Min katt avlivades imorse, jag går sönder.

Jag beklagar sorgen. Första fasen när någon har gått vidare är jobbigt men det går sakta men säkert åt det bättre hållet. Håll ut, det är bara tillfälligt.

Hände mig exakt samma sak för bara några månader sedan. Min katt hade kronisk njursvikt och det tog på själen att avliva honom.

Det är jävligt tufft i början men det blir lindrigare. Kan fortfarande börja böla när jag tagit ett järn eller två för mycket.

Vila i frid till din katt/vän.

Mycket sorglig läsning och jag vet precis hur du känner dig. Det finns inget att göra åt smärtan just nu, det är bara att vänta ut.
Prata av dig så mycket som det går (att starta den här tråden tycker jag var klokt)
Och som många andra redan skrivit så ska du veta att du får en stjärna i himlen för att du inte var egoistisk utan fattade ett mycket svårt beslut, trots att du visste att det skulle orsaka dig fasansfulla plågor. Du gjorde helt rätt som inte lät din katt lida.
Tänk också på att sorgereaktioner kan utlösa långvariga och svåra depressioner och känner du att tillvaron inte blir lättare efter en tid så råder jag dig att vända dig till vårdcentralen för stöd och hjälp.
Ta hand om dig så gott det går och all lycka i framtiden.

Acceptera och omfamna smärtan. Låt den bli en del av dig så kommer det kännas bättre med tiden. Låt det vara en tagg i hjärtat och har du någon parter så prata om djuret. Berätta historier och bryt ihop av skratt och tårar. Och sen börjar du om med samma saker imorgon.

När nog med tid har gått så kommer du se tillbaka och minnas dom roliga sakerna. Den skarpa smärtan nu blir dom ett dovt muller men det är okej, det ska göra ont.

Det är problemet med djur, du är ansvarig för att se till att dom har det bra, även lm det innebär att avsluta livet. Önskar ibland att vi haft samma möjlighet för människor, ett liv av lidande är inget värdigt liv. Det ska vara kul att leva. Sen finns det sämre dagar men den generella livskvalitén ska finnas där. Tog bort vår älskade hund för ett år sen, bröt ihop fullständigt men nu känns det okej, vi gjorde rätt val för hennes skull.

Blir rörd av alla fina svar du fått. Vi är många som varit i din sits och precis förstår hur du känner. Sorgen får man leva med och bearbeta, det kommer att kännas lättare dag för dag. Till sist blir kissen ett bitterljuvt minne, när man minns alla de fina stunderna. Försök släppa skuldkänslorna, det var rätt beslut.

Har två råd:

Googla och läs om sorgens faser. Det är en process som bör få ta sin tid.

Skaffa ingen ny katt för att skuffa undan sorgen. Dels för att man lämnar sorgen oläkt. Dels för att man inte kommer uppskatta den nya katten till fullo, som får rollen av ersättare och inte är samma katt. Låt det gå lite tid, tills sorgen klingat av till mild saknad.

Jag vet hur fruktansvärt detta beslut är att ta, jag har fått ta det själv flera gånger för högt älskade djur som varit mig kärare än de flesta människor i min närhet. Man känner sig som en bödel och som om man bara druknar i sorg.
Men du har gjort din älskade katt den största tjänsten du kunnat, hon fick somna in hos dig,hon kände din kärlek och omtanke, hon var trygg, du var med henne hela tiden och hon slipper lida längre. Hon kommer alltid att vara med dig, djurs kärlek har den gåvan. Den stora sorgen vi känner när vi mister våra älskade är ett pris man betalar för kärleken, och den är värd det. Kanske låter som en floskel men den är ändå sann.
Det kanske låter flummigt men jag är säker på att en dag, då vi själva går över gränsen, då kommer våra älskade djur att möta oss.
Sorgen över att mista dem bär man alltid med sig, men den blir med tiden lättare att bära. Jag önskar att jag skulle kunna skriva något som gjorde denna förfärliga tid lättare för dig!
För mig har sorgen varit lättare att klara av om vi haft flera husdjur eller ganska snart efter skaffat en ny hund eller katt. Det blir ju aldrig detsamma för alla djur är sina personligheter, men de har alla varit lika högt älskade. En liten kattunge kanske skulle kunna hjälpa dig att ta dig igenom den värsta tiden? Jag hoppas att du får mycket stöd av närstående och vänner i din sorg efter din älskade katt och att den snart blir lättare att bära.

