Citat:
Ett väl formulerat inlägg som i det stora hela beskriver den allmänna uppfattningen om ett Natomedlemskap. Som svensk som önskar skydd och utvecklande för det svenska i Sverige är dock hållningen förödande, lika förödande som avvecklingen av försvaret och svenska traditioner. Så länge man inte vårdar det svenska i första hand så finns ju inget Sverige att försvara. Att gå i riktning mot större inflytande från EU och Nato är det samma som att nedvärdera det svenska och att trycka undan det mellanstatliga, och ett enligt mitt sätt att se, även det nordiska samarbetet som jag hellre skulle se stärkas. Det finns de som anser att stärkande av det nordiska bättre sker inom EU:s och Natos ram. Det är ungefär samma argumenterande som sossarna körde med inför EU-ansökan: "EU skulle bli som Sverige". Inte riktigt lika plötsligt kom omsvängningen till stöd för ett EU-medlemsskap, som nu omsvängningen kom för Nato. Det formella övergivandet av alliansfriheten, är ytterligare en spik i kistan för avvecklandet av Sverige. Vilken blir nästa?
NATO är främst en militär försvarsallians så att det skulle begränsa svenska traditioner eller det svenska civilsamhället har jag svårt att tro. Att EU har problem med överstatlighet mår så vara men realiteten idag är att små länder oftast behöver ingå i någon form av allianser både ur ekonomiska och civilsamhälles perspektiv och även militära försvarsallianser för att annars riskerar man att konkurreras sönder av andra allianser eller storländer som t.ex Kina ur ekonomiska perspektiv eller potentiellt militära hot som t.ex. Ryssland. Som mindre land kan man inte stå emot, visst Norge är inte med i EU och deras ekonomi är ju stark ändå men alla länder badar inte i olja, NATO är de med i dock just pga att få ett starkt försvar. Jag har inte märkt att Norges traditioner försvunnit pga medlemskap i NATO men jag är ingen Norge expert heller.
