I vecka 20 lämnar Sverige tillsammans med Finland in sin NATO-ansökan. Det är tre veckor dit. Tredje veckan i maj. Sommaren har ännu inte riktigt börjat även om dagarna kan vara varma. Skolorna har ännu inte slutat, barnen håller som bäst på att avsluta sina läsår. Det är senvår och träden är sådär skirt gröna.
Då kan missilerna slå ner i våra städer. Ryska missiler. Thermobariska bomber eller i värsta fall kärnvapen. Du som sitter där på ditt kontor, på bussen eller på toaletten och läser detta kan vara död om tre veckor. Ditt liv slocknar utan att du är beredd på det och alla dina ansträngningar har varit förgäves. Hela din familj kan vara utplånad, begravd i rasmassorna av ditt hus, för kanske kommer döden under de i maj månad fåtaliga mörka timmarna som natten bjuder på? Kanske kommer döden på dagen, när ni alla är åtskilda på era jobb och skolor? Detta är priset vi betalar för att mäktiga män i mörka kostymer på andra ställen på Jorden har bestämt sig för att tvinga fram en ny världsordning. Hitta nya marknader för sina vapen och sina aktier och utöka sin makt. Geopolitik.
Nu kommer du som läser detta att känna obehag. Det är naturligt. Du kommer kanske att rapportera tråden, främst för att få bort den så att du slipper se sen poppa upp titt som tätt i Nya Inlägg. Du mår dåligt av den, vill bara att den ska försvinna. Kanske lyckas du får tråden papperskorgad, men nu du har läst den. Nu finns den i ditt medvetande och dess diskussionsämne upprepas i ditt minne; var det värt det? Om tre veckor kan du och hela din familj och alla ni känner vara utplånade av det vita skenet från en kärnvapendetonation som bryter granarna vid horisonten som tändstickor och förvandlar hela ditt kvarter till damm. För att ansiktslösa främlingar ska kunna avancera sin politik. Sina maktambitioner. Tjäna pengar.
Du som snart skall dö, svara mig. Var detta ett pris som låg på svenska folket att betala? Varför fick vi inte folkomrösta om en sådan här viktig fråga? Hur demokratisk är vår demokrati när sådana här beslut fattas över våra huvuden?
Gå nu ut och fortsätt dagen. Kanske går det trots allt bra, kanske klarar vi oss den här gången? Men risken för att vi inte klarar oss ökar för varje timme. Nedräkningen har startat.
Då kan missilerna slå ner i våra städer. Ryska missiler. Thermobariska bomber eller i värsta fall kärnvapen. Du som sitter där på ditt kontor, på bussen eller på toaletten och läser detta kan vara död om tre veckor. Ditt liv slocknar utan att du är beredd på det och alla dina ansträngningar har varit förgäves. Hela din familj kan vara utplånad, begravd i rasmassorna av ditt hus, för kanske kommer döden under de i maj månad fåtaliga mörka timmarna som natten bjuder på? Kanske kommer döden på dagen, när ni alla är åtskilda på era jobb och skolor? Detta är priset vi betalar för att mäktiga män i mörka kostymer på andra ställen på Jorden har bestämt sig för att tvinga fram en ny världsordning. Hitta nya marknader för sina vapen och sina aktier och utöka sin makt. Geopolitik.
Nu kommer du som läser detta att känna obehag. Det är naturligt. Du kommer kanske att rapportera tråden, främst för att få bort den så att du slipper se sen poppa upp titt som tätt i Nya Inlägg. Du mår dåligt av den, vill bara att den ska försvinna. Kanske lyckas du får tråden papperskorgad, men nu du har läst den. Nu finns den i ditt medvetande och dess diskussionsämne upprepas i ditt minne; var det värt det? Om tre veckor kan du och hela din familj och alla ni känner vara utplånade av det vita skenet från en kärnvapendetonation som bryter granarna vid horisonten som tändstickor och förvandlar hela ditt kvarter till damm. För att ansiktslösa främlingar ska kunna avancera sin politik. Sina maktambitioner. Tjäna pengar.
Du som snart skall dö, svara mig. Var detta ett pris som låg på svenska folket att betala? Varför fick vi inte folkomrösta om en sådan här viktig fråga? Hur demokratisk är vår demokrati när sådana här beslut fattas över våra huvuden?
Gå nu ut och fortsätt dagen. Kanske går det trots allt bra, kanske klarar vi oss den här gången? Men risken för att vi inte klarar oss ökar för varje timme. Nedräkningen har startat.
(Jag tror dig men vill läsa lite kring det)
