Pippipipparpippins Potentiella Poesi.

Du släpper det tyg som omfamnat dig till marken.
Du känner den svala bristen smaka din hud.
Du låter äntligen solens strålar vidröra din bleka bringa.

Betraktar du också en lördag?
En häpnadsväckande upplevelse.
Kanske till och med...
Värd att dö för...?

En vind viskar ett stillsamt budskap
Ett bud om våld och död
Vinden smeker mitt öra
Den tuffsar till mitt hår
Närmast lekfullt sprider den ordet
Om att allt snart åter är dött
En rysning gå längs med ryggen
Är den av skräck eller välbegähag?

Vilken jävla dynga.

Tackar

Jag tar det sen.
Jag borde gör det nu, men jag tar det sen.
Inte nu, kanske en annan gång.
Kan jag rent av välja bort att göra det?
Måste det verkligen bli gjort just nu?
Nej, jag tror jag skiter i det.
Det få vara.
Det får ligga där och växa till en annan gång.

Vad var det jag sa?
Saken ska bara va!
Vara på en och samma skala.
Skalla in budskapet.
Skapa din egen mening.
Meningen med vad det var jag sa.