Norge förbjuder avel av populära hundraser-äntligen!

Precis, de trubbnosiga av bägge arter har hälsoproblem som orsakar djuren lidande. Man kan inte knåda levande varelser som att de vore modellera utan att det får konsekvenser. Utöver de stackars perserkatterna är jag lite bekymrad över hypen med dvärgväxta katter inom rasen ragdoll.

Har svårt att tro någon verklig djurvän vill avla och äga djur som uppenbart lider. Beror det på okunskap, eller vad handlar det om? Intalar man sig att det nog inte är så illa, att det är överdrifter, det gäller inte mitt djur?

Europeiska perser måste iallafall ha utriktad nos. Amerikanska ska ha inbuktad nos.

Vad gäller hundar borde regeln vara att de vanligtvis klarar naturlig födsel. Och att de kan andas utan problem. Minsta man kan kräva.

Det har jag inte hört talas om.
Jag har ju en ragdoll hane som är 11 år i år, hans pappa var champion men ganska liten för att vara raggdoll. Min hane har genom livet vägt mellan 4-6 kilo och är alltså ganska liten för sin ras.
Är det en "dvärgväxt" ?
Eller menar du något annat?

Jag hade ju velat ha en större katt, men storleken framgick ju inte på stamtavlan - senare har jag förstått att det var fel linje för en stor katt, men jag är nöjd ändå - han är elva år och har varit helt friskt fram till i år då han fick någon infektion i urinvägarna (och fick åka akut många mil till Bagarmossen - med stora kostnader som följd ) det ordnade sig med lite medicin och nu är han okej igen.

Jag kan inte se att han har några fel p g a avel som vi behövt hantera. Han är frisk och go.

Gå på utställningar och titta och titta på vad som är "fina" -- nej de har inte utbuktad nos. Det är bättre än för några år sedan när det såg ut som om någon tryckt in nosen mellan ögonen på dem - men alldeles för många är fortfarande osunda.

Ett bra initiativ! Fler länder borde ta efter och gå igenom lagarna och kanske förbjuda vissa hundraser helt.

Inte alls samma. Din kisse är småvuxen för sin ras men inte något onormalt med det.

Dvärgväxten jag menar är patologisk. Det handlar om en mutation som inte bara påverkar storleken hos katterna utan drar med sig en massa annat. De flesta ungar dör eller måste avlivas vid tidig ålder. Man håller på arbeta fram ett gentest, mer läsning finns här:

https://www.ragdollklubben.com/avelochhalsa/dvaergvaext

https://scandinavianragdoll.com/halsa/dvargvaxt/

Lite bilder och filmer. De är bedårande söta men man ser ju att de inte kan röra sig normalt.
https://scandinavianragdoll.com/hals...gallery_dwarf/

Det är något genuint sjukt med hela idén att designa djur för vårt eget nöjes skull, så för min del får man gärna förbjuda all avel som inte har som främsta mål att få bort defekter, sjukdomar, aggression eller att förstärka samhällsnyttiga funktioner etc.
Vi borde veta bättre än att försöka applicera skönhetsideal på andra djur.

Ok, då förstår jag.
Ja, dyker det upp dvärgväxt så bör det inte avlas vidare bland dennes syskon eller föräldrar - om man inte kan testa för det.

Jag har råkat ut för en sådan kattunge när jag var ung .. dvs typ 40 år sedan - men då bland "bondkatter".
Jag bad att de skulle ta bort kattungen eftersom jag förstod att den inte mådde bra - men mina anhöriga tyckte den var så söt och trodde jag var avundsjuk, så de behöll den.
Den blev 10-12 veckor, så fort de lämnade huset så åt de andra katterna upp den och de hittade bara skallbenet ..

Det krävs verkligen ett avelsprogram som motverkar att dvärgväxt uppstår.

Jag håller med dig när det gäller skönhetsideal, men när det gäller brukshundar så måste man avla på olika egenskaper. En jakthund, en drivande vallhund, en allround, en spårhund, en fågelhund osv är olika saker .. och egenskaper för att kunna utföra reellt arbete måste man kunna avla på -- den innebär att man måste kunna avla olika raser - men alltid med fokus att de skall vara sunda och kunna utföra det arbete de avlas för.

Kannibalism? Det var värst....! Ungen kanske var så konstig i de andra katternas ögon att han inte uppfattades som att höra till den egna arten. Bäst som skedde.

Jag kan mycket väl förstå önskan att vilja avla fram minikatter, men så vitt jag vet finns inget lyckat exempel i den vägen. Det är nog mycket som ska klaffa för att resultatet ska bli ett friskt djur. De riktigt stora kattraserna har också hälsoproblem, maine coon tänker jag främst på men ragdoll bör väl också räknas dit. Kanske det är väl så bra att din kisse är liten för rasen?

Kannibalism bland djur är ju inte ovanligt - tvärtom, de kan äta upp sina egna ungar utan att blinka.
Det som här däremot blev tydligt vad att kattungen skyddades av människor och katterna då accepterade den tills de blev ensamma med kattungen.
Normalt hade de tuggat i sig den konstiga katten så fort den föddes.

Nej, de får som typ vattskalle - och deras huvud växer mycket mer än kroppen, som står still. Jag tror de har ett mycket plågsamt liv innan de dör.

Hälsoproblemen hos Ragdoll adresseras ju - det finns ju krav på olika undersökningar och tester innan du får avla om du vill registrera. Jag tror det är så för MC också.
Jag har bara ägt en raskatt och det är hanen jag har nu - jag upplever inga raskopplade problem med honom, men det kan ju finnas hos andra.

Enligt FIFes regler får nosspegeln aldrig bukta in. Om du menar att nosryggen får vara närapå obefintlig, visst. Men kolla de amerikanska katterna. De har pytteliten nosspegel som är som ett hål rakt in i huvudet. De kan inte andas. FIFe-katter får inte ha andningsproblem.