Tilltagande anglocentriskhet är ett jätteproblem för konservatismen. Den engelskspråkiga världen har alltid haft en svag konservativ tradition, vilket har en rad förklaringar, t.ex. en lång historia av sjövälden vilket tenderar att leda till en abstrakt syn på politik och samhälle. USA har aldrig haft någon konservativ rörelse alls, bara enstaka excentriker som kan kallas konservativa, samt en manipulativ tradition av att kalla konstitutionalism och ekonomisk liberalism för konservatism. Den konservativa diskussionen har hela tiden förts på andra språk, framförallt tyska, franska och italienska, och den engelskspråkiga världen verkar idag vara mindre benägen än någonsin att översätta relevant litteratur.
Samtidigt anglifieras svenskar genom USA:s kulturimperialism och att engelska är den globala kapitalismens föredragna språk. Vi har en sorts liberal hovkultur där statusjagande karriärister försöker signalera närhet till makten i USA och den internationella finansen genom att anamma engelskspråkig kultur: dels amerikansk och allmänt global sådan, och som pinsamt bihang en sorts skenelitism som inbegriper Storbritannien, där man signalerar mot amerikansk vulgaritet genom att omfamna brittisk popkultur och/eller livlöst snobberi. Och under detta finns förstås ren antikultur med amerikanska filmer och TV-serier, datorspel, infantila musiksubkulturer, sociala medier och andra direkta patologier, som inte ger status men kan framkalla beroenden och påverkar svenskars språk och självuppfattning.
Vilka strategier kan vi använda för att vända på det här? Hur får vi fler svenskar att välja bort den engelskspråkiga världen och bekanta sig med den europeiska kultur som är nödvändig för att alls komma i kontakt med konservativt tankegods? Om man ska förändra människors vanor krävs en blandning av piska och morot, och en blandning av övergripande strategi och konkreta insatser, men vad är möjligt i den gerillasituation som dagens svenska konservatism befinner sig i?
Jag har en del tankar som det skulle vara bra att få mothugg på, men ser gärna först vilka tankar andra har. Vad är möjligt och omöjlig? Vad är rimliga delmål? Vad är meningsfullt och meningslöst att fokusera på? Kulturell påverkan sker uppifrån och ned, men vilka nivåer av kulturelitism är relevanta för oss idag, sett till vilket genomslag man kan hoppas på och vilken kapacitet som finns bland konservativa svenskar?
Samtidigt anglifieras svenskar genom USA:s kulturimperialism och att engelska är den globala kapitalismens föredragna språk. Vi har en sorts liberal hovkultur där statusjagande karriärister försöker signalera närhet till makten i USA och den internationella finansen genom att anamma engelskspråkig kultur: dels amerikansk och allmänt global sådan, och som pinsamt bihang en sorts skenelitism som inbegriper Storbritannien, där man signalerar mot amerikansk vulgaritet genom att omfamna brittisk popkultur och/eller livlöst snobberi. Och under detta finns förstås ren antikultur med amerikanska filmer och TV-serier, datorspel, infantila musiksubkulturer, sociala medier och andra direkta patologier, som inte ger status men kan framkalla beroenden och påverkar svenskars språk och självuppfattning.
Vilka strategier kan vi använda för att vända på det här? Hur får vi fler svenskar att välja bort den engelskspråkiga världen och bekanta sig med den europeiska kultur som är nödvändig för att alls komma i kontakt med konservativt tankegods? Om man ska förändra människors vanor krävs en blandning av piska och morot, och en blandning av övergripande strategi och konkreta insatser, men vad är möjligt i den gerillasituation som dagens svenska konservatism befinner sig i?
Jag har en del tankar som det skulle vara bra att få mothugg på, men ser gärna först vilka tankar andra har. Vad är möjligt och omöjlig? Vad är rimliga delmål? Vad är meningsfullt och meningslöst att fokusera på? Kulturell påverkan sker uppifrån och ned, men vilka nivåer av kulturelitism är relevanta för oss idag, sett till vilket genomslag man kan hoppas på och vilken kapacitet som finns bland konservativa svenskar?
