Socialtjänsten hotar med LVU på helt galna grunder.

Men - om du har så mycket pengar som du säger, och möjlighet, så är det väl KLART att du ska dra utomlands! När ni kommer hem igen, är sonen för gammal för att omhänderta (i alla fall på de grunderna, alltså skolplikt). VARFÖR stå ut med en invasion av ert hem och ert liv, om ni har ett val? De flesta som får soc efter sig har ju inte det. Och tänk om de ändå skulle slå till med LVU plötsligt och din son faktiskt skulle hamna på en hemsk institution!

Dra utomlands, och se till att din son tar igen eventuella luckor samtidigt, så kan han tenta av dom ämnena när han kommer hem. Med lite fantasi kan du motivera honom att plugga, genom att sätta det i relation till platser som ni reser till och saker som ni upplever. (Fysik och matte blir roligare, om man besökt NASA, engelska blir roligare om man märker att man faktiskt behöver det för att ta sig runt i världen, geografi behöver man för att orientera sig, historia - det finns intressanta historiska platser och muséer att besöka, biologi - djur och växter, kanske något med med medicin...)

Då kommer din son hem och är mycket mer allmänbildad och språkkunnig än socialtanterna!

Har inte läst hela tråden, men det räcker ju egentligen med att de skriver sig i en annan kommun. Då upphör skolplikten i den första kommunen. Innan hela skiten tröskat vidare i den nya kommunen med utebliven skolgång, uppföljning, samtal med skolan, anmälan till socialen, utredning osv så är det sommarlov sedan länge. Det finns säkert situationer där barn behöver omhändertas, men många gånger tror jag det startas utredningar och görs insatser på väldigt lösa boliner. Dessutom är jag övertygad om att mycket av sådant här är direkt kontraproduktivt och skadar barnen mer än vad det hjälper dem. Att LVU -placera barn för att de inte trivs i skolan eller med kompisar kommer garanterat traumatisera barnen mer än vad de var innan. En riktigt dålig ide med andra ord.

Håller med om att mycket av det barn- och ungdomsavdelningen på soc gör "för barnens skull", egentligen skadar barnen mer.

...det beror dock på, om det räcker att flytta till en annan kommun. Ibland är soc övernitiska med sina överlämningar, och i så fall står det två socialtanter och väntar i trappan i det nya huset! Slår de till med ett LVU, så gäller det också i hela Sverige. (Men inte utanför Sveriges gränser.)

När går deadline för att lämna kommunen då? Ingen kommun kan väl besluta om LVU i någon annan kommun? Jag har hela tiden uppfattat det här som en otroligt rättsosäker process. Tycker egentligen den här typen av ärenden borde skötas av en statlig myndighet som har huvudansvaret. Vi har inga kommunala polismyndigheter eller kommunala kriminalvårdsmyndigheter. Inte helt utan anledning. Har läst att det aldrig startats så många utredningar eller omhändertagits så många barn som nu. Man kan fråga sig varför. Är det rättssäkert? Jag tror inte det. Det här är alldeles för viktiga saker och ett mycket stort ingrepp för inblandade. Det ska inte skötas decentraliserat av nyexade 25-åriga socionomer och kommunala fritidspolitiker. Ju mer jag tänker på det, ju sjukare tycker jag det är. Att det tillåts fungera så här. Känns som ett rättsövergrepp a la Nordkorea.

Nej, en kommun kan inte besluta om LVU i en annan kommun. Men om en familj som de haft under utredning plötsligt har flyttat, så kan de kolla upp vart den har flyttat, och ringa/faxa/maila aktuellt socialkontor med sina misstankar. De inte bara kan, de SKA göra så - men ofta görs det förstås inte, och därför finns det familjer som hela tiden flyttar från kommun till kommun. När anmälingarna börjat trilla in på det nya stället, så flyttar de igen.

Håller med om att det är rättsosäkert, och att många alltför unga och oerfarna socialsekretare sätts på tunga, livsavgörande ärenden. Det blir tyvärr så p.g.a. att bristen är stor, och många av de äldre är sjukskrivna etc.. Stressen gör ju att många går in i väggen.

Soc tänker omhänderta min son för att han inte går till skolan, och han går ut 9an till sommaren och då upphör skolplikten för honom. endå hotar begär dom ett LVU på honom den 1a februari om vi inte går med på nån galen "familjebehandling" som dom kallar det för att dom anser att han spenderar för mycket tid framför datorn.

Varken jag eller sonen är kriminella, vi missbrukar eller brukar inga droger, alkohol eller tobak.
Vi är friska, glada och nöjda med livet i störta allmänhet, förutom att vi lessnat på den kommunala skolans inkompetens och totala avsaknad av nytta.

Ekonomiskt så har jag så jag klarar mig livet ut och endå kommer lämna tillräckligt för att han också klarar sig även om han skulle ge fan i att plugga eller jobba något, vilket inte är aktuellt, han kommer läsa in högstadiet efter denna sommar via privatundervisning eftersom det är vad han vill göra. Men först måste vi alltså bli av med socialtjänsten och enligt min advokat så är vi chanslösa i rätten trotts att det enda vi brutit mot är skolplikten.

Så här sitter jag/vi med Två eller snarare Tre val men det tredje är väll inte aktuellt även om vi är förbannat sugna på en sådan "barnslig" lösning bara för att..

