Leta stenåldersredskap i landskapet ... ???

Det är kulturmiljölagen som gäller, har inget med markägaren att göra.

6 § Det är förbjudet att utan tillstånd enligt detta kapitel rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fornlämning. Lag (2013:548).

Jo, men "fornlämning" är något hela annat än en åker.
Med fornlämning menas sådant som tex Ale stenar, eller nån gånggrift eller så.

Du kan hämta flinta från åkern, utan problem.
Det är ju inget som arkeologer inte sett förr liksom.

Det finns ju hur mycket sånt som helst i lagren, som är hur fint och tjusigt som helst.

Det ska till någott alldeles i överkant för att staten ska vara intresserad.


Normalt sett så behåller ju bönderna själv alla sina upphittade fynd av yxor och skit.

Tack!

Jag var mer inne på allemansrätten och vanlig sten där. Men kan en ensam skärva av flinta räknas som fornlämning? Eller en ensam spjutspets? Finns det någon gräns? (Jag kan ju såklart titta upp det själv sen, om du inte har tid eller lust att svara!)

Ja, allt detta är fornlämningar om det tydligt har påverkats av människor i svunna tider. Om du är intresserad och inte känner till det finns fornsök på Riksantikvarieämbetet där du kan kolla om platsen är en registrerad plats för tex en stenåldersboplats. Det är inte så att arkeologer gräver ut alla kända platser och samlar in alla fynd, tvärtom så försöker man oftast bevara dem, men man får ändå inte ta med fynd man hittar hem utan att de registerats.

Tack!

Jo jag är mycket ute i naturen och kollar ibland om det jag ser finns registrerat, och väldigt mycket finns inte med. Det gäller väl oftast gamla gravar, stenkistor, pålverk(?) och dylikt.

Finns ett par platser jag önskar grävdes ut av nyfikenhet, samtidigt som jag inte vill det då jag