Anderson vs "Andersons"

Finns det namn för när man hänvisar till familjen Anderson som "Andersons"? Kallas det för något särskilt?
Jag upplever att man hör det allt mer sällan, och om man gör det så är det oftast i fiktion, där tonen ska vara familjär, trivsam och lite puttrig.
Hänger det samman med en tilltagande individualisering, där man allt mer sällan omnämner familjen som enhet, utan allt oftare nämner de enskilda medlemmarna?

Bor du i en stor stad, mindre stad, i ett samhälle eller på landet? Det kan spela in.

Där jag bor (mindre stad) används uttrycket fortfarande:

”Ambulansen var till Lindgrens på A-gatan? Har det hänt nåt?”
”Lindgrens på A-gatan har fått en vattenläcka. Har ni nåt problem med vattnet?”
”Jag tror det är Lindgrens katt som blivit överkörd i korsningen”

Men visst kan det absolut vara så att individualiseringen håller på att sudda ut begreppet. Precis som många säger ÄR där man förut sa KÄNNER. Och man lägger en stark betoning på ÄR istället för trycka på känslan, samtidigt som det är viktigt att G:et i JAG ska höras. Personen är viktigare att betona än känslan.

FÖRR: Jag mig känner mig SÅÅÅ GLAD över att det är vår nu.
NU: JAG ÄR så glad över att det är vår nu.

Kanske genitiv.
Det går utmärkt att använda även om villor där ensamma personer bor, men är mer tveksamt att använda om boende som hyrs av den som bor där. Då kan det vara possessivt men antyder ju då att de personerna på något sätt dominerar sin omgivning.

Edit: Det bör nog nämnas att det syftar på platsen och inte på familjen. Andersons syftar på platsen som familjen anderson äger, eller annars dominerar.

Så tvärt om tanken om individualisering föreslår jag att det kan bero på att Sverige blir mer och mer socialistiskt och kommunistiskt så att svenskar ogärna tänker sig att någon äger en plats.

En annan parameter kan vara att svårigheten att bilda familj och enkelheten att upplösa dem, i kombination med massmigrationspolitiken, gör att människor tvingas flytta oftare. Därmed blir det mindre intressant att benämna en plats efter vem som bor där, så i stället för att heta Holgerssons kan en villa kallas lilla vita huset och i stället för att kallas Andreassons kan en annan bostad kallas mittersta radhuset. Nästa år är det kanske familjen Ngbele som bor där och tre år senare kan det vara en gubbe med katt som heter Sörlin, men det är ju då fortfarande det mittersta radhuset.

Kopplingen mellan person och plats har blivit omodern i en rasande takt, och ännu mer kopplingen mellan en fastighet och en släkt.

Jag har dock upplevt att man sagt så här om familjer snarare än hus, typ "Jag har bjudit över Lundgrens i kväll, det är väl ok?"
Det sättet att uttrycka sig på är väl också omodernt nu. Dels för att många inte gifter, och inte delar efternamn. Dels eftersom människor inte alltid bjuder över hela familjen, utan att det oftast är enskilda medlemmar av den ("tjejkväll", "kväll med grabbarna", "sexleksaks-homeparty" osv).

Nu när du säger det så minns jag att jag också nyligen har läst i en bok om svenska att man säger så, och dessutom hört det i filmer. Det är nog olika användning på olika geografiskt område.

I Svenska Akademiens grammatik kallas det kollektiviserande genitiv.

Det tror jag också. Kan inte minnas att jag hört någon säga det i verkligheten, utan bara på film och i litteratur.

Bra hittat!
II vol, 3 kap, 25§.

Någon gång kan den kollektiviserande genitiven avse byggnaden som namnbäraren äger eller där han bor eller har sin rörelse: Åhléns ligger precis intill Stadsparken. Hon parkerade bilen utanför Svenssons. — SAG

Det är bara så jag själv brukar uttrycket. Om vi tänker oss att det är grillparty hos familjen Svensson, och de bor granne med en ensam ungkarl som heter Johansson i efternamn, kan man dessutom få höra någon ropa: "Alla över till Johanssons, för nu ska vi ha tipsrunda i trädgården!"

Hoppas han känner sig ordentligt kollektiviserad!