Jag hatar välgörenhet, hur tänker ni andra?

Jo, staten ska absolut täcka in sjukdomsforskning. Sedan kan staten ta tillbaks lite från läkemedelsbolagen när de kränger de framforskade medicinerna. Et voilá.

Du gillar välgörenhet för att du är liberal. Varför är du det? Antingen är du rik eller så ser du dig själv som på väg att bli rik.

Sedan finns det de som är utfattiga arbetare som indoktrinerats sedan blöjåldern och känner sig pissiga bara för att de inte klarar att ge Ingvar Oldsbergs femtiolapp till cancerfonden, som alla kan bara för att han kan. Kunde, ska det vara. Tanken på dessa fattiga irriterar och är inbyggd i konceptet välgörenhet.

Men när är nog nog för hur mycket skatt som i så fall skulle gå till medicinsk forskning? I en perfekt värld skulle vi (eller jag i alla fall) vilja lägga oändliga resurser på medicinsk utveckling, men det går ju inte av förklarliga skäl.

Nu har jag inget faktablad framför mig gällande hur lång tid det tar innan forskningen/utvecklandet, testandet, framtagandet och försäljning blir till vinst för bolagen med jag skulle tro att det handlar om många miljoner och x antal år innan det blir till vinst - i vissa fall aldrig. Vad är rimligt att staten(eller du och jag indirekt) sponsrar?

För mig är både välgörenhet och privat ägande (inklusive välgörenhet) bra saker.



Är tyvärr varken rik eller på väg att bli det (inte inom snar framtid i alla fall). Men liberalism känns enligt mig som mest logiskt eftersom resurser och pengar i så fall får flöda mer fritt och man själv har ett val hur pengarna ska spenderas.

Har vi ens utfattiga arbetare i Sverige? I övrigt ingen större kommentar annat än som jag sa förut, då har man nog något psykologiskt problem om man mår så dåligt över vad andra människor eventuellt tänker kring ens val att inte skänka lite pengar.

Är man fattig så är man, deal with it liksom. Du blir ju inte mindre fattig för att jag vill skänka bort mina pengar.

Den hjälp vi fick från grannen som kom med ett tyg till kläder, vaktmästaren på skolan som ordnade en cykel till mig och de anonyma julklapparna som låg på trappen var välkomna och uppskattade. Det som sved var inte de som gett bidrag till Lions, de gav i god vilja. Det var de fina damerna som kom i nya bilen och räckte över korgen med mat inför julen, fin mat. Vi skulle ha behövt pengar till skor, jacka till min bror. De nedlät sig aldrig att sitta ner och ta emot en kopp kaffe ens. De kom inte för vår skull, de kom för sin egen skull så att det skulle bli en liten artikel i lokaltidningen.

Varför tog ni emot hjälp överhuvudtaget från de fina damerna om det var ett sådant bekymmer och inte behövdes?

Jag tycker till exempel att cancerfondens omsättning kunde tas av skattemedel. Då kunde man också skära en hel del i summan så Grillhagens del kan stanna hos skattebetalarna.

Det får väl bli vad det blir. Om staten sponsrar forskningen så får ju staten ta tillbaks sin del genom till exempel ägande av patent, eller skatteuttag av pillertrillaren.

Varför det? Då binder du ju ris åt egen rumpa. Att pengar flödar fritt, enligt liberalismen, betyder ju i praktiken att de flödar fritt ur din och min plånbok rakt ner i Grillhagens plånbok. Aldrig åt andra hållet. Samtliga riksdagspolitiker, så vitt jag vet, verkar för att Grillhagen ska bli rikare och du och jag fattigare. Finns det bland riksdagsmännen någon politiker som drivs av tanken på minskade klyftor så vill jag ha hårda bevis för det.

Tro det eller ej men vi har fattiga arbetare, fast den frågan blir för seg att utreda här.
Det psykologiska problemet man kan ha som fattig som inte har råd att skänka är precis det som jag skrev om i början; man är indoktrinerad till att vara godhetsknarkare och klarar inte att tänka hela varvet runt. Alla klarar inte det.

För övrigt har jag lagt en del tankemöda på det här och för ett antal år sedan kom jag fram till att det kvittar vilken välgörenhet det handlar om. Principen står sig.

Den välgörenhet folk ägnar sig åt idag liknar mer en masspsykos för att rädda allt och alla och stilla någon form av dåligt samvete för att ”vi har det ju så bra”. Galorna spelar på folks känslor och istället för att som förr ge kollekt i kyrkan, trycker nu folk på mobilerna hemma i sofforna.

