Äger Gud definitionen av ordet kön? Definitionen av alla ord?

Bägge era svar är lite på temat att nationen är det centrala. Gud är ett medel för nationen. I stort sätt blir det ett svar på frågan i trådstarten utifrån ert perspektiv. Gud äger inte definitionen av ord. Nationen äger definitionen av ord och får förvalta orden utifrån de metoder med vilka nationen styrs.

Ur de flesta religiösas perspektiv är min gissning att detta ser aningen blasfemiskt ut. Om Gud skulle göra det allmänt känt att ordet grönt nu ska syfta på blått. Men nationen inte är redo för den radikala reformen, då skulle nationen enligt erat sätt att se på saken ha rätten på sin sida. Grönt är grönt, oavsett hur universums allsmäktiga skapare vill ha det.



Det blir tyvärr rätt knepigt att hänvisa till vetenskap när det gäller definition av ord också. En del ord är ganska okomplicerade. Ta acetylsalicylsyra till exempel. Om vi har C9H8O4 i rätt molekylära konfiguration så är vetenskapen och allmänheten överens om att vi har acetylsalicylsyra. Okomplicerat, och det finns många sådana ord. När vi har andra ord som tillexempel rättvisa, godhet, omtanke kan vetenskapen inte tillföra så mycket.

När det gäller just ordet kön verkar stor oenighet råda kring om just det ordet är av lite samma typ som acetylsalicylsyra eller av lite samma typ som omtanke.

... för att då inte tala om alla otaliga religionskrig. Organiserad religion har allt som oftast fungerat som en enande kraft inom en grupp med avsikt att vända sig mot en annan grupp. Detta gäller f.ö. inte bara religion utan även andra trossystem. Varje trossystem, politisk uppfattning och ideologi har en potential att fungera som vattendelare mellan människor. Du är en av de goda, som tror rätt. Du däremot, är en av de onda, som tror fel.

Jag är religiös och tycker inte det ser ett dugg hädiskt ut. Galaterbrevet handlar t ex mycket om hur vi inte är bundna av den Mosaiska lagen utan ska följa vårt (och andras) samvete. Om nu Gud kan outsourcea känslan för rätt och fel till människors samvete, är det då så svårt att också låta oss bestämma över våra språk? Se även 1 Mosebok 2:19-20 där Adam namnger djuren.

Det där om vetenskap var det inte jag som skrev. Du tillskrev en annan persons post till mig.

Religion en enande kraft som håller ihop den religiösa gruppen, men Gud är så oerhört mycket större. Herre över allt liv, köttsligt och andligt. Gud hindrar oss från att dö ibland, kanske med förhoppningen att vi i framtiden ska lyssna på Jesus så att en strimma ljus ska komma in i själens mörker?

Att tänka på Gud som nationens senior advisor som skulle kunna ha lite synpunkter på språk men där nationen har sista ordet låter väl ändå lite blasfemiskt?

Intressant att du lyfter hur Adam namngav djuren. Mycket relevant för trådens topic. Om vi underförstår den kristna Guden i den här delen av diskussionen så ger det en ledtråd om att man enligt ett kristet sätt att se på saken kanske har goda skäl att acceptera människor som ordens förvaltare.


Stämmer, sorry och tack för påpekandet, fixat nu!

Detta känns som en intressant och aktuell fråga. Förutom Gud och nationer finns det också principer för hur språk utvecklas: nationens medlemmar måste kunna uttala orden, de ska inte kollidera med redan existerande uttryck, de måste stämma syntaktiskt o s v.

Om vi tar ordet blasfemi så definieras det av dess användning i klassiska språk där βλάπτω betyder 'skada'. Möjligen skulle man kunna hävda att det skadar Guds ställning att säga att en nation har frihet att välja om de vill lyda Gud eller ej i lingvistiska frågor. Å andra sidan är det underförstått av Efesierna 4:17-19 att vissa nationer kommer att välja bort Guds vägledning och att de drabbas av konsekvenser helt på egen hand utan något teokratisk eller hierokratiskt domsförfarande.

I praktiken står jag kanske inför valet att acceptera antingen kyrkors eller ateisters beskäftiga inblandning i mitt folks språkliga verktygslåda, och då kan jag hålla med dig om att behovet av gudomligt inflytande över den svenska jag kommer i kontakt med är så desperat att jag kan gå med på ett utvidgat hädelsebegrepp. Men i längden tror jag inte på att tvinga ett ateistiskt folk att låtsas vara kristna. Svin tycker inte bättre om pärlor för att vi tvångsmatar dem med dem.

Jag tror att våra världsbilder är inkompatibla såtillvida att jag fullt ut accepterar språkets dynamiska och okontrollerbara natur. En sorts fenomen som uppstår snarare än skapas. Din syn ser mer ut att vara en med språk som en trädgård, vilken man kan sköta mer eller mindre väl. Det är en vacker tanke, men för mig framstår den som utopisk.

På en individuell nivå kan jag dela däremot helt dela din bild av språk. Din ordträdgård ser till exempel ut att vara en intressant och välskött plats, i vilken man kan hitta formuleringar som den jag satt i fetstil.

Därför delade man upp det och kallade den religiösa kategorin för genus, antagligen.

Gud är "bara" ett ljus/ray av alla energier i den 12 dimensionen. Total enighet. Dvs, när du når dit inser du att du har varit "Gud" (9) hela tiden och vi andra är du med fast uppdelade i olika perspektiv så att vi kan få universum att expandera. Vårt nätverk kan man säga. Det här livet är bara ett "spel" för att din själ ska utvecklas och kvalificera sig till nästa dimension av existens.

Människans ego övertänker det här, likt många andra saker. Meningen med livet är att finna en mening. Söka informationen. Lära sig "akrivera offline" och "öppna" i nästa liv. Ditt DNA lagrar allt.

Ja. Språket är en aspekt av Gud och naturligt språk växer fram evolutionärt.
Det är blasfemi att manipulera språket under inflytande av en annan gud. (Till exempel politisk ideologi.)

Tänk vilka konsekvenser det skulle få på vetenskapen om man gick in och manipulerade matematiken efter politisk ideologi.

Kom ihåg att språk är mjukvara. Den som manipulerar språket är en hacker som kan göra stor skada genom att programmera om hela samhällen.

Det är därför Gudsidén blir relevant i den här diskussionen. Det är på den nivån alltså.

1984.

"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud."

Storyn om Adam berättar om hur människan med hjälp av språket började organisera världen.