Konstigt beteende och underlig språksyn

Ett par inlägg i en tråd om sodomi nyligen föranledde mig att göra följande observation. Bakgrunden var att en medlem bad om att få en förklaring av vad begreppet sodomi/sodomera betydde. Två hjälpsamma forummedlemmar skyndade omedelbart till hans undsättning, och citerade från wikipedia och susning.nu samt förklarade både ordets ursprung och dess olika möjliga betydelser. Strax därefter är det någon som svarar "så här tycker jag att det betyder" - och vederbörandes åsikt sammanfaller med en av förklaringarna som redan givits. Detta är inte alls ovanligt i trådarna!

Varför fortsätter man besvara ett ämne och ger sämre svar än de som tidigare givits i tråden? När någon frågar vad ett ord betyder, och två andra personer tillsammans har gett tämligen fullödiga definitioner av ordets olika konnotationer och denotationer samt beskrivit dess etymologi, varför skriver man då ett inlägg av typen "si och så har jag uppfattat att ordet betyder", när denna ens perception ju faktiskt sammanfaller med en definition som redan givits? Det är för mig obegripligt att man känner sig nödgad att fortsätta prata om en sak, när det man säger redan har sagts, fast avsevärt bättre.

Eller är det så att detta är ett försök att stipulativt definiera vad ordet hädanefter skall betyda för alla språkanvändare? Försöker man med ett sådant inlägg tvinga andra att använda ordet på samma kringskurna sätt som man själv gör? Det tyder i så fall på en avsevärd rigiditet, och en väldigt underlig språksyn.

Eller är det kanske så att man bara försöker uttrycka sin förvåning över att det förekommer andra denotationer hos ordet än man själv trodde att där fanns, men misslyckas göra tydligt att det är denna sin förvåning man vill uttrycka? Varför inte bara skriva "Jaså kan det ha det innebörden också? Jag har hela tiden gått och trott att det bara betydde..."?


Sedan har andra kännit sig nödgade att skriva om sodomi att "nu för tiden betyder det analsex". Detta är inte uttryck för en rimlig språksyn. Det är möjligt att de flesta människor nu för tiden använder ordet som en (pejorativ) benämning för analsex, men ordet är i allra högsta grad levande även i sin ålderdomligare innebörd - exempelvis i kyrkligt bruk, eller bland människor som helt enkelt känner till ordets etymologi och använder det för att referera till en betydligt bredare kategori handlingar.

Låt mig ta ett exempel för att förklara hur jag menar. De flesta på detta forum skulle säkert mena att ordet "patetisk" är någonting man använder nedlåtande om någon eller något som man uppfattar som löjeväckande. Ordet har för de flesta i den yngre generationen (som jag själv tillhör) pejorativ innebörd. Men för vissa människor är det betydligt naturligare att använda ordet om någonting som är "fyllt av starka känslor, känsloladdat, stämningsfullt" - alls inte i någon pejorativ mening. Ordet "patetisk" kommer från ordet "pathos/patos", som betyder just "stark känsla", och det är först på senare tid som ordet "patetisk" kommit att användas i ironisk mening. Vem har då rätt - den som menar att en given teaterföreställning var patetisk (känslomättad) eller den som menar att den var patetisk (löjeväckande)?

Det är därför de allra första svaren om vad "sodomi" betyder var så bra. De försökte inte definiera exakt vad ordet betyder, utan vad ordet kan användas för att beteckna. Det är det enda rimliga sättet att se på hur språket fungerar.

Först, tack för ett genomtänkt och välformulerat inlägg.


Skälet är väl sannolikt bara att man av någon anledning inte läst svaren i tråden utöver ursprungsinlägget. Kanske av lättja eller brådska, kanske i så upphöjd självkänsla att man tar för givet att ingen annan kunnat säga något av värde i saken. - Visst kan det vara ett irriterande beteende, i särskilt deprimerande ögonblick kan det ju leda till att man misströstar om värdet av och rentav möjligheten till meningsutbyte och diskussion på forum. Men personligen brukar jag vanligen försöka lösa det genom att leka att jag är en vuxen och mogen person och därför inte bryr mig.


Fast i vissa diskussioner kan det väl vara acceptabelt och rentav önskvärt att definiera en viss betydelse av en term och sedan hålla sig till den, även om språket i allmänhet kan medge andra betydelser.

Jag tror även att anledningen till att folk fortsätter svara kan vara den att de vill visa att dom också vet. Och ibland även bara för att delta i snacket. Lite "jag vill också vara med å leka"-mentalitet.

Sedan är ju även personers egna tolkningar värdefulla, speciellt då dom skiljer sig från det korrekta, men ändå är en uppfattning som folk idag ofta delar. Som ordet patetisk som du nämner. Om någon frågar vad det betyder och får det korrekta svaret av ordets ursprungliga mening, men inte hur ordet generellt uppfattas idag så kan det ju bli lite tokigt. Folk uppskattar nog inte ofta idag om deras framträdande blir kommenterat som "grattis, det där var patetiskt".

Ööööhhh... Vassego! Första gången jag blivit tackad för att inlägg, tror jag



*asg* Point taken Jag skrev mitt inlägg ursprungligen i den tråd om sodomi jag kommenterar, och det var menat som en liten syrlighet till alla skitsnackare. Jag är inte så barnslig att jag inte tycker det är OK att råka upprepa vad någon annan sagt.



Javisst. Då kallas det att man stipulativt definierar en betydelse. Man då skall man också vara tydlig med vad man gör. Det jag undrade över var ju vad personerna hade för syfte med sitt kringskärande av möjliga språkliga betydelser. Om man gör det för att vara tydlig i en diskussion så är det ju bara berömvärt, men om man gör det för att man vill att hela världen skall mena samma sak som man själv menar så verkar det bygga på en underlig språksyn. Det var ju bara det jag ville påpeka.

Vad är det för konstigt med det?

Språk är en social handling där makt b.l.a. utövas genom rätten att definiera. En vedertagen definition av ett ord i en ordbok är inte ett uttryckt för något slags fristående högre tillstånd utan representerar en överenskommelse som rådde vid en viss tidpunkt och där sista beslutsinstansen var professionella språkvetare vars priviligerade status i språkfrågor även den är socialt betingad.

Språket lever sitt eget liv genom sin talare och därigenom förändras det hela tiden och nya definitioner utmanar de gamla. Ibland sker detta spontant, ibland är förändringarna en del i en större strävan att genom språkliga redskap få människor att tycka på ett visst sätt i en viss fråga. Och detta är inte "fel" eller "underligt", det är en naturlig del av den mänskliga sociala tillvaron.