väst och har inte anammat t ex USA:s Critical Race Theory (vita är födda onda och måste jobba med den biten under hela sina liv) som nu lärs ut i USA på myndigheter, i krigsmakten, på universitet, i skolor, på dagis och på amerikanska storföretag. Man har i Ryssland inte någon officiell policy motsvarande affirmative action (positiv särbehandling med svenskt språkbruk) utan har väl en rätt avspänd attityd i rasfrågor, kanske beroende på att majoritetsbefolkningen huvudsakligen utgörs av finsk-ugrer med en påtaglig slavisk inblandning och som talar ett slaviskt språk. Personer som är resultet av senare tiders blandningar förekommer på hög nivå i det ryska samhället. Försvarsministern Sergej Shoigu (ena föräldern är ren östasiat) är ett exempel. Utrikesministern Sergej Lavrov (ena föräldern armenier) är ett annat exempel. I Ukraina verkar man de senaste 30 åren medvetet ha försökt öka spänningarna mellan etniska ukrainare (som talar nästan samma språk som ryssarna) men har mindre procentandel asiatiskt blod i ådrorna. Detta kontrasterar väldigt bjärt mot svenska extremnationalisters, med nazistiska mått mätt, ytterst liberala syn på blandäktenskap med folk som har finskt påbrå eller t o m rena finnar. Den nazistiske ideologen Dan Berner som skaffade barn med tornedalsfinskan Karolina Matti är här ett tydligt exempel. Noterar också att Väst trots sin nästan hysteriska antirasism på hemmaplan sedan 2014 kunnat se mellan fingrarna med att Ukraina som en del av sin krigsmakt haft den nazistiska Azov-bataljonen. USA:s kongress hade ett tag ett förbud mot stöd till Azov-bataljonen p g a av dess nazism. Detta förbud togs dock bort efter ett tag eftersom detta blev för opraktiskt att hantera. Jag uppfattar Azov-bataljonen som en slags idioter vars idioti etniskt icke-ukrainska oligarker typ Ihor Kolomisky exploaterar tillsammans med CIA m fl. Det hela påminner litet om när CIA drev Gladio-nätvärket på 70- och 80-talet där högerextremister i Västeuropa fick begå terrordåd som sedan skylldes på vänsterextremister (ett exempel är bombdådet på järnvägsstationen i Bologna år 1980 med 85 döda som resultat).

Tror heller inte motviljan mot Ryssland bottnar i att man i Ryssland tenderar att skarva litet när det gäller demokratin. Rent principiellt har man i Väst inga problem med dylikt om de underliggande motiven anses vara legitima. När det gäller Ukraina anser man t ex att det var fullt legitimt att störta den sittande, relativt Rysslandsvänlige ukrainske presidenten Yanukovitjj 2014 eftersom han signerat ett handelsavtal med Ryssland i stället för EU (vilket skedde eftersom Ryssland erbjudit mer pengar än EU). Han hade en trygg majoritet i parlamentet. Men sedan stormades parlamentet och då gällde det att rösta rätt. Yanukovitj fick fly till Ryssland för att rädd livhanken. Tidigare i år, innan den ryska invasionen, stängde Ukraina alla oppositionella tidningar och TV-stationer och satte ledaren för det största oppositionspartiet i husarrest. Västledarna, inklusive de i Sverige och Finland samt våra stora medier, har inte haft några som helst problem med detta. Man har tigit. Och den som tiger samtycker. Vi kan också notera att den förre presidenten i USA, Donald Trump, och majoriteten av hans väljare, ansåg att han förlorade valet 2020 p g a massivt valfusk. Efter att ha tittat på Paul Craig Roberts, Zerohedges och Trump-advokaten Rudy Giulianis webbsajter tycker jag inte att det är någon tvekan om att Trump har rätt. I två "swing-states", delstater där det kunde bli antingen republikansk eller demokratisk majoritet, hoppade plötsligt den ackumulerade röstetalskurvan vertikalt för Biden med ingen förändring för Trump i direktsänd TV. Döda personer röstade i stor omfattning. Röstningsmaskiner var uppkopplade till Internet. Röstsedlar som uppenbarligen inte var original hade använts i stor skala. O s v. Problemet med Trump var att han ville stoppa invandringen från Mexiko genom att bygga en mur, att han ville tillåta vita nationalister demonstrera i Charlottsville eftersom USA:s konstitution tillät detta och eftersom han ville förbjuda undervisning i Critical Race Theory på offentligfinansierade institutioner m m. Detta gjorde sammantaget att man ansåg valfusk riktat mot Trump legitimt.

