En grej jag funderat mycket på är om Putin trodde att Ukraina skulle ge sig direkt?
Jag tror att det finns mycket som talar för det.
En sak som pekar i den riktningen är att det framstår som ganska tydligt att Putin är omgiven av ja-sägare. Om det inte finns någon i hans närhet som skulle kunna säga att han har fel är det en stor risk att hans egen bild av hur det förhåller sig bara tuggas om och skickas tillbaka. När han väl fått sin bild av läget bekräftad tillräckligt många gånger blir den en sanning.
En annan sak är att rapporter från agenter, infiltratörer, spioner och liknande alltid tenderar att överdrivas på ett sådant sätt att beställaren får det han vill ha. Detta eftersom en informatör som rapporterar att allt är lugnt och inget händer, riskerar att fösas åt sidan och i de fall man betalar för informationen, få mindre pengar. Informatören har då starka incitament att överdriva betydelsen av sådant som pekar i "rätt" riktning. Detta finns det ju historiska exempel på som till exempel Grisbukten. USA trodde att det skulle räcka med att en mycket liten styrka klev i land på Kuba för att befolkningen skulle ansluta sig, tåga mot Havanna och avsätta Castro. För CIA verkade det vettigt (vem vill bo i ett kommunistland?) och agenterna överdrev systematiskt alla tecken på missnöje man sett i landet eftersom det höjde deras status i organisationen och i vissa fall gav mer pengar. Resultatet blev en katastrof.
Kan det vara så att Putins förakt för Ukraina (vem vill bo i homodekadanshelvetet?) i kombination med överdrivna rapporter om befolkningens hat mot regimen och en total avsaknad av kritik från kretsen runt honom fick honom att tro att folket skulle resa sig som en man och hälsa honom som en befriare?
Vad tror ni? Kan det vara så att Putin och kretsen runt honom inte ljög utan ärligt trodde att man kom för att befria Ukraina?
Jag tror att det finns mycket som talar för det.
En sak som pekar i den riktningen är att det framstår som ganska tydligt att Putin är omgiven av ja-sägare. Om det inte finns någon i hans närhet som skulle kunna säga att han har fel är det en stor risk att hans egen bild av hur det förhåller sig bara tuggas om och skickas tillbaka. När han väl fått sin bild av läget bekräftad tillräckligt många gånger blir den en sanning.
En annan sak är att rapporter från agenter, infiltratörer, spioner och liknande alltid tenderar att överdrivas på ett sådant sätt att beställaren får det han vill ha. Detta eftersom en informatör som rapporterar att allt är lugnt och inget händer, riskerar att fösas åt sidan och i de fall man betalar för informationen, få mindre pengar. Informatören har då starka incitament att överdriva betydelsen av sådant som pekar i "rätt" riktning. Detta finns det ju historiska exempel på som till exempel Grisbukten. USA trodde att det skulle räcka med att en mycket liten styrka klev i land på Kuba för att befolkningen skulle ansluta sig, tåga mot Havanna och avsätta Castro. För CIA verkade det vettigt (vem vill bo i ett kommunistland?) och agenterna överdrev systematiskt alla tecken på missnöje man sett i landet eftersom det höjde deras status i organisationen och i vissa fall gav mer pengar. Resultatet blev en katastrof.
Kan det vara så att Putins förakt för Ukraina (vem vill bo i homodekadanshelvetet?) i kombination med överdrivna rapporter om befolkningens hat mot regimen och en total avsaknad av kritik från kretsen runt honom fick honom att tro att folket skulle resa sig som en man och hälsa honom som en befriare?
Vad tror ni? Kan det vara så att Putin och kretsen runt honom inte ljög utan ärligt trodde att man kom för att befria Ukraina?