Beklagar, har själv ett gäng förestående begravningar av djur inom närmsta åren. Inget jag ser fram emot och den största baksidan med att vara "djurmänniska" och ha husdjur.

Tyvär baksidan med att äga hund/katt, skaffa dig en ny kattunge och låt sorgen ta sin tid.


Rip katten!

Elgatoloco

Du fattade ett svårt beslut och tog det rätta beslutet. Jag beklagar sorgen.

Jag har varit med om både katter och hundars bortgång och vad jag kan tipsa dig om är att göra ditt bästa att sysselsätta dig med annat och att fortsätta med vanliga rutiner i ditt liv. Du kommer att misslyckas och falla ner i gråt igen, men om du har någonting att göra kommer du att få stunder där du inte tänker på sorgen. Tiden kommer att vara din vän. Du får gärna skicka PM om du så önskar.

När sorgen lagt sig lite är det en bra idé att skaffa en ny katt, men det måste inte vara en kattunge. Har adopterat några vuxna katter från katthem och det har gått fantastiskt. Tog emot en 12 årig hona som länge levt i misär utan kärlek. Man märker hur lycklig och tacksam hon är av all uppmärksamhet, och det ger mig stor mening att kunna ta hand om henne och göra sista delen av hennes liv så bra som möjligt. Samtidigt är det lite märkligt att inte veta vad hon upplevt under hela sitt liv.

Jag beklagar!
Inte kul när djuren lämnar.
Du får tänka på alla fina minnen!

Tack till alla som tagit sig tiden att sätta sig och svara på mitt inlägg. Jag har läst allt fint ni skrivit. Det har varit sorgligt men värmande. Fint att se att det finns så många människor som älskar sina djur så mycket.

Det har underlättat så mycket att få höra att vi, alla djurägare, oftast behöver ta detta beslutet. Jag känner mig inte lika vidrig och inte lika skyldig. Jag har accepterat att jag kommer sörja och då känns det lite, lite lättare.


Jag saknar fortfarande min lilla bästis såklart och det kommer jag alltid göra. Platsen vid min huvudkudde är tom och hemmet är så tyst.

Tack för alla tips ni har kommit med också. För tillfället kommer jag inte kunna skaffa en ny katt. Det hade känts som om jag försökte ”ersätta” min gamla katt, och det går ju inte så det hade säkert slutat med att den nya lilla katten inte får den kärlek, tid och uppmärksamhet den behöver och det vill jag inte utsätta ett djur för. Jag undrar om jag någonsin kommer kunna skaffa ett nytt djur efter denna smärta jag går igenom nu. Men som så många av er skriver lägger det sig nog med tiden.

Jag ångrar ju dock inte att jag skaffade min fina vän. Hon är helt klart värd all den sorg, tomhet och saknad jag känner nu. Jag är så tacksam över att jag fick chansen att vara hennes vän/mamma och innan jag lämnade veterinären igår sa jag till henne att komma och hälsa på- att jag skulle veta om det var hon. Även om det inte fanns något liv kvar känns det som hon hörde.

Hade några fina fotografier på luren jag skickade in till en hemsida som skriver ut dom som foton, dom är påväg att levereras hit nu och jag ska sätta upp dom i köket när dom kommer.

Idag ska jag försöka tvätta lite och handla mat så jag kan äta. Tror starkt på att försöka ta hand om mig själv nu och inte låta allt runt om förfalla, även om det känns skitjobbigt. Men får ta det väldigt lugnt, gråten bubblar upp lite då och då men jag ska försöka

Återigen, tack för alla fina svar, hoppas ni mår bra.

/TS