Jag har aldrig hört en enda moderatpolitiker eller någon annan svensk borgerlig politiker tycka att Gladio-nätverket och bomben på järnvägsstationen 1980 var ett problem. Den enda svenska, borgerliga politiker som jag möjligen skulle kunna tänka mig skulle kunna rikta kritik mot den här typen av aktiviteter är väl den förra folkpartistiska riksdagsledamoten Ingela Mårtensson. Hon var väl något typ detta partis moraliska samvete. Vill också minnas att hon hade problem med konfiskeringar av palestinsk egendom och liknande, till skillnad från partikamraterna och andra borgerliga politiker.

En vanlig svensk, borgerlig politiker har egentligen inga problem med gangstermetoder runt om i världen, även i Europa, om ändamålet helgar medlen. Inte heller sossarna. Kommer här osökt att tänka på folkpartiledaren Bertil Ohlins ord om att han typ välkomnade demokratins seger i Indonesien år 1965 eller 1966 efter att man gått från hus till hus och skjutit ihjäl någon miljon maoistiska kommunister. Okej, de här kommunisterna stod väl inte själva för någon humanism precis. De hade väl gjort ungefär likadant om de kommit till makten. Mao betedde sig ju ungefär på det viset. Men exemplet visar väl ändå hur långt västliga liberala politiker kan tänka sig gå om man tycker att ändamålet helgar medlen.

Det faktum att den västliga standardtypen av mainstreampolitiker faktiskt kan gå rätt långt om man tycker att ändamålen helgar medlen gör dem också rätt opålitliga när det gäller tidigare överenskommelser och utfästelser. Jag skulle snarast betrakta dem som ytterst opålitliga i avtalssammanhang. Så risken för avtalsbrott, eller att man tummar på avtal, torde inte enbart gälla Ryssland utan även länder som Finland och Sverige. Det kan nog vara svårt för Ryssland att lita på Finland och Sverige också. Och inte bara tvärtom. Frågan är väl också vem som skall betraktas som mest opålitligt. Vad skall man tro om ett parti där tidigare kongressbeslut om NATO-medlemskap plötsligt inte är värda mer än toalettpapper? Eller där statligt kontrollerade medier säger att ryskvänliga kollaboratörer, eller misstänkta sådana, som avrättats av Azov-bataljonen är vanliga civila som ryssarna avrättat för skojs skull, typ? Och kan man lita på ett land vars ledning i princip konstant befinner sig i ett slags lågintensivt krig med sin befolkning genom en systematisk strävan att byta ut denna och utnyttja denna ekonomiskt för sina egna syften? Varför skall man som extern förhandlingspart lita på en politisk ledning för ett land som systematiskt gör sitt bästa för att rövknulla sin egen befolkning, i alla fall den ursprungliga? Kan man lita på en förhandlingspart som vill hjärntvätta sin egen befolkning i Critical Race Theory eller intar en attityd som harmonierar väl med dylika teorier? Om inte den egna befolkningen har rimliga skäl att lita på sin politiska ledning, sin egen Deep State, de stora finansiella aktörerna och de stora medierna, varför skall då en extern förhandlingspart lita på denna politiska ledning?

Så vid ett säkerhetspolitiskt avtal mellan ett land som Finland eller Sverige så tar även rimligen Ryssland en risk för att bli lurad.

Vi kan också notera att om Finland får 2930 miljarder kronor så får Finland en ekonomisk kompensation för den upplevda risk som kan tänkas finnas. Ryssland får dock inget motsvarande.