Om du har problem med kollekt i kyrkan kan du skriva ut det. Flashback är ett öppet forum. Men jag som kristen tänker inte stå och titta när kyrkan förtalas av liberaler, ateister, abortvurmare och dylikt.

Var skriver jag att jag är emot kollekt i kyrkan? Jag tycker att du verkar ha taggarna utåt och övertolkar. Jag gjorde en jämförelse mellan då och nu. Det är väl bra om folk vill donera sina pengar utöver det vi bidrar med via skattsedeln!

Du behöver inte stå och titta när du drar dina förhastade slutsatser. Det går bra att sitta ner.
Det är du som är fördömande om andra människor. Vad vet du om vem som är ”liberal, ateist, abortvurmare och dylikt”, vad nu dylikt är?

Det är möjligt att man övertolkar, för det skulle inte vara första gången man angripper kyrkan i förbifarten av en argument.

Så, som jag förstår är du varken ateist, abortvurmare eller liberal? Har jag fel?

Angående ämnet är kollekt i kyrkan är mycket olika än att knappa in "på mobilerna hemma i sofforna". Den som påstår något annat är svårligen något annat än en sann materialist (vilket liberaler och Marxister ofta är).

Av hela mitt hjärta hatar jag välgörenhet. Jag älskar frågesport, så Postkodmiljonären försätter mig i ett smärre stadie av ambivalens. Huvudskälet är att jag är illande röd i min politiska åskådning. Glöm det svenska "vänsterpartiet" med sin identitetsvänster; de är snarast mina huvudmotståndare. Nej. Nu ska vi snöa in på godhetsknarkarna.

I hela mitt liv har jag jobbat och kämpat och tjänat lite deg. Jag har delvis valt det själv på grund av att jag har trivts med antingen jobb eller kompisar eller kunder. Snart är mitt liv slut. Jag har hunnit med att misslyckas med fyra långa förhållanden och relationen till två barn. Det tredje barnet är ungt och kärleken är ömsesidig.

Jag ser mig egentligen som gammal sosse. På Palmes tid var man pragmatisk och såg efter de flesta, även sådana som mig. När högern lät mörda Palme så var det startskottet på Dojans regim och chockstarten av liberalismen. Det eskalerade bara alltefter. Wibble hävdade att det var klokt att se till att ha en årslön på kontot som buffert, men jävlar så skönt det var att se ett typexempel på när karma verkligen levererar. Hade det hänt i dag så skulle jag ha satt mig i skuld för att köpa en asdyr flarra.

Nu till mitt huvudproblem. Jag är bara lekman inom politiska ideologier, men kan tänka mig att välgörenhet är en hörnpelare inom liberalismen. Jag har kommit i kontakt med folk som var involverade inom något som tydligen heter "Round Table" och ska vara någon sorts ordenssällskap som ägnar sig åt välgörenhet. De var jävligt nöjda med sig själva. De jag kom i kontakt med var uteslutande påläggskalvar/barn till välbärgade.

Liberalismen vill så gott jag förstår minska eller rent av avskaffa skatter. Skatter är ju statens sätt att se till allas bästa, men liberaler vill bestämma själva. Därför finns välgörenhet. I vårt samhälle i Sverige betalar alla inkomstskatt. Den är tänkt att täcka allt som har med de utsatta att göra. Välgörenheten däremot är tänkt som ett sätt för borgarsvinen att ursäkta sig. Vi hatar skatter för det är kommunistiskt, men se hur mänskliga vi är när vi skänker till välgörenhet. (Då är det valfritt). Ungefär så.

Välgörenheten är djävulsk. Den vädjar till folks svagaste känslor, skänker skamkänslor till de som vill ge men inte har ekonomisk möjlighet. Vissa puckon tror att de som skänker mycket är riktiga hedersknyfflar, medan de bara anammar doktrinen om liberalism. Avslutningsvis hatar jag Putin och hela hans kleptokrati, men klarade inte av välgörenhetsgalan på SVT på grund av tiggeriet från de svenska och i de allra flesta fall relativt fattiga medborgarna.

Min slutsats är att: Är det en form av välgörenhet, be dem dra åt helvete.
Edit: Har de guttaperkasulor så kan de studsa.

Du som tycker att jag är fel ute kan ju ge mig en liten hint, kanske?
Eder ödmjukaste.