Får anhöriga läsa ens journal om man dör?

Vid dödsfall, får anhöriga tillgång till ens journal från psykiatrin om de ber om den? Om ja, finns det någonting man kan göra för att förhindra det?

Kort svaret är nej. Huvudregeln är att patientsekretessen fortsätter även när en person har avlidit.

Information och journaler får endast lämnas ut om det står klart att den avlidne eller dennes anhöriga inte lider men av ett utlämnande. Prejudikat visar att ribban är satt väldigt högt. Att få ut en journal, i synnerhet omaskad, hör till ovanligheterna. Rör det sig om journalanteckningar gällande psykiatri är ribban ännu högre, då dessa ses som extra känsliga.

Myndigheter kan i vissa fall få rätt att ta del av journaluppgifter. Även detta är hårt lagreglerat.

Om du inte vill att dina anhöriga får del av uppgifterna är mitt tips att du ber din/dina behandlande läkare att skriva i journalen att du skulle lida av att uppgifterna kom andra till del efter din död. Det skulle rätten lyssna till om någon anhörig skulle försöka få ut uppgifterna.

T.o.m. 50år eller är det bara obduktionsrapport?

Exakt, det är bara dödsorsak som får lämnas. Övrig information omfattas fortfarande av sekretess vilket ibland kan vara problem t.ex. när det gäller genetiska sjukdomar som efterlevande skulle ha behov av att informeras om.

Fel, huvudregeln är att även dödsorsak är omgiven av sekretess. Kan brytas vid tex brottsutredningar.

Att en person har dött är dock inte sekretess.

Jo, men den lämnas alltid ut om ingen påverkas av informationen dvs sekretessen är väldigt svag.

Hur gör dem den bedömningen? Säg att min död orsakar anhörig svårt lidande och anhörig ber om att få ut min journal för att bearbeta sorgen, kan behandlaren göra bedömningen att jag inte lider av det då jag är död? Och lämna ut den?

Att som anhörig inte få veta dödsorsaken låter ganska absurt. Men däremot full förståelse och tycker det är bra att hela ens sjukhushistoria fortfarande är under sekretess.

Prövningen görs vanligen av patientens läkare eller likvärdig. Personen som utför denna så kallade men-prövning ska enligt lag vara lämpad för uppgiften; rent praktiskt genom att ha en fullgod bild av patienten och dess journal.

En närståendes död leder nästan automatiskt till stort lidande. Detta ensamt ger inte rätt till att bryta sekretessen.

Om jag förstår saken rätt vill du inte att dina efterlevande ska få rätt att ta del av dina journaler. Mitt tips är då, som jag redan skrivit, att be dina behandlande läkare att ange tydligt i din journal att du inte vill att uppgifterna i journalen kommer andra/dina anhöriga till del efter din död. Du ber även dina läkare att anteckna att du skulle lida stora men om anhöriga fick del av dina journaler/dödsorsak osv. Vid en menprövning efter din död kommer den men-prövande ansvarige att läsa detta i din journal. Dina anhöriga kommer då nekas att ta del av dina journaler.

Min mormor dog ensam i sitt hem. Jag ringde till rättsmedicinska i Solna och fick tala med obducenten. Han förklarade tydligt vad som hade orsakat min mormors plötsliga och oväntade dödsfall.

Huvudregeln är att dödsorsaken är sekretess.
Brytandet av sekretess får ske om den avlidne, eller närstående, inte lider men av det.
I fall med gamla släktingar som dör kan man som läkare berätta en del, under förutsättning att det tex inte rörde sig om någon integritetskänslig sjukdom/historik (tex AIDS). Ibland kan läkare vara för frikostiga med uppgifter och skulle definitivt hamnat hos IVO/HSAN. Men detta sker sällan. Varför? För att de anhöriga vill veta, läkaren vill hjälpa de anhöriga i sorgearbetet, och ingen "kränkt" patient anmäler - patienten är ju avliden.

I denna tråd anger trådstartaren att det rör sig om journalhandlingar rörande psykiatri. Där är ribban satt väldigt högt för brytande av sekretess. Journaluppgifter kring psykiatri är extra integritetskänsliga och inget en läkare ska lämna ut utan en ordentlig men-prövning.

Jag råder patienten att få inskrivet i sina journaler att anhöriga, efter patientens död, inte ska få ta del av journaluppgifter.