FORTSÄTTNING NEDAN

FORTSÄTTNING


Del 2 (av 2)




Vi kan också notera att tidigare utfästelser som Väst gjort när det gäller NATO:s expansion österut så har man inte hållit tidigare löften. Vid Tysklands återförening så lovade USA att NATO inte skulle expandera österut. "Not an inch", sade man. Nu vet vi hur det gick. Ukraina hade, vill jag minnas, något typ alliansfrihet i sin konstitution fram tills dess Yanukovitj kuppades bort 2014. Sedan togs detta bort. och 2019 skrev man in en strävan om NATO-medlemskap i sin konstitution. USA kuppar alltså bort en president som vacklar mellan EU och Ryssland i fråga om handelsavtal och till slut väljer Ryssland eftersom de ger högsta budet. Trots utlovat nyval inom några månader. Sedan skryter Victoria Nuland om att USA spenderat 5 miljarder USD på denna regimförändringsoperation. Innan kuppen hade hon i ett inspelat, avlyssnat mobilsamtal med USA:s Ukraina-ambassadör Geoffrey Pyatt diskuterat vilka som skulle ingå och inte ingå i Ukrainas regering efter kuppen. "I think Yats is the guy", sade hon bl a. "Yats", d v s Yatsenko, blev efter kuppen Ukrainas premiärminister.

Så man måste förstå att om en västlig part och Ryssland undertecknar ett avtal så är det rimligen inte bara Ryssland som bör kunna känna osäkerhet beträffande den andra partens pålitlighet. Man kan också notera att om Rysslands utländska valutareserv skulle överföras till Finland, eller finländska individer, så skulle dessa medel inte finnas tillgängliga för Ryssland om Ryssland skulle invadera Finland om dessa medel skulle fortsätta ligga hos utländska banker eller placeras utomlands som t ex medlen i den norska oljefonden.

Ett dylikt avtal borde heller rimligen inte vara förknippat med alltför stor osäkerhet för Finland, speciellt med tanke på att man under hela Kalla Kriget kunde leva med att inte ha något NATO-medlemskap och med tanke på att Sovjet lätt hade kunnat inta hela Finland år 1944 men nöjde sig med bara vissa delar av Finland. Finland har idag inga råvaror och ingen teknik Ryssland inte har eller inte kan skaffa från Kina. Huawei ligger idag före Nokia när det gäller mobiltelefoni. Nokia överlever genom att västliga marknader stängts för Huawei. När det gäller själva lurarna blev Nokia för länge sedan utkonkurrerat av Apple och Samsung. Finland har inte ett skit att erbjuda Ryssland utom möjligen fördelen att slippa ha amerikanska kärnvapenmissiler på typ en minuts färdavstånd från St Petersburg. Och den biten bör väl gå att ordna genom ett avtal, i alla fall om man inte har någon avtalsklausul av typen att USA har rätt att ha trupp i Finland som kan aktiveras om Ryssland anser att Finland inte följer avtalet eller att USA har rätt betrakta Finland som något typ likvärdigt en NATO-medlem om Ryssland anser att Finland inte följer avtalet.

