Tankar om varför personer begår självmord.

Ligger tråden fel ber jag om ursäkt men vet inte vart den ska ligga om den är fel så flytta den gärna.

Som Rubriken lyder.

Efter att en nära vän till mig vars släkting som tog live av sig nyligen.

Jag har inte kunnat släppt tanken på varför personer gjorde vad denne gjorde, Hur kan döden vara så fruktansvärt lockande när man är över 40 år och är framgångsrik inom kommunala jobb, egen firma och bor fint samt har barn och barn barn, samt stor släckt med syskon som i sin tur har barn.

Var får en människa som har allt detta tanken ifrån att avsluta sitt liv? jag kan inte för mitt liv förstå...
Okej om man förlorat sin livs kärlek i sjukdom, eller alla i sin familj dog i en olycka etc att man "blir ensam" Men om inget sådant händer varför ser personen inte alt den har runt sig?

jag kände inte personen särskilt väl men viste väl vem det var och vise versa, men ingen jag varken umgicks med eller har träffat privat förutom då man sets då min väns familjs haft tillställning som fest eller student etc. Jag förstår inte varför jag tänker så mkt på det, Det rör liksom inte mig... men ändå snurrar tankarna på Varför? Hur? Kunden någon ha gjort något veckan månaden innan det hände? eller Var det reda försent? Hade personen redan bestämt sig? och Det fanns ingen återvändo?
Ligger det en bakomliggande psykologisk sjukdom som personen levt med i hela sitt liv och nu bran säkringen av? etc

Varför jag tror det berör mig så nära kan vara att min ena förälder är alkoholiserad och i min ilska då vi bråkat har jag flera gånger skrikit jag önskat hen dött så jag slipper detta, nu när man fick höra om en sådan händelse där någon tagit sitt liv vart det plötsligt så verkligt så nära att "det kan hända vem som helst"

Någon som försökt ta sitt liv men blivit räddad och ångrat sig som kan fylla i lite? eller någon som har pratat med någon som fått berättat för sig hur tankarna gått inför självmord etc?

Ligger tråden fel ber jag om ursäkt men vet inte vart den ska ligga om den är fel så flytta den gärna.

Tror ärligt det mycket är en impulsiv handling. Något i stunden bara. Det vittnar liksom de fåtal som överlevt som hoppat från Golden Gate-bron om. Efter stunden de hoppade ångrade de sig men då var det liksom för sent.

Om man har någon i sin närhet som man fruktar tänker i de banorna så ja du kan inte ta hand om det själv. Du måste söka hjälp för dig och den personen. Fråga på din närmaste vårdcentral för hjälp finns.

Man är en egoistisk narcissistisk självömkande bitch som inte kan se saker ur ett större perspektiv än sig själv och sina egna problem. Det behövs inte sägas mer än så.

I synnerhet om man har barn. För det krävs en extra självisk jävel av sällan skådat slag.

Depression och ångest är inte rationellt, och det är väl den vanligaste orsaken till självmord.

Sedan tror jag att många självmord hade kunnat förhindrats. Jag har haft en närstående som var nära att dö i ett självmordsförsök som inte alls vill dö idag.

Det finns inget rätt och fel med att vissa blir berörda utan att stå nära eller kanske knappt känner en människa som avlidit.

Jag ser det som så att män är det svagare könet och att vi behöver en mer jämställd situation mellan könen. Pojkar behöver mer omsorg som mycket små. Eftersom de är det svagare könet förstår de själva inte när de ska söka hjälp (många, män som kvinnor får inte stöd när de söker sådant i sin omgivning heller). Eftersom det går snabbt med det manliga könet måste vi snabbare kunna få dem under tvångsvård. Det är mycket med deras hormonella cocktail. Lägg till missbruk och då främst narkotikamissbruk och ett självmord kan komma i en fingerknäppning. Även om det egentligen varit tydligt länge. Män är mycket oftare missbrukare och tar narkotika i mycket större grad än kvinnor. När hjärnan är sjuk pga att receptorerna strejkar kan mycket hända.

Utöver det, utreder vården mer eller mindre aldrig varför någon drabbas av psykisk ohälsa. Det finns behandling, men det måste vara rätt och vid rätt tidpunkt. När det kommer till psyket är läkare på samma nivå som om de använde slagruta och kristaller. Det utreds aldrig varför en plötslig förändring uppstår.

Jag förstår inte ens med de jag antar samhället ser som de mer misslyckade. Jag tänker varenda gång att vafan,du hade alternativ! Mitt val är att jag ser det som en del av en hjärnsmärta de tror är kronisk.

