Sommaren i City, 1990. Bodde ihop med dåren vi kan kalla Tommy.
En bekant från Indien brukade snacka om den här växten Datura som de brukade röka ihop med Cannabis i hemlandet. Han garanterade oss att det var dunder. Och av en slump såg vi just den växten i blomsterhandeln nedanför vår kåk. Nä, det här var ett tecken! Köpte blomman men även kanske 5g gräs.
Vi meckade ihop hela växten med brajet. Så vi hade så det räckte tänkte vi.
Så nu var det alltså dags. Sammanlagt hade vi kanske rullat ihop 20 gåsar. Men vi märker direkt att detta smakar röv. Så fram med vodkan för att skölja ner skiten. Men det är fortfarande "sådär". MTV i bakgrunden spelade bara dynga. Powerballad efter powerballad. Nelson, Slaughter och Whitney Houston. På gränsen till tortyr.
Efter vi rökt cirkus fem jollar vardera så måste Tommy kräkas. Tänker att det är inge konstigt med det. Fast efter ett tag märker jag att Tommy sitter under bordet. Han smygtittar på mig med ett fullständigt panikartat ansiktsuttryck. När jag efter ett tag konfronterar honom så går han till våldsam attack. Det blir vilt slagsmål. Möbler välts men jag lyckas knocka honom. Jag springer in i mitt rum och hämtar handklovar. Finns ett rör som går rakt igenom lägenheten. Jag sätter fast honom där. Men han börjar skrika! Vill inte ha polisen på besök, så Tommy får en strumpa insatt i munnen.
Nu börjar det kicka in för mig. Ligger i soffan och försöker slappna av. Har en tavla över mig till vänster på väggen. Ett gammalt foto på min mormors mor från 1800-talet. Men vad nu, hon kollar rakt på mig. Med bestämd blick börjar hon komma ut ur tavlan. Skit i det jag kollar på teven istället. Men den är helt täckt av spindlar. Hör Walk of Life med Dire Straits i bakgrunden. Så vänster om mig är min döda släktning. Höger om är spindlar. Rakt fram är Tommy fastbunden. Lite för mycket intryck så ja springer in på toaletten.
Jag sätter mig i badkaret och blundar. "Det är bara hallucinationer, allt är lugnt". När jag öppnar ögonen är badkaret fullt med spindlar. Hitler sitter på toaletten, men ja hinner inte med det. Tillbaks till vardagsrummet. Tommy är på sin plats, skönt. Och spindlarna samt mormors mor verkar försvunnit. Sitter och kollar på nån risig Def Leppard-video då mormors mor dyker upp igen. Fast hon är bara ett flytande huvud nu. Hon kommer vara framför mitt ansikte resten av natten. Spelar ingen roll vart jag går. Spindlarna kommer tillbaka. De täcker tillslut nästan hela rummet. Och nu gömmer sig Hitler under bordet.
Yrsel, illamående. Jag börjar tappa fäste om verkligheten. Glömmer att Tommy är fastbunden, så jag försöker kommunicera till honom att Hitler sitter under bordet. "Tommy, Hitler sitter under bordet, Hitler sitter under bordet. Tommy!" Jag säger det säkert 50/60 gånger. Då märker jag att va konstigt; Tommy är fastbunden. Släpper honom fri. Jag förstår inte ett ord vad han säger. Men han pekar på dörren, så vi går ut.
Vi bor på Kronobergsgatan. Direkt ut i parken. Fast självklart tappar vi bort varandra. Nu är jag ensam i en mörk park. Förutom min mormors mors huvud som fortfarande svävar intill mig. Hör en röst som kallar på mig. Går mot den, men ett jävla staket är i vägen. Jag försöker farsartat klättra över det. Tar mig kanske 20 minuter. Så fort jag kommit över så ramlar jag nerför en backe. Framför mig ser jag en gravsten. Jag är på judiska begravningsplatsen...
Jag kan inte resa mig. Spindlarna kommer tillbaka i stora mängder. Hitler sitter nu i trädet ovanför mig. Sådär ligger jag, med spindlar över hela kroppen. Mormors mor över mig och Hitler uppe i trädet. Å jag kan för mitt liv inte röra mig. Tar en timmes vilopaus.
Nu börjar kampen. Med all min energi försöker jag resa mig upp. Jag skriker i rent jävla vemod. Kommer inte upp. Drar mig fram längs gravstenarna istället. Men kan inte hitta ut. Då tar nån tag i mig. Det är Tommy! Han frågar varför jag ligger på judiska begravningsplatsen och skriker om Hitler. "Ta. Mig. Härifrån!". Han får närmast bära upp mig. Staketet blev däremot för knepigt. Tillslut efter mycket möda och stort besvär lyckas jag få en fot mellan taggarna på staketet. Jag är på väg att klara detta. Men jag dyker med ett magplask rakt ner på trottoaren.
Som tur var bodde vi 20 meter bort. Vi söp skallen av oss tills vi svimmade efter vi kommit hem, så att det bara skulle ta slut.
Var helt mörbultad dagen därpå. Blåmärken över hela kroppen. Torkat blod i sår vid hårbotten. Tommy hade blåtira. Han berättade om vad som hänt honom. Tydligen såg jag ut som ett monster när vi började slåss. När han var fastbunden började bebisar dyka upp i stora mängder. Därför han ville ut i parken; för att fly bebisarna.
Skulle inte rekommendera denna drog. Mirakel att vi inte blev gripna för typ griftefridsbrott.