Alt1. Gå till rätten och med 90% sannorlikhet förlora och grabben blir omhändertagen enligt LVU och placerad tillsammans med missbrukare och kriminella på nån sunkig instution med en framgångsstatistik uslare än kriminalvården. Alltså inte aktuellt.

Alt2. Le och vinka, "frivilligt" acceptera deras jävla övergrepp på min familj, släppa in några jävla inhyrda "familjebehandlare" som skall lära oss hur man "skall" leva sitt liv och när och var vi skall äta middag och hur mycke "skärmtid" man får ha.Till saken hör att att jag är förfan datatekniker och it-säkerhetsspecialist, jag jobbar 100% på distans nu sedan covid19 dvs. jag sitter kanske 12-16timmar om dagen framför en dator. skall jag där emellan springa å jaga grabben från datorn, hade nån gjort det med mig i den åldern hade jag inte tillhört dom absolut bästa i mitt yrke nu.
Men detta alternativ är ju tyvärr vad jag kommer bli tvingad att välja, och svälja deras jävla skit å ta den röven av jävla kärringarna för att kunna skydda min familj. ivf. tills hans skolplikt har upphört, då åker dom ut och får ta mig till rätten för då är dom chanslösa.

Alt3, Så lockande att bara i ren protest dra på semester ett halvår tillsammans med grabben och surfa i Sydamerika eller nått sådant, så barnsligt men endå så lockande. Men tyvärr så är det rent praktiskt inte bra lösning. Trivs bra hemma i kalla Sverige, covid19 gör det jävligt jobbigt att resa. har hus och företag att ta hand om här i Sverige, men oj vad det skulle vara kul bara dra på surf semester och ringa soc från stranden med videosamtal å förklara att vi tyvärr inte ämnar leka med dom för vi har fullt upp med att ligga på stranden och SPELA COUNTERSTRIKE! hela dagar. lockande en inte värt kostnaden..

Så det blir alt. 2 att svälja all deras skit ett halvår trotts att det enbart kommer inverka negativt på min sons framtid och mående, men deras andra lösning skulle vara förödande för hans framtid. ryckabort honom från familj och alla kompisar och ett riktigt bra hem.
Är det vad vi har socialtjänst till idag, förstöra livet för skötsamma människor som har det bra och alldrig skulle behöva ha med dom att göra, vi varken vill eller kommer någonsin behöva deras hjälp eller pengar, endå skall dom försöka göra socialfall av sonen.

Men när detta är över så åker den vita hatten av efter över 20år som yrkesverksam ethical-hacker och jobb som it-säkerhetskonsult åt en stor del av Sveriges myndigheter och massor av företag i alla storlekar.
Det här var mening som ett inlägg för att ifrågasätta hur soc kan använda lvu på orimligt vis. tänk vad en människa med min bakgrund och kompetens skulle kunna bygga under de kommande året eller åren medan han eller hon utför det arbete jag göra, om den människan hade onda avsikter och ett brinnande behov av slå tillbaka mot den stat som gett sig på hans/hennes familj.
Tur att jag inte är eller sådan illasinnad människa..... för de skulle kunna sluta jävligt illa... fan att man skall vara så snäll........

Jag kommer utkämpa min strid politiskt då jag för tillfället är aktiv kommunalpolitiker också, dom släpper tydligen in vilka galningar som helst hos sossarna, det parti jag en gång trodde stod för medborgliga fri och rättigheter, och blev kommunalpolitiker för, nu skall ja kanske få någon nytta av det.

En sak är säker, ingen skall ge sig på min familj utan att stå till svars för det, frågan är bara hur långt man kan komma juridiskt och politiskt, jag skall driva det så långt jag kan den vägen ivf....

Har hört att det inte alltid fungerar på det viset. Att underkasta sig ett "stöd" är ett erkännande att man har problem, vilket kan tyda på olämplighet. Att inte ta emot stödet tyder på bristande medvetenhet och bristande samarbetsförmåga. Finns många berättelser från de som fastnat i socialtjänstens klor som inte är alltför trevliga. Allt som görs och sägs kan tolkas negativt. Själv tror jag på att hålla dem kort på så långt avstånd som möjligt. Finns en föreställning att alla som blir föremål för utredning har allvarliga problem och ingen rök utan eld osv, men så behöver det absolut inte vara. Extremt rättsosäkert det här som sagt.

Vi har skolplikt i Sverige.
Varför skulle du och din son stå över lagen?
Oerhört korkat ts.

Tänk på att det ni läser i såna här trådar alltid är partsinlagor. Hur nära eller inte nära det ligger den verkliga sanningen kan man inte veta. Jag har genom åren kommit i beröring med flera fall av hemmasittare. I inget av dem har LVU ens varit på tal. Det finns definitivt ingen automatik i att LVU kommer upp med enda skäl att ett barn inte vill gå till skolan. Däremot kan säkert föräldrar som visar noll insikt i problemet och det som kan ligga bakom att barnet skolvägrar medföra en annan bedömning.

Under alla förhållanden tror jag att det sällan eller aldrig är barn som mår helt bra som hamnar här. Här ett av flera program som finns att lyssna på. https://sverigesradio.se/avsnitt/1428379

Innan det ens blir aktuellt för LVU ska det vara riktigt illa ställt hemmavid oavsett vad TS vill få det att verka som. LVU är ingenting som bara händer över natten eller på lösa grunder. Det ska mycket till innan detta sätts in.