Ok, utan att läsa din text men när fan ALLTING går emot en då kan det bli väldigt jobbigt. Blanda sen in lite alkohol på det så kan det gå som det går

Det här stämmer inte. Det går såklart emot alla inprogrammerade instinkter att ta livet av sig, så när folk väl är där så är det mycket som inte står rätt till, både i kroppen och i livet.
De flesta som tar livet av sig har förmodligen druckit alkohol innan, vilket är extremt förrädiskt när man mår dåligt. Men en nykter människa som går i de tankarna har enorma problem i livet som en utanför förmodligen inte kan föreställa sig.

Förutom kroppsliga handikapp som man vet kommer leda till en plågsam död så tror oftast att det handlar om förlust av någon man älskar och en insikt att det inte finns något eller någon som kan ersätta det man hade. Hopplöshet.
Samt tillgång på vapen, narkotika och dylikt är säkerligen en stor avgörande faktor

Judas-exemplet, lär nog finnas en del att hämta om detta i den heliga bibeln

Känner själv flera, mer än en handfull i min krets (nära eller nära vänner till nära vänner och nära släkt samt nära grannar) som valt den vägen, enligt det officiella ordet dvs

Jag litar dock åt att misstänka mord, I alla fall, för vad vill mördaren helst mer än att spilla blod, om inte att komma undan.

Men då det rör sig om ett frivilligt självmord så tror jag att det har en pervers historia bakom sig och att personen i fråga fått ett stort högmod och som princip inbillat sig att det blir bättre med helvete än livet, så det är riktigt sjuka saker.

Man kan be, i Jesus Namn

Svaret är ganska enkelt, även om frågeställningen är extremt komplex.

Folk som begår självmord ser där och då ingen annan utväg, eller någon förhoppning i att må, eller att kunna må bättre. Man har troligen länge stått på kanten ned till "avgrunden" och sen behövs det kanske inte mycket mer innan man tar steget ned till det slutliga djupet. Har stått vid kanten själv tidigare, men för feg för att ta steget. Eller är jag en genuin optimist?

En individ som är inne i dessa tankar kommer inte att reflektera likt du & jag gör kring framtiden, att tiden läker såren o.s.v.

Men varje specifikt fall skiljer ju sig från det andra.

Två av mina stora musikaliska idoler, Chester Bennington (från Linkin Park) och Chris Cornell (från Soundgarden och Audioslave) begick självmord med ganska tätt mellanrum, dessa kände också varandra mycket väl. Sias ju om att bägge hade svåra trauman från barndomen, blivit utsatta för övergrepp, vilket också förklarar varför bägge missbrukade droger. Trots större mängder pengar så begick dessa individer självmord. Kanske var musiken, texterna och drogerna bara ett rop på hjälp, men hade gedigen terapi och att acceptera sitt förflutna kunnat hjälpa dem? Kanske inte? Traumat från barnsben låg möjligen där som en mörk skugga, vilket droger temporärt tog bort.

Vem vet, vem vet?

Väckte upp en hemlös man i iskylan för någon vecka sedan, han sov på en parkbänk. Han hade frusit ihjäl annars. Vi pratade lite, jag gav honom ett par cigg och en tändare och vi pratade. Erbjöd honom mina vantar men han hade egna. Han talade mycket dålig engelska, säkert EU-migrant. Hans liv är SKIT, jämfört med mitt. Ändå sitter man och gnäller. Influencern på Instagram t.ex. som fått få likes på sin senaste post och det blir nya tragedin i livet.

Trångsynt, omogen och direkt felaktig kommentar.

Jag tror att vi aldrig kommer att förstå hur de mår eller känner när de fattar det beslutet , en depression kan vara extremt djup , och de dras med en stark impulsiv lockande känsla att de måste dö och det ska gå fort .

Han som sjöng i linkin park tog livet av sig , han pratade om hur han mådde i en podcast och det går inte att sätta sig in i det , det finns även filmer när han satt med sin familj och spelade kort samma kväll han tog sitt liv .

En god vän till mig som inte lever idag försökte hänga sig när han var inlagd på psyket , enligt honom var det röster som sa till att göra det . Han har vid tidigare tillfällen försökt ta sitt liv , hans dåliga hälsa är grundat i en traumatiserad barndom med mycket utsatthet .

Det är jävligt läskigt det kan gå väldigt fort när någon blir deprimerad , det finns en intressant dokumentär på Youtube om lillhagen , psyket i Göteborg , där en kvinna som var utbildad läkare ibland blev inlagd och hon försökte ta sitt liv med tabletter , även någon av hennes föräldrar gjorde det , i hennes fall fanns en djup deprision i släkten .

I det fallet du beskriver skulle jag gissa på en impulsiv handling i en stark deprision som inte gick att vinna över.