En annan sannolik upplevd osäkerhetsfaktor för Ryssland är att väst idag intar en mer fientlig attityd mot Ryssland än mot Sovjet t o m när massmördaren Josef Stalin ledde Sovjetunionen. Om väst intar den attityden mot Ryssland bör detta rimligen skapa viss osäkerhet i Ryssland. Om man ser att man uppfattas som värre än Stalins Sovjet så bör detta rimligen tolkas som att man är starkt ogillad och att man kan bli föremål för åtgärder från Västs sida. Medan Väst nu frusit ryska tillgångar så var det inga problem för Väst att se mellan fingrarna med att Wall Street-bankiren Jacob Schiff finansierade ryska revolutionen med ett paket värt 20 miljoner USD (ca 3,5 miljarder kr i dagens penningvärde). Bankiren Olof Aschberg kunde också få smälta om den guldreserv Lenin knyckt från ryska staten i Sverige och förse guldet med nya stämplar så att guldet kunde användas för vapeninköp m m i Väst. Den vita sidan i ryska inbördeskriget, alltså de som stred mot bolsjevikerna i inbördeskriget 1917-20, fick dock inga vapen från Väst. Här finns en drastisk skillnad mot det omedelbara militära stöd Ukraina fick från Väst direkt efter Rysslands invasion 2022. Dagens Ryssland, som använder det gamla Tsar-Rysslands symboler, är idag en fiende till Väst ungefär som det gamla Tsar-Ryssland var en fiende till figurer typ Jacob Schiff eftersom figurer typ Jacob Schiff idag kontrollerar USA:s finansvärld, de stora medierna och större delen av tech-sektorn. De kontrollerar idag också USA:s politiska ledning på ett mer uttalat sätt än tidigare. Medan Herbert Hoover och hans republikanska företrädare hade vägrat erkänna bolsjevik-regeringen som Rysslands/Sovjets legitima härskare så var det första Roosevelt gjorde vid sitt tillträde som president år 1933 att erkänna Sovjetregimen. Och sedan dess har det politiska inflytandet à la Jacob Schiff konsoliderats än mer i USA. Oligarkerna som fick stycka upp bytet när Sovjet avvecklades var USA:s kompisar. Blev du ovän med den ledande oligarken (Khodorkavskij) så blev du ovän med de som i praktiken kontrollerar USA och även bestämmer det mesta i Europa.

Ryssarna vet sannolikt att deras problem med Väst började efter att Putin plockat av ett par oligarker deras TV-stationer för 20 år sedan och ungefär samtidigt plockat av den rikaste (gangster)oligarken, Mikhail Khodorkavskij, merparten av hans tillgångar via en skatterättslig process. Kort därefter sade USA upp avtalet om förbud mot antimissilförsvar. Sedan har den här konflikten eskalerat. Undan för undan har hela Väst mobiliserats mot Ryssland p g a Putins konflikt med ett fåtal oligarker som fram tills för drygt 20 år sedan kontrollerade Ryssland ekonomiskt och politiskt och ohämmat sög ut landet Ryssland vars befolkning fick leva i armod. Även Sverige och Finland kom efter ett tag att mobiliseras efter att bollen kommit i rullning. Vi skulle mobiliseras militärt mot Ryssland eftersom Putin varit dum mot fel oligarker. Man rör inte ostraffat en oligark som är medlem av "klubben". Då får man Pentagon, USA:s utrikesdepartement, CIA o s v bussat på sig. Och i slutändan även länder som Sverige och Finland. Och de där krafterna är så starka att jag inte tror att Finland inte ens skulle nappa även om de erbjöds 2930 miljarder kr enligt ovan.

Noterar f ö att Väst godkände att Sovjet lade rabarber på en bit av Finland och plockade av de finnar som bodde där deras egendom år 1944. Väst har heller aldrig krävt att Finland kompenseras för denna oförrätt, vilket skulle kunna ske med hjälp av de 2930 mkr som nu finns frysta i Väst. Väst kom heller aldrig till Finlands undsättning under vinterkriget 1939-40. Det hade inte varit några problem att flyga dit några flygplan och låta några militärfartyg ge finska trupper eldunderstöd några mil in från kusten (fartygen hade kunnat ta sig till Finland via svenskt territorialvatten). Men nu är det inga problem att skicka fartyg till Finland.

Finland och andra västländer utgör idag en slags redskap mot en rysk regim som Västs ledande politiska kraft ser som sin fiende p g a Putins konflikt med några oligarker som tillhör samma etno-grupp som dem själva. Västs ledande politiska kraft har också nästan total kontroll över de ledande politikerna i väst genom att man i hög grad i praktiken kontrollerar den politiska urvalsprocessen och medierna. Ekonomiska incitament, som outtalade löften om lukrativa jobb efter politikerkarriären (Reinfeldt får 20 mkr/år) och sexuell utpressning, är också viktiga faktorer. Därför tror jag inte att Finland skulle nappa om Ryssland erbjöd dem den frysta valutareserven om 2930 mkr. Som lackmustest på vem som egentligen styr i Väst skulle därför ett sådant här ryskt erbjudande vara utmärkt.

Kom att tänka på en till sak apropå "lita på"-aspekten, som ju inte bara gäller Finland utan även Ryssland.

