Tankar om varför personer begår självmord.

Kan du utveckla?
Vad driver dig till det? Vad är det som är lockande? Vad väger över det andra?

Handlar om känslor och inte om hur ditt liv ser ut osv. Personer som tar livet av sig bär på djupa känslor av ångest eller sorg. Man tänker att det är bättre att inte känna något alls än att leva och må dåligt. Svårare än så är det inte 😓

Vi är människor alldeles oavsett vilken inkomst, förmögenhet & arbete vi har. Dessa faktorer förändrar inte hjärnans uppbyggnad eller dess beståndsdelar. En rik person kan alltså må exakt lika dåligt som exempelvis en hemlös individ och vice versa. Även fast detta kan vara svårbegripligt. 1 miljard på kontot är alltså inte en biljett till evig lycka.. även om vi gärna vill inbilla oss detta. Fokus hamnar istället på andra saker; prestation, förväntan att alltid vara glad & en känsla av att inte ha några finansiella mål kvar i livet. Nyckeln är tillvänjning, vänjer vi oss gradvis vid en situation så anpassar sig även vår hjärna och således vårt måendet efter detta.

Mål är viktigt i livet och de flesta av oss "vanliga" har finansiella mål eller mål kopplade till arbetet. När målen försvinner, försvinner inte sällan välmåendet. Det är därför det är vanligt med skilsmässor efter husbyggen, renoveringar och husköp. Det blir en sådan kontrast "Hopp... nu har vi gjort detta.. vad nu då?". Jobbigt att inte få den där befordran på jobbet som man har längtat och kämpat för i åratal. Känsla av att inte utvecklas, trampa på samma ställe osv.

Det är viktigt att påpeka att måendet hos en individ inte har något med den "utlösande faktorn" att göra. Vissa specifika signalsubstanser i hjärnan reglerar måendet, hamnar dessa i obalans mår vi inte bra oavsett hur bra eller dåliga våra liv verkar utåt sett. Av denna anledning kan vi se artister, skådespelare, miljardärer som väljer att avsluta sina liv. Samtidigt så finns det hemlösa som lever vidare. Något som verkar jobbigt för en person, kan en annan person ta med en klackspark. Vi har olika triggers som påverkar måendet negativt. Det är därför KBT används för att förändra tankemönster och bryta negativa banor, ofta i samband med SSRI preparat. Hastiga svängningar i livssituationen gör det svårt att anpassa sitt liv och tankemönster i samma takt, detta kan ofta orsaka rubbningar i måendet och i värsta fall självmord.

Exempelvis..
1. Uppsägning från arbete
2. Någon anhörig som avlider
3. Finansiell instabilitet / förlust.
4. Skador, amputeringar och dylikt
5. Skilsmässa


Desto fler av dessa som inträffar i närtid till varandra... desto högre sannolikhet är det för självmord. De allra flesta av oss dansar på livets sköra tråd och håller tummarna för att vi själva inte hamnar där. Det är inte alls speciellt ovanligt att detta sker..speciellt inte i lågkonjunkturer. Självmord är inget skämt och det kan i praktiken drabba vem som helst. Depression är en sjukdom precis som cancer, beroende på hur allvarlig den är så kan den sluta med döden.

Uppsägning från arbete -> Förlora hus och trygghet -> Skilsmässa -> Självmord

Min uppfattning är att det i extremt många fall är alkohol och drogmissbruk med i bilden, ekonomiska svårigheter och även att människor avlidit som de känner eller är bekanta med och då många gånger självmord.

Det känns som om andra självmord kan vara något i längre än ett år som uppges vara det självmordsnära året.

Jag har varit självmordsnära flera gånger i mitt liv. En vända efter en period med extrema belastningar av allt från utpressning till så många sjuka situationer av särskild utsatthet att det är som taget ur en film och slutligen total hemlöshet. Jag övervägde att kasta mig framför tåget men valde att kliva på det och lämna min stad bakom mig istället. Något år efter det var jag återigen självmordsbenägen men då med starkt inre lugn och en känsla av välbefinnande till det och ironiskt nog blev jag återigen våldtagen och det punkterade bubblan jag gick i och istället klev jag in i något av de där tillstånden av overklighetskänslor som kom och gick i 15 års tid. När det då bröt ut och tog över var kanske chock. Råkade ut för en trigger jag inte förstår som i felaktig medicinering mot ångest utlöste något lamt självmordsförsök och dagen därpå ändrades mitt liv ytterligare en gång till innan medicinerna ens gått ur kroppen med att jag blev tvungen att plötsligt ta hand om ett barn. Det är omöjligt att förklara hur extremt svårt det var, inte bara den hemska tiden när medicinerna gick ur kroppen utan även efter det. Jag vet inte om överdos mediciner kan slå ut hjärnan men fyfan vad jag mådde äckligt i månader samtidigt som jag var så illa tvingad att fortsätta inte bara leva men också bli högfungerande och utgöra en trygg, stabil vuxen.

