Citat:
Ursprungligen postat av
TheDork
Historiskt har ryssen inte haft några större reparationsresurser att tillgå. Deras stridsteknik har varit att köra ett förband i botten och sedan ersätta med ett nytt. Det utslitna förbandet dras tillbaka (spillrorna av det) och sätts upp på nytt som ett helt nytt förband.
Rep resurser är därmed överflödiga då de inte ser någon nytta med att reparera fordon utan ersätter fordon med nya.
Ett oerhört slöseri och kräver minst sagt mycket fordon. I alla fall ryska stridsvagnar är inte heller lätta att reparera. På en hyfsat modern väst vagn kan du byta motorpaketet på ca 45 minuter. Det är några snabbkopplingar och sedan lyfta ut hela paketet och sätta in ett nytt. Tydligen måste man ta bort tornet på ryska vagnar för att byta motor... Så det är ett flerdagarsprojekt. Någon riktig expert får gärna rätta mig.
De rep resurser som finns är väldigt små, i princip några lastbilar med lite verktyg som skall stödja en hel BTG. En stridsvagnsbärgare för samma förband. Så de är dåliga på underhåll och reparation.
Japp. Åtgärder som vi i väst genomför på kompani eller bataljonsnivå, med besättningen några tekniken och en bärgare eller kranbil, är något som man i Ryssland (och Sovjetunionen) genomför/genomförde på bakre depåer eller t.o.m. på fabrik.
Ryska stridsfordon är kompakt byggda, vilket på pappret förbättrar kombinationen av eldkraft/rörlighet/skydd, samtidigt som det ger en dålig arbetsmiljö för besättningen. Men det gör det också mycket svårare att byta ut komponenter. Motorbyte kräver att tornet lyfts av först, byte av växellåda kräver att motorn lyfts ur först, d.v.s. även att tornet lyfts av, många åtgärder på automatladdaren kräver att tornet lyfts av först, byte av pjäs kräver att tornet lyfts av o.s.v. o.s.v.
Sedan så handlar detta inte bara om att vagnen är kompakt byggt, utan också om att man helt enkelt inte har prioriterat eller brytt sig om enkla reparationer på vagnarna.
Renk har t.ex. tagit fram ett modernt powerpack till T-72/90/M84 med bl.a. en 1200hk Scaniamotor, som inte bara ger en överlägsen drivlina vid körning (fler växlar, automatlåda, riktig överlagrad styrning, istället för en fast styrradie per växel, högre hastighet framåt, många gånger högre hastighet bakåt o.s.v.), utan även möjliggör motor och växellådsbyte i fält och inom en timma från det att man har en bärgare eller kranbil på plats.