Finland är ju med i EU. Och kan gå med i andra, liknande organisationer. Eller ge bort delar av sitt territorium till någon liknande organisation. Eller till något NATO-land. Så det kan nog vara knepigt ur ryssarnas synvinkel att få till ett avtal som täcker in allt. I så fall får man väl skriva in i avtalet att avtalet avser Finlands hela nuvarande geografiska yta och att denna inte får förändras, typ, och att avtalet innebär att Finland, eller efterträdare till Finland, inte får låta EU eller annan organisation stationera vapen eller trupp i Finland. Men eftersom EU redan innehåller ett militärt element kan väl den här typen av skrivningar bli problematiska. Speciellt då EU anser att EU-lag står över nationell lagstiftning. Så det skulle nog kanske behövas ett permanent undantag för Finland när det gäller EU:s försvarssamarbete för att få heltäckande garantier för Rysslands del, antar jag. Tror Danmark har ett permanent undantag för EU:s 3:e pelare (rättssamarbetet) och euron. Storbritannien hade också något undantag, tror jag, när man var med.

Möjligen skulle också avtalet med Ryssland kunna stadga att Finland fick lov att utgöra en statisk enhet geografiskt och juridiskt för att täcka in alla möjliga scenarios. Detsamma skulle också kunna gälla Åland. Ålänningarna skulle nog inte ha något emot något sådant. En skrivning om att garantera Ålands permanenta status genom att Åland självt fick ensamrätt på att bestämma vilka som skulle få bosätta sig, och resa in, till Åland skulle nog också vara populärt på Åland. Men inte bland de som bestämmer i Europa.

Man skulle också kunna tänka sig att Finland självt placerar hypersoniska kärnvapen på sin gräns mot Ryssland som man helt enkelt fått av något annat land, eller lyckats tillverka själva. Så sådana grejer antar jag också att Ryssland skulle vilja täckas in av ett avtal om man avstår 2930 miljarder kr.

Jag har läst Paul Craig Roberts senaste krönika. Han verkar tro att Ryssland kan förlora det konventionella kriget i Ukraina och hamna i ett läge där man tvingas trycka på knappen - kärnvapenkrig alltså.

Med ett så pass svagt Ryssland borde det i teorin vara rätt lätt att muta Finland med ovannämnda 2930 miljarder kr. (Kanske balterna också, även om de redan är med i NATO.) Ju svagare Ryssland, desto mindre behov av NATO borde logiken vara. Men eftersom politiker i Väst inte agerar utifrån den egna befolkningens krassa egenintresse så funkar det inte riktigt på det viset. Den typiske västlige politikern agerar i stället för att optimera sin framgång i en maktstruktur som i hög grad är överstatlig och global. I övrigt kan det handla om kortsiktiga optimeringar hos en väljarkår vars informationsflöde i huvudsak kontrolleras av samma personer som kontrollerar politikernas globala maktstruktur i övrigt.

Jag vet inte om Paul Craig Roberts har rätt i att Ryssland borde ha kört med en bombningsstrategi typ den USA använde i Irak. Rent PR-mässigt skulle nog resultatet ha blivit ungefär detsamma. Men om Ryssland tänkt administrera åtminstone delar av Ukraina permanent, eller under en lång övergångsperiod, vill man nog inte förstöra för mycket och göra befolkningen i Ukraina alltför sur.

Paul Craig Roberts verkar tro att någon slags ideologisk eller socialt baserad liberalism är det stora problemet för Rysslands maktstruktur. Han verkar också anse att Putin själv i grunden är liberal. Och det kan väl eventuellt ligga en del i detta eftersom han började sin politiska byråkratkarriär som hjälpreda åt Anatolij Sobtjak som var borgmästare i St Petersburg efter Sovjetunionens fall. En annan variant är att han vill styras av någon slags juridiska principer (han är från början jurist), ungefär som Kina styrs av någon slags fastlagda, kvasi-ideologiska principer som man ogärna ruckar på. En del verkar också tro att Putin i smyg går västs ärenden på något sätt.