Någon sa att det sista var mitt samtal från Gud. Sista gången jag blev självmordsbenägen var konstigt nog när en kille (flertalet ytliga bekanta till sådana jag känt närmare har begått självmord) jag bara varit mest ytligt bekant med, begick självmord. Jag tror han hade blivit chockad där istället, om han hade vetat att av alla han mött i sitt liv, var det jag som höll på att åka med honom ner i graven. Jag har ingen aning om varför hans död gjorde mig självmordsnära. Jag mår överlag så att jag verkligen vill leva. Jag lagas alltid på något vis oavsett vad som händer, av livet. Men mitt favoritcitat är I was raised to never follow after no man, to be my own man so I could die, bye my own hand.

Är det något jag verkligen önskar är att människor slutar begå självmord och söker hjälp. Vad som än hänt går saker alltid över och fixar sig. Är det sociala problem kan du flytta utomlands och börja om, ifall du känner att du inte klarar av trycket från andra. Vad än för tryck det är. Är det ekonomiskt så även där, pengar kommer och går genom livet.

Ju mer man uthärdar, ju mer vänjer man sig vid att överleva och måendet kan ibland rättas med mediciner. Något det antagligen hade gjort för de flesta som istället avslutat sina liv. Droger och alkohol ökar impulsiviteten och slår ut signalsubstanser och hormoner så människor mår skit. Så de som håller på med sådant, kanske mår som de gör, helt pga att hjärnan är i dåligt skick och behöver bli nykter.

Jag vet inte varför folk i allmänhet (så dj-a allmänt är det ändå inte!) väljer att ha ihjäl sig, men jag misstänker att de vanligen har mycket goda skäl till det. Kanske rentav bättre än de flesta av oss som bara fortsätter leva av slentrian, avvaktande ålderns och skröplighetens långsamma dödsprocess!

Jadu.. anledningen kan bero på vad som helst. Haft några i min krets som tagit sitt liv. Det har varit både med inte i sina sinnesfulla bruk samt tänkt på det ett tag å tagit farväl av en på ett fint sätt å en med rop på hjälp.

Dom tänker nog inte mycket… Tragiskt är det dock.

Missbruk, psykisk ohälsa brukar vara stora faktorer samt mobbning är en tung en.
Väldigt ofta diagnoser som gör ett vanligt liv till ett helvete.
Sverige är extremt konformistiskt också så det blir väldigt svårt att vara annorlunda här När svenskarna är så brutala mobbare. Vilket jag kan känna är lite märkligt eftersom samma svenskar ursäktar utlänningars avvikande beteende.

Det är en grej som mobbare kanske inte tänker på att deras mobbning i princip kan vara ett förlängt mord.

Det är just pga. mobbning som mina självmordstankar hängt med så länge.

Alla sa till mig att det skulle bli bättre i vuxenlivet, men mobbningen där var bra mkt mer utstuderad och brutalare.

Finns många vuxna män som alla anser är starka osv som tagit sitt liv just pga. mobbning/utfrysning.
Det kan komma som en blixt från blå himmel eftersom män inte uppmuntras att prata om det samt att det är tabu att bli mobbad som man. Precis som det är tabu att bli misshandlad av sin kvinna som man.

Sen När män väl öppnar upp sig så som jag gjorde för en psykolog så sa hon bara "du bär på mycket sorg". Nähe? Men hur kommer man över hämndbegär samt mobbning man aldrig fått något som helst stöd av någon.

Misstänker att utanförskap, mobbning och utfrysning är stora anledningar just i Sverige, samt ensamhet såklart.

Tänk dig att du känner ångest och nedstämdhet varje vaken sekund och när du sover så känner du likadant och drömmer mardrömmar m.m. Du har kan alltså inte koppla bort dina tankar på något sätt, förutom döden.

Matas man med dessa tankar dag ut och dag in så kommer du känna dig riktigt nere. Och då kanske det känns mer värt att dö eftersom att då slipper du dessa tankar. Att droga ner sig är ju ett alternativ, men lever du ett Svensson-liv så är det nog inte ett så lätt val. Låt säga att du har ångest över att din fru har cancer. Då kan du ju droga ner dig och slippa känna ångesten, men tänk om hon blir frisk snart och du har blivit en pundare "i onödan"? Så du är du fast med den gnagande ångesten iallafall, såvida du inte vill ta risken att bli missbrukare.

Men i ditt fall så har personen ingen yttre faktor som påverkar personens mående. Det fanns säkert någon tanke som gnagde i hans huvud. Kanske att han kände att livet var meningslöst, att han tyckte han såg ful ut, att han inte hade nått sina drömmar i livet, att han var missnöjd med sina val i livet, osv. Det kan vara vad som helst, även triviala saker. Men ångest är i många fall en sjukdom. Det är inte normalt att låta en enskild tanke surra runt i huvudet hela tiden. Då är det svårt att behandla sjukdomen utan medicin.

orsaken till självmord är uppenbarligen mentala problem som bara orsakas av andra människor. Så drivkraften för självmord hos människor är andra människor. Inget annat.

Drygt 5 människor om dagen tar sitt liv. Att inte kunna betala sina räkningar dvs gå från villa, bil, familj till att ha skulder som bara växer. Ingenstans att bo och en splittrad familj Kan väl räcka.

Många tar livet av sig pga alla kemikalier i omlopp, kroppskänsel är till för att känna om man har sår & hjärtats uppgift är att pumpa blod men det blir rubbat.