En bekant från Indien brukade snacka om den här växten Datura som de brukade röka ihop med Cannabis i hemlandet. Han garanterade oss att det var dunder. Och av en slump såg vi just den växten i blomsterhandeln nedanför vår kåk. Nä, det här var ett tecken! Köpte blomman men även kanske 5g gräs.
Vi meckade ihop hela växten med brajet. Så vi hade så det räckte tänkte vi.
Så nu var det alltså dags. Sammanlagt hade vi kanske rullat ihop 20 gåsar. Men vi märker direkt att detta smakar röv. Så fram med vodkan för att skölja ner skiten. Men det är fortfarande "sådär". MTV i bakgrunden spelade bara dynga. Powerballad efter powerballad. Nelson, Slaughter och Whitney Houston. På gränsen till tortyr.
Efter vi rökt cirkus fem jollar vardera så måste Tommy kräkas. Tänker att det är inge konstigt med det. Fast efter ett tag märker jag att Tommy sitter under bordet. Han smygtittar på mig med ett fullständigt panikartat ansiktsuttryck. När jag efter ett tag konfronterar honom så går han till våldsam attack. Det blir vilt slagsmål. Möbler välts men jag lyckas knocka honom. Jag springer in i mitt rum och hämtar handklovar. Finns ett rör som går rakt igenom lägenheten. Jag sätter fast honom där. Men han börjar skrika! Vill inte ha polisen på besök, så Tommy får en strumpa insatt i munnen.
Nu börjar det kicka in för mig. Ligger i soffan och försöker slappna av. Har en tavla över mig till vänster på väggen. Ett gammalt foto på min mormors mor från 1800-talet. Men vad nu, hon kollar rakt på mig. Med bestämd blick börjar hon komma ut ur tavlan. Skit i det jag kollar på teven istället. Men den är helt täckt av spindlar. Hör Walk of Life med Dire Straits i bakgrunden. Så vänster om mig är min döda släktning. Höger om är spindlar. Rakt fram är Tommy fastbunden. Lite för mycket intryck så ja springer in på toaletten.
Jag sätter mig i badkaret och blundar. "Det är bara hallucinationer, allt är lugnt". När jag öppnar ögonen är badkaret fullt med spindlar. Hitler sitter på toaletten, men ja hinner inte med det. Tillbaks till vardagsrummet. Tommy är på sin plats, skönt. Och spindlarna samt mormors mor verkar försvunnit. Sitter och kollar på nån risig Def Leppard-video då mormors mor dyker upp igen. Fast hon är bara ett flytande huvud nu. Hon kommer vara framför mitt ansikte resten av natten. Spelar ingen roll vart jag går. Spindlarna kommer tillbaka. De täcker tillslut nästan hela rummet. Och nu gömmer sig Hitler under bordet.
Yrsel, illamående. Jag börjar tappa fäste om verkligheten. Glömmer att Tommy är fastbunden, så jag försöker kommunicera till honom att Hitler sitter under bordet. "Tommy, Hitler sitter under bordet, Hitler sitter under bordet. Tommy!" Jag säger det säkert 50/60 gånger. Då märker jag att va konstigt; Tommy är fastbunden. Släpper honom fri. Jag förstår inte ett ord vad han säger. Men han pekar på dörren, så vi går ut.
Vi bor på Kronobergsgatan. Direkt ut i parken. Fast självklart tappar vi bort varandra. Nu är jag ensam i en mörk park. Förutom min mormors mors huvud som fortfarande svävar intill mig. Hör en röst som kallar på mig. Går mot den, men ett jävla staket är i vägen. Jag försöker farsartat klättra över det. Tar mig kanske 20 minuter. Så fort jag kommit över så ramlar jag nerför en backe. Framför mig ser jag en gravsten. Jag är på judiska begravningsplatsen...
Jag kan inte resa mig. Spindlarna kommer tillbaka i stora mängder. Hitler sitter nu i trädet ovanför mig. Sådär ligger jag, med spindlar över hela kroppen. Mormors mor över mig och Hitler uppe i trädet. Å jag kan för mitt liv inte röra mig. Tar en timmes vilopaus.
Nu börjar kampen. Med all min energi försöker jag resa mig upp. Jag skriker i rent jävla vemod. Kommer inte upp. Drar mig fram längs gravstenarna istället. Men kan inte hitta ut. Då tar nån tag i mig. Det är Tommy! Han frågar varför jag ligger på judiska begravningsplatsen och skriker om Hitler. "Ta. Mig. Härifrån!". Han får närmast bära upp mig. Staketet blev däremot för knepigt. Tillslut efter mycket möda och stort besvär lyckas jag få en fot mellan taggarna på staketet. Jag är på väg att klara detta. Men jag dyker med ett magplask rakt ner på trottoaren.
Som tur var bodde vi 20 meter bort. Vi söp skallen av oss tills vi svimmade efter vi kommit hem, så att det bara skulle ta slut.
Var helt mörbultad dagen därpå. Blåmärken över hela kroppen. Torkat blod i sår vid hårbotten. Tommy hade blåtira. Han berättade om vad som hänt honom. Tydligen såg jag ut som ett monster när vi började slåss. När han var fastbunden började bebisar dyka upp i stora mängder. Därför han ville ut i parken; för att fly bebisarna.
Skulle inte rekommendera denna drog. Mirakel att vi inte blev gripna för typ griftefridsbrott.