Undrar dock om Rysslands stora problem bara är något av ovanstående. Ett problem som både Ryssland och Kina verkar ha är att alla individer i maktapparaten bara gör sin speciella grej utan att ställa några frågor. Alltså något som påminner om hur man brukar beskriva ryska soldater och befäl. Får en rysk soldat order om att rycka framåt så gör han det utan krumbukter och utan att tänka själv, som att gömma sig ett tag bakom en sten om någon skjuter med kulspruta. Eller så deserterar han, om möjligt. Kvarvarande auktoritära mallar sedan Sovjet-tiden och begränsad idealism kan också orsaka problem precis som i andra auktoritära system. Kommer här osökt att tänka på Nazityskland med dess smickrare och ja-sägare och kärnteknik-forskare som inte talade om för Hitler att ett massivt investeringsprogram behövdes, till skillnad från de amerikansk-judiska forskare som med hjälp av Einstein uppvaktade Roosevelt i frågan. Tysklands oförmåga att inse att man behövde tyngre stridsvagnar, smörjmedel som klarade kyla och vinteruniformer om man skulle kriga i Sovjetunionen är andra exempel. Det borde ha gått att inse att nästa steg efter Panzer IV var bygga något tyngre. Man verkar också redan före kriget haft något dylikt på ritbordet. Under finska vinterkriget skall Sovjet också ha förlorat en del KV-1or (45-tonnare). Det borde ha gått att mäta tjockleken på plåten på någon sådan. Någon i den tyska maktapparaten borde ha insett riskerna med att inte fortsätta gå vidare med tyngre stridsvagnar. Min gissning är att någon som visste höll tyst ungefär som de tyska kärnforskarna. Mitt intryck är att den här typen av problem historiskt varit mindre påtagliga i Väst än i auktoritära system, även de som delvis är byggda på idealism eftersom politiska idealister nästan aldrig kan något om teknik eller vetenskap. Ett bra exempel är is-teorin som var officiell vetenskapspolitik i Tyskland en bit in på 1940 samtidigt som man i USA börjat utveckla kärnvapen.

Jag tror inte att det blir Kina eller Ryssland som först lanserar någon slags robot-hundar e dyl, av den typ Boston Dynamics lanserat, försedda med någon slags skjutvapen. Utan här gissar jag mer på Israel och USA. Israel har vid sin gräns automatiska kulsprutor som aktiveras av olika sensorer. Mig veterligen är Israel det enda land som har sådana grejer. Jag skulle därför inte bli förvånad om Ukraina får någon slags beväpnade robot-hundar - som fungerar - före Ryssland.

Och om Ryssland på det här viset visar svaghet kan Paul Craig Roberts farhågor om att man då väljer en djärvare - och farligare strategi mot Ryssland eventuellt bli verklighet. Och då minskar väl Rysslands möjligheter ytterligare att "köpa" grannländers gunst, t ex genom att erbjuda 2930 miljarder kr enligt ovan.

Tror jag får lov att korrigera mig.

KV-1:an testades visserligen i finska vinterkriget. Men finnarna verkar inte ha fått tillgång till något förstört eller erövrat exemplar.

Däremot står det klart att finnarna lyckades erövra några T-28or som vägde 28 ton vilket skall jämföras med tyskarnas tyngsta stridsvagn på 22 ton. Att smacka på några extra pansarplåtar på T-28:an eller göra en ny, litet tyngre stridsvagn borde inte ha ansetts vara någon omöjlighet.

Det verkar också som om den tyska underrättelsetjänsten var medveten om att Sovjet hade stridsvagnar på åtminstone 45 ton eftersom en 55-tons prototyp kallad SMK som deltog i finska vinterkriget 1939-40 av tyskarna misstogs för en modifierad variant av T-35-modellen på 45 ton, se:

https://en.wikipedia.org/wiki/SMK_tank

En T35:a med ett enda torn och litet extra pansarplåt som man smackat på skulle väl ha blivit något typ KV-1:a. Så tyskarna bör ha kunnat ana att något typ KV-1:an eller den lättare T-34:an kunde vara i pipeline. Det borde inte ha krävts något slags geni för att inse detta eftersom Sovjet också hade entorns-stridsvagnar. Det här tyder på central information tappades bort på vägen uppåt i hierarkin i Tyskland av någon anledning.

