Citat:
Ursprungligen postat av
Vindpinad
Kass är den absolut inte. Visst, västerländsk teknologi är bättre överlag. USA kunde pricka fönster i byggnader med sina missiler redan under Gulfkriget. Det är över 30 år sedan. Ryssland ligger inte 30 år efter väst i teknologi. Ryssarna kan skicka sonder till månen. Det är inget U-land vi pratar om.
1 - Under Gulfkriget så träffade USA och britterna med hög precision med hjälp av laserstyrda vapen, vilket krävde att belysande flygplan, kunde överleva på medelhög höjd ovanför målet. Detta är en teknik som Ryssland förvisso hade, men hade i på tok för liten mängd, även när kriget inleddes. Den tekniken är dock inte applicerbar för Ryssland, eftersom de till skillnad från västmakterna 1991, saknar förmågan att erövra luftherravälde och nedhålla fiendens luftvärn. Så den teknik som krävs är snarare 20 år gammal västteknik.
2 - Att skicka en sond till månen kräver inte 2020-talsteknik. Det kräver 1960-talsteknik.
3 - Det faktum att Ryssland ligger mindre än 60 år efter väst när det gäller rymdteknik innebär inte att Ryssland ligger mindre än 20 år efter väst på ett annat teknikområde (precisionsstyrda vapen). Och f.f.a. inte att Ryssland ligger mindre än 20 år efter och kan producera den tekniken i volym.
Citat:
Ursprungligen postat av
Vindpinad
Den har säkert inget motmedel mot ex Javelins än. Dumt att kasta in den i strid då.
Så med andra ord, så är inte den förment "nya och revolutionerande" Armata inte anpassad för att hantera ett hot som har funnits i 40 år.
Citat:
Ursprungligen postat av
frange
Förutom det att ryssarna fortfarande inte har klarat av att utveckla takslående PV-robotar på allvar, vilket hela den moderna världen använder sig av sedan åtminstone 30 år tillbaka.
Japp, pvrobotar är ett praktexempel på ett område där Ryssland ligger långt, långt efter väst.
När det gäller pvrobotar så pratar man om följande generationer:
- Generation 1 - Rent manuell styrning av roboten, som ett radiostyrt flygplan.
Extremt svåranvänt och krävde i många fall yrkessoldater eller nyligen utbildade värnpliktiga
för att ge en acceptabel träffsannolikhet. Kunde ha trådstyrning eller radiostyrning. - Generation 2 - Skytten behövde bara lägga siktets hårkors i önskad träffpunkt
och så räknade sikteselektroniken ut styrsignalerna.
Kunde ha trådstyrning, radiostyrning eller bakåtriktad lasermålsökare. - Generation 2 takslående - Som G2 fast takslående genom överflygning av målet.
Kunde ha trådstyrning eller radiostyrning. - Generation 2,5 - Laserstyrd med framåtriktad lasermålsökare. En laser belyser målet och robotens målsökare styr in roboten mot riktpunkten.
En fördel över G2 var att man bara behövde belysa målet under de sista sekunderna innan träff*,
att avfyrande enhet inte behövde vara belysande enhet**
och att man kunde ha flera robotar i luften samtidigt*** - Generation 3 - Fire and forget. Kan ha IR-målsökare eller aktiv radarmålsökare.
- Generation 4 - Som G3 fast med en operatör i loopen, via tvåvägs fiberoptik eller tvåvägs datalänk.
G2 takslående och framåt har en stor fördel i att de är just takslående, då ingen stridsvagn har adekvat pansarskydd mot dem, oavsett vilken vinkel de träffar ifrån. Om de inte har ett APS-system som kan skjuta ner takslående robotar d.v.s. Varje ny generation gjorde det även lättare att träffa**** och varje ny generation gav nya taktiska fördelar.
(*) En avfyrande ahkp kunde t.ex. stiga upp över mask, skjuta robot, sjunka ner igen och sedan stiga upp över mask c.a. 10 sekunder innan träff för att på nytt belysa målet under slutfasen.
(**) T.ex. så kunde en ahkp stiga upp ur mask, skjuta och sjunka ner igen, samtidigt som en annan helikopter belyste målet. I fallet USA historiskt t.ex. med en OH-58, som med sitt mastmonterade sikte, kunde hovra med helikoptern i mask och bara med siktet som stack upp. Idag med t.ex. en drönare som belyser målet.
(***) Man kunde t.ex. skjuta två robotar i samma riktning med 5-10 sekunders mellanrum, belysa ett mål och så fort man fick träff, målväxla till ett närliggande mål för robot nummer två.
(****) Med G2 takslående så blev det mycket lättare att träffa mål med en låg höjdprofil, oavsett om vi pratar om ett mål som befann sig långt bort, eller ett mål som var fysiskt lågt, eller ett mål där man nedre delen av målet var dolt av terrängmask. Med G2 takslående så kunde man t.o.m. bekämpa mål, som man bara såg radioantennerna sticka upp på bakom terrängmask. Med G3 så räcker det med mållåsning. Sedan tar roboten hand om allt för dig. Till skillnad från G2 takslående så kan man däremot inte bekämpa mål som man bara ser radioantennerna på. Det kräver även ett mål dem tillräcklig IR- eller radarsingatur. Med G4 så kombinerar man fördelarna med G2 takslående och G3, samtidigt som man kan växla mål under bekämpningsförloppet och för den delen även kan bekämpa mål som är helt osynliga från eldställningen. Detta så länge man har tillräcklig precis och tillräckligt färsk måldata.