__________________
Senast redigerad av TomtenPutin 2022-03-16 kl. 08:50.
Senast redigerad av TomtenPutin 2022-03-16 kl. 08:50.
Ryssgraf
Karl August Nicander (1799-1839)
Herr Otto gick tyst med sin son vid hand,
En knopp till en ridderlig blomma,
Och stannade stilla vid Mälarens strand:
Nu leka dess böljor så fromma.
Men bonden han sjöng och körde sin plog,
Och med sjöng vinden från norden,
Med följde, när billen i dagen han drog,
Förmultnade ben utur jorden.
Då talte till Otto hans blomstrande son,
Och ögonen stodo så spända:
"Hvar komma de multnade benen ifrån?
"De äro af björnar kanhända?"
"Ryssgraf!" sade fadern med strålande blick.
"Ryssgraf!", sade bonden vid plogen;
När dragarn tyst uti fåran gick,
Han sjöng, att det ljöd uti skogen:
"När Ryssarne stego på stranden opp,
"Slog folket små snäckorna sönder;
"Då dräptes med bilor hvad enda kropp:
"Det gjorde de redlige bönder.
"Och skicka de flera hit upp i vik,
"Så slå vi dem samman och sönder.
"Skönt växer vår säd öfver oväns lik.
"Än lefva väl modiga bönder."
Her Otto såg ned på sitt unga blod,
Carls tårar begynte att rulla.
När hjertat är fullt utaf kärlek och mod,
Stå ögonen klara och fulla.
Och fadern med sonen i famnen står,
Han gläds åt det gryende modet:
"Son! faller din tår för ditt land i år,
"Åt året du vågar väl blodet.
"Svartalferna skratta vid nattens strand
"När fiender öfver oss falla;
"Men värja vi ärligt vårt fosterland,
"Då le de einheriar alla."
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106