Sovjetunionen verkar ha haft liknande problem eftersom det verkar ha varit nära att T-34:an inte kom i massproduktion:

"Political pressure came from conservative elements in the army to redirect resources into building the older T-26 and BT tanks [...]"

https://en.wikipedia.org/wiki/T-34

Vet inte om man skall säga att Sovjetunionen hade tur när det gäller det beslut som togs.

Det land som verkar ha haft minst problem när det gäller val av krigsmateriel historiskt verkar ha varit Israel. Jag tror det eventuellt kan bero på att det landet har konkurrensfördelen i att vara icke-auktoritärt men ändå ha en stark idealistisk drivkraft hos de enskilda individerna. De mest sårbara länderna i fråga om beslutsfattande är gissningsvis länder med ett auktoritärt system, där detta även präglar beslutsfattandet och informationsgången internt, i kombination med avsaknad av idealism. Jag tror att dagens Ryssland eventuellt kan sakna idealism internt. Bland Donbass-separatisterna har man väl dock kanske mer idealism internt.

Frågan är också hur det är med den politiska kreativiteten. Vet man vad man gör? Det som typiska mainstream-politiker brukar lära sig är hur man i kombination med det media-landskap man verkar i manipulerar folk. Frågan är hur bra den som inte har en typisk politiker-bakgrund blir på detta, i synnerhet när man inte kan koordinera sina uttalanden med medierna. Kommer här osökt att tänka på diplomaten Sergej Lavrov, som numera är Rysslands utrikesminister, och hans uttalande om att antisemiten Hitler kunde vara antisemit trots att han eventuellt var kvartsjude och att Ukrainas president Zelensky därför också kan vara antisemit trots sin judiska bakgrund. Om en svensk mottagare hör detta från Lavrov idag uppfattas väl detta som oerhört plumpt. Men om han läser uppgiften om Hitlers bakgrund i något typ Aftonbladet kan han uppfatta detta som dagens sanning och som en bekräftelse på hur knäpp den koleriske Hitler var. Jag har sett dylika uppgifter tidigare i källor typ Aftonbladet och populärvetenskapliga publikationer. En snabb googling visar också att dylika uppgifter publicerats på Daily Mail Online. Jag håller det inte för osannolikt att svensk läsare som för något år sedan uppfattat uppgiften att Hitler var kvartsjude som dagens sanning och att Hitler hade komplex för detta och därför blev så knäpp efter att ha läst något sådant i något typ Aftonbladet men sedan idag ändå idag tycker att Lavrovs uttalande är plumpt och ogrundat.

Frågan är väl dock hur mycket de ryska ledarna bryr sig om vad en västlig publik tycker. Jag misstänker att detta är rätt lågprioriterat för dem. Jag tvivlar på att de ens bryr sig speciellt mycket om vad västliga politiker gör. Inte ens om det är fråga om svenskt eller finskt NATO-medlemskap. Jag tror de konstaterar att Sverige och Finland har skrivit på Värdlandsavtalet och att USA då, om man vill, kan placera ut en atomubåt med kärnvapenmissiler på svenskt territorialvatten utan att detta kan upptäckas av Ryssland. Det går att plocka in en stor atomubåt i Mysingen i u-läge, troligen även i Horsfjärden. Söder om Lidingö åt Orminge-hållet är det på sina ställen runt 60 meter djupt. Vet inte om farleden in är tillräckligt djup för en drygt 15 m hög ubåt i u-läge. I alla fall borde det gå att fira ner någon slags ubåt där från något typ Howard Hughes ocean-forskningsfartyg som CIA använde för att sända ner farkoster till en sjunken sovjetisk ubåt på djupt vatten. Men alltså även i något typ Mysingen borde det vara knepigt att för en aktör som inte har tillgång till dessa vatten att upptäcka ubåtar som gömmer sig under vatten där. Därför borde det inte spela så stor roll för Ryssland rent militärt om Sverige och Finland går med i NATO.