Stämmer att dopaminreceptorer uppregleras av neuroleptika och svarar kraftigt om man tar bort preparatet snabbt. SSRI funkar annorlunda, man hämmar återupptaget av serotonin och är inte direkt på receptorer och blockerar. Den antidepressiva effekten tros komma ifrån en nettoeffekt av att serotoninreceptorer nedregleras pga kraftigt flöde av serotonin de första veckorna. Därav insättningsbiverkningar och att effekten ofta tar några veckor innan den ses.
Jo, men även att något annat jag inte minns ökar samtidigt med serotonin vilket kan delvis stå för den negativa effekten i början. Hade det bara berott på ökning av serotonin hade även Johannesört, 5-HTP och annat gett negativa effekter.
Hursomhelst är den intialt negativa effekten urbota dumt när det gäller ett preparat som ges mot bl.a. depression.
Varför? Jo, främst för att SSRI kan ge väldigt tunga symptom när man börjar och slutar ta det. Det är faktiskt så vanligt folk mår "något sämre" när de börjar ta SSRI att det nästan förväntas. Det gör också att det är svårt att urskilja från folk som drabbas av riktigt allvarliga reaktioner.
Det kan vara förvärrning av befintliga psykiska symptom eller uppkomst av nya. Symptom såsom kraftig ångest, sömnproblem och annat obehagligt. Hos vissa kan det trigga närmast psykotiska episoder, allmänt obehag och andra konstigheter. Utöver detta fysiska symptom som illamående, kräkning när personen försöker äta och annat.
Folk som redan har en psykisk problematik är särskilt utsatta då läkare kan tro den "ursprungliga problematiken förvärrats", trots SSRI är problemet. De ger då kanske andra läkemedel för att bota denna nya problematik, men det egentliga botemedlet är att sluta ta SSRI. Och där kommer vi in på ett annat och kanske nästan ännu värre problem...
Att sluta ta SSRI är nämligen ibland inte lätt, och kan även vara det för de som bara tagit det en kortare tid. För de som tagit det längre, kan det för vissa vara hyfsat enkelt att sluta. Andra kan dock få problem i sådan grad de inte kan sluta.
Jag har läst berättelser från folk som hävdat (i artikel) att de tidigare bara haft en mindre problematik såsom lätt depression, bulimi eller ADHD men att de förvandlats till psykiska vrak efter att ha behandlats med SSRI. En kvinna var familjefru men blev hemlös och bodde på härbärge eller hotell efter symptom hon fått efter att ha fått SSRI. De trodde mer av samma var botemedlet men en läkare anade vad som orsakade symptomen, och efter hon slutat med SSRI återhämtade hon sig.
En annan var en psykiatriker som när han själv fick lättare depression, rekommenderades SSRI. Hans yrke hjälpte dock inte honom när han försökte sluta, utan han fick så tunga symptom han fick läggas in på psyket. Han återgick till SSRI för att bli av med symptomen men är numera mer försiktig med att skriva ut det.
Många andra också som enligt uppgift varit helt fungerande människor som fått stora problem. Detta är psykiska saker men även obehagliga symptom som känns fysiska. De som drabbas tungt mår ofta så dåligt de tvingas sjukskriva sig länge och ibland återgå till SSRI.
Utöver detta har vi symptom/biverkningar när de tas. De minskar känslomässiga reaktioner. Detta är kanske delvis syftet då det gäller depression men vissa blir helt känslomässigt avtrubbade. Utöver det så finns en hel radda biverkningar som viktuppgång, impotens och annat. Inte alla SSRI som kan ge impotens men för många är det nog knappast en acceptabel biverkning.
Men de fungerar för många och tjänar ett syfte? Kanske men det innebär inte att man inte ska fundera kring sitt beslut att ta dem. Detta att de har så få biverkningar stämmer inte helt och speciellt inte för de som drabbas hårt de slutar eller börjar ta dem. Alternativ mot depression i form av naturmedel är Johannessört som faktiskt fungerar mot lättare depression och har delvis effekt mot ångest. Det saknar också i stort sett biverkningar vilket gör det till ett mindre riskfyllt alternativ att testa mot depression.
Det jag skriver stämmer tyvärr men har ni negativa eller positiva upplevelser eller allmänna synpunkter, så berätta gärna!
