Citat:
Ursprungligen postat av
liksom-fb
Nja, vad några byfånar låst sig i för föreställningar är inte så viktigt. Dom kommer ändå ha en massa tokiga fantasier.
Fast uppenbarligen tenderar dessa "byfånar" att inneha mer makt än frihetsälskarna.
Citat:
1. Jag skulle rekommendera att man talar om att individen har valfrihet, och inte frihet.
Frihet får en del tokar att tänka i termer av att folk har rätt att skjuta fritt omkring sig och det gör inget om man skjuter ihjäl grannen.
Men med valfrihet går det inte hamna så fel.
Du skippar några viktiga steg i din analys. Det är viktigt att klargöra begreppet frihet. Du säger 'valfrihet' - okej. Vad menar du med det?
Uppenbarligen har man aldrig ultimat valfrihet. Jag kan exempelvis inte
välja att bli en zebra eller att trotsa fysiska lagar. Denna poäng är viktig för att framställa problemet: att vår frihet är begränsad. Vi föreställer oss att varje situation har en uppsättning
alternativ. Denna uppsättning är begränsad. Det viktiga här är att
staten kan begränsa denna uppsättning, och att den i de flesta fall gör många begränsningar av den friheten.
Klargörelsen av frihet blir:
möjligheten att kunna välja mellan en uppsättning alternativ.
En annan poäng är att våra egna liv och vår egna verklighetsuppfattning i viss mån är bortom vår egen kontroll. Exempelvis kan jag inte välja att ta bort den sossehjärntvätt som jag har fått från sosseutbildningen (grundskolan). Jag kan inte välja att ersätta den begränsade mängd påstådda fakta som har presenterats för mig i grundskolan.
Det finns goda skäl till att begränsa frihet. Exempelvis anser de flesta att det är rimligt att vuxna begränsar sina barns frihet.
Vi anser inte att Nordkoreas invånare har frihet eftersom mängden alternativ som presenteras för invånarna är "vinklad" eller "indoktrinerande". Dock så har vi ett obekvämt faktum att även vi behöver begränsa våra invånares alternativ. Så hur ska vi göra?
En viktig praktisk fråga blir alltså:
- Vår utbildning kan inte innehålla
alla möjliga alternativ . Vi vet också att utbildningen formar vår verklighetsuppfattning. Friheten att välja en väg och en
verklighetsuppfattning i livet måste därmed begränsas. Vad ska utbildningen innehålla och vem ska bestämma vad den ska innehålla? Vem ska finansiera? Vem ska stå till svars om utbildningen inte ger det resultat som utlovats?
Mitt svar på detta är att tro, dels på den fria marknaden, men också på den beprövade traditionen som bevisligen har uppburit oss till den punkt där vi är idag. Denna traditionen innefattar upplysningens utbildning, men också viktiga tidigare läror som kristendomen.