Citat:
Svengelska/blattesvenska är dock bara en effekt av anglofili. Det är ett av flera uttryck för anglifiering. Bortkoppling från konservatism är ett annat.Man har en lång uppförsbacke att ta sig upp för om man ska göra det. Hela samhället är byggt på anglofili, särskilt bland unga. Allt som är häftigt, ballt (»coolt» säger man nu för tiden, så klart), vad som är trendigt: det är anglofili rätt igenom. Att helt avskaffa anglofilin och trendväldet är vid det här laget i princip helt omöjligt, och det kommer bara bli mer och mer omöjligt allteftersom tiden går och fler gamla, icke-amerikaniserade människor dör.
Men man kan så klart göra det lite bättre än vad det är. Till att börja med kan man tillrättavisa folk när de använder amerikanska ord och uttryck. Om någon överamerikaniserad typ säger »Jag har inte så mycket experience med det», så säger man tydligt »Erfarenhet». Sådant brukar jag göra. Folk gillar inte det, men jag hoppas att jag har, åtminstone i någon människas hjärna, sått ett frö, som senare kan gro i deras hjärna. Folk kommer inte ändra sig omedelbart, men med tiden kan sådana små budskap som att »I Sverige talar vi svenska» få en att ändra perspektiv.
Men man kan så klart göra det lite bättre än vad det är. Till att börja med kan man tillrättavisa folk när de använder amerikanska ord och uttryck. Om någon överamerikaniserad typ säger »Jag har inte så mycket experience med det», så säger man tydligt »Erfarenhet». Sådant brukar jag göra. Folk gillar inte det, men jag hoppas att jag har, åtminstone i någon människas hjärna, sått ett frö, som senare kan gro i deras hjärna. Folk kommer inte ändra sig omedelbart, men med tiden kan sådana små budskap som att »I Sverige talar vi svenska» få en att ändra perspektiv.
Om någon skärper till sig med svenskan men fortsätter att få sin världsbild från den engelskspråkiga världen så kommer han fortfarande att vara oförstående inför konservativa perspektiv.
Det är mer allmänna vanor och sammanhang som måste läggas om. Vad man ser upp till, vad man ser som relevant och i vilket sammanhang man förstår sin egen tillvaro. Helt grundläggande är att kunna förstå flera europeiska språk åtminstone hjälpligt, så man över huvud taget kan följa med i konservativa diskussioner medan de äger rum, inte bara fragmentariskt i senare översättningar och sammanfattningar.
Sura felanmärkningar behövs, och även en aktiv anglofob självexorcism, där man fördriver den kulturimperialism som man passivt blir tvångsmatad med. I längden är det dock mer tacksamt när man kan bidra med positiva, attraktiva saker, som tips om intressant kultur, aktuella debatter som faktiskt innehåller någonting substantiellt, fascinerade historiska paralleller med mera. Kräver en större insats från den egna sidan, men om man fokuserar för mycket på det negativa kommer man snart att säcka ihop.