Detta är ett viktigt ämne som behöver uppmärksammas och jag har en vinkel på det där jag delger relevant information som tyvärr t.o.m. visas läkare kanske inte är noga med att uppge. Hör inlägget till på annan plats så kan det flyttas.
Stod på Serxot (SSRI) samt sedan Venlafaxin (SNRI) och slutligen Cipralex (SSRI) i närmare 15 år.
Det värsta som hände under själva behandlingstiden var det vanligaste problemet som de flesta män drabbas av dvs strulande Petter Nicklas samt att man mådde as under insättningen, vissa får benzo typ Sobril för att palla med den (dock inte jag).
Dessutom hjälpte det inte ett skit varken emot social fobi eller svår ångest som jag fick det utskrivet emot, men man litade ju på läkarna och tog glatt sin medicin. Mina problem eskalerade tyvärr under åren istället
Efter 15 år fick jag nog av medicinen som inte gav ett skit, förutom ovanstående problem och satte ut den.
De utsättningsymptom man drabbas av är inte roliga alls och kan väl liknas vid en riktigt sjuk abstinens eller AT (om man har otur).
Tack och lov hade jag då blivit uppgraderad till Sobril a 30 mg per dygn v.b (istället för Atarax) som senare byttes ut mot Iktorivil samt Xanor v.b på daglig basis.
Jag kan väl säga såhär att jag mår fasen så mycket bättre nu än under tiden med antidepressiva och ångesten är för det mesta noll numera.
Minns också artikeln med psykiatrikern du refererade till som brukade ordinera Venlafaxin till sina patienter och själv började gå på det när han blev sjuk.
Man kan väl säga som så att hans upplevelser precis som du skrev om inte var så trevliga (speciellt inte AT:n när han skulle trappa ner) och han är idag väldigt försiktig med att förskriva den typen av mediciner.
Edit: Om ni tycker antidepressiva är läskiga så håll er så långt borta ifrån neuroleptika dvs antipsykotika ni bara kan, det är typ 10 resor värre biverkningsmässigt (även om den enda jag känner till som kan ge en ordentlig AT är Quetiapine)
__________________
Senast redigerad av WhiskeyTango84 2022-03-08 kl. 01:05.
Jag talar om allvarligt sjuka. De halvdeppiga kan ta Johannesört.
Tycker du ska ta TCA innan du rekommenderar. Visst, vissa klarar det. Men du får vara rätt så beredd att dra ut alla dina tänder om du använder dem mer än ett år. Andra biverkningar som är extremt vanligt, att man svettas som en gris, man kan inte kissa och bajsa, sexdrift mindre än vid SSRI, ofta oförmåga att motionera pga ansträngningsintolerans.
En väldigt låg dos kanske funkar och då är biverkningarna färre. Men jo, jag har testat eländet.
Ja gamla tiders TCA är tom värre än dagens SSRI/SNRI/NaSSa preparat.
Betydligt högre risk för otrevliga biverkningar där.
Har faktiskt testat Anafranil också nu när jag tänker tillbaka på alla mediciner man har stått på och det var inte kul någonstans 😢
Preparaten från helvetet som dödar din libido, personlighet och allmäna kognitiva förmåga, dessa piller behandlar dessutom bara symtomen och inte orsaken till dom.
Det kan säkert vara behjälpligt vid allvarliga trauman som dödsfall och katastrofala olyckor där sorgen är omöjlig att bära, men att skicka på dessa själsdödande piller på en ängslig fjortis är direkt livsfarligt.
Det finns alltid ett tydligt före och efter för stackarna som fastnat i detta och blint litat på idioterna i vit rock, tyvärr lever vi en tid där hypokondri uppmuntras och välkomnas, detta i kombination med en sjukvård som bara jobbar med symtom är livsfarligt…
Jag rekommenderar er alla att kika in på survingantidepressants.com och läsa om alla liv som blivit förstörda av SSRI. Inte sällan har människor tagit skiten max ett par veckor för att nu flera år senare fortfarande ha ett förstört nervsystem.
Jag tog Sertralin i 4 månader, slutade tvärt och nu 13 månader senare är min hjärna helt förstörd, jag har ont i benen och i penisen och penisen är även helt död och förminskad. Hela min sexualitet är eliminerad och jag kan inte längre känna glädje eller romantiska känslor. Jag tävlade på Sverigenivå i min idrott men detta har jag fått sluta med då min hjärna och kropp inte har någon ork längre.
