Ångest, empatilös m.m. Vad är felet?

Jag är så inåt helvete trött på mig själv och min hjärna. Allt är bara kaos i huvudet, det är aldrig tyst.

- Konflikträdd
- Oerhörda koncentrationsproblem

- Oförmögen att känna empati

- Får inte fram ett ord när jag hamnar i en pressad situation, trots att huvudet rusar

- Kan tvärvända i mitt känsloliv från en dag till en annan

- Stora sociala problem. Är helst ensam, eller med folk jag känner mycket väl

- Katastroftankar

- Ångestproblematik

- Kan ej ta instruktioner, så som vägbeskrivningar osv, då jag ej kan strukturera upp tankarna i huvudet

- Relationer går åt helvete

- Glad i alkohol, då det lindrar ALLA ovanstående problem

Hur länge har du haft dessa problem och hur länge har du missbrukat alkohol?

Egentligen hela mitt vuxna liv, möjligtvis ännu längre. Insikterna har dock kommit successivt senaste åren.

Hur definierar man ett missbruk? Jag dricker inte så ofta, även om jag skulle vilja. Jag tillåter mig inte att göra det, då det finns barn inblandade.

Förstår att det du beskriver är ett stortnhinder. Du skriver ty att du saknar empati - hur yttrar det sig? Kan du ge exempel.

Samma med konflikträdsla - i vilken paritet står den sig, har du exempel på hur den yttra sig och i vilka samband.

Alkohol får kroppen att må så jävla illa tyvärr på så många sätt.

Sluta med drickat och kolla upp Wim Hof-metoden och följ programmet konsekvent när du satt dig in i vad det handlar om. Det kräver en hel del arbete och dedikation men klarar du det garanterar jag att du kommer må bättre med tiden. Du kan iaf kolla in hans youtube-kanal, det orkar du garanterat.

Jag kan inte stötta folk i deras problem, jag försöker men det är mycket skådespel. Jag förstår folks problem, men jag kan inte tycka synd om dom. Samtidigt som jag inte vill att folk ska tycka synd om mig.

Jag hatar bråk och konflikter, jag lämnar oftast rummet istället för att delta.

Låter som ADHD.
Känner igen mig lite i din beskrivning. Var lite på dette vise i yngre dar. Gjort utredning och fick medicin. Livet blev enklare och bättre. Ring vuxenpsyk och beställ tid.

Du har ju helt tydligt en konflikt i detta.

Man behöver inte tycka synd om någon för att stötta dem och ofta stöttar man bäst genom att säga till dem att ta sig samman.

Varför skådespelar du istället för att vara ärlig? ”Johanna, det där är inget du behöver gräva ned dig för. Samla ihop dig nu så ringer vi försäkringsbolaget sen” klarar du väl av att haspla ur dig istället för något i stil med ”Åh, stackars dig Johanna, alla saker ack o ve, vojne vojne”, eller hur?

Vad är du rädd för i konflikterna? Är du rädd att förlora eller att såra någon? Eftersom du ”skådespelar” i annan empati så gissar jag på rädsla att såra någon.

Vet du, du sårar folk mer genom att vara falsk.

Du har dålig självkänsla.

Träna på att stå upp för dig själv. När du kan det kommer de andra problemen lösa sig automatiskt.

Du är förmodligen intelligent men saknar helt struktur i ditt liv vilket gör att det blir helt mongo i knoppen på dig.

Rubrik förtydligad.
Tidigare: Vad i helvete är mitt problem?
/Mod.

Du arbetar väl som arbetsledare, bett folk "dra åt helvete", funderat på om du var utbränd, har anhörig som missbrukar och betett dig rätt stökigt. Vad i detta är sant, vad har blivit värre sedan dess, och vad har du egentligen försökt med mer än alkohol?

Det låter som Aspergers. Jag känner flera som har det som du och de har Aspergers.