Jag hade inga av dessa problem innan jag tog Sertralin….
Ni som säger att man får väga riskerna innan man tar skiten måste förstå att läkarna inte berättar om några risker. Dessa piller är ju sååå säkra enligt dom. Jag kommer aldrig mer lita på en människa i vit rock.
Mitt liv är i princip förstört men kanske kan min berättelse få någon annan att undvika detta gift.
__________________
Senast redigerad av Henriksen82 2022-03-08 kl. 08:21.
Käkat olika typer av SSRI under 20 års tid, och det har förmodligen räddat livet på mig. Jag stämmer därmed inte in i klagokören.
Tycker absolut att man ska ta SSRI om det är på liv och död, dvs om man står med en depression som innebär att man annars riskerar att ta livet av sig.
För motgångar som sker under livets gång, såsom skilsmässor, arbetslöshet, allmän deppighet osv = rör ej SSRI !!!
Har käkat i snart 5 år och det har hjälpt mig att bli fri från livslång ångest, depressioner, gått in i väggen några ggr mm och går fortfarande i terapi.
Har dock tagit mig igenom livet som högutbildad och "bidragande" samhällsmedlem.
Hur det är med sexlusten kan jag inte riktigt svara på för vaknar med morgonstånd lite nu och då men.. efter några år på dessa piller har jag mer eller mindre blivit en sociopat och har därmed inget egentligt behov av att någon runt mig.
Var en kvinnotjusare från puberteten och långt upp i ålder men kom till en punkt när inte ens 18-åriga tjejer var roligt längre, tydligen kan man tröttna på allt?
Har aldrig haft något egentligt samvete det som hållit mig tillbaka från att hitta på allt för dåliga saker är konsekvenserna, typ fängelse.
Men det här med att man får ett väldigt flackt känsloliv av SSRI stämmer bra. Är aldrig glad men heller aldrig ledsen.
Det har dock fått mig att faktiskt acceptera att jag är en riktig ensamvarg, något jag inte kunnat acceptera innan då alla andra verkar vara flockdjur.
Sen att jag kan tänka klart utan att alltid vara påverkad i mina tankebanor av ångesten är helt underbart att verkligen vara säker på vad jag vill eller inte utan att ha hjärnan full av - Vad ska andra säga eller kan man göra såhär.
Hade lite biverkningar de första månaderna när jag började med dem men sen har det varit ok.
Gått upp lite i vikt men det beror nog mycket på att jag blivit lugnare och kan slappa när jag vill och inte alltid är så stressad, dock ingen viktökning som syns något speciellt eller fått mig att behöva köpa nya kläder.
Målet från början var att jag skulle ta dessa tabletter och när jag varit besvärsfri ett tag(nåt år) skulle pillerna fasas ut.
Hade ett "återfall" förra sommarn vilket fick mina tankar om att trappa ner att komma av sig.
Sen mellan raderna har jag såklart listat ut under mina många terapisessioner att det nog är så att jag får käka dessa livet ut, kanske mindre dos men att sluta helt är något som min terapeut inte riktigt tror på fastän han inte säger det rakt ut.
Fast det ingår väl i framtidsplanen att få mig att tro på ett liv utan kemikalier.
Jag har börjar se på det som något jag behöver lika mycket som diabetikern behöver sitt insulin. Såklart en haltande jämförelse då diabetikern dör utan sin spruta medans jag "bara" har min ångest men ett jävla taskigt liv.
Jag tog mig igenom bipacksedeln en gång för min medocin, fy fan vad lång och livsfarliga biverkningar bla cancer.
Inget jag önskar men jag har fått ett betydligt bättre liv så man får ta det goda med det onda.
Att vara sociopat kan vara skönt ibland så man slipper engagera sig och ha huvudet fullt av tankar fast den dagen man får reda på att pillerna gett en cancer så är man kanske inte så lugn och fin längre.
Men detta är en medicin som kan förbättra ditt liv till det bättre så även om vägen in är jobbig och vägen ut till synes omöjlig så kan det bli bra där i mitten.
När man mår riktigt dåligt tar man det man kan få för att drunkna är inte trevligt..
Jo, men om någon går från hållbar situation till att bli psykiskt vrak pga SSRI är det inte värt det. Jag hävdar inte att det inte kan hjälpa vissa men det betyder inte att det inte utgör en allvarlig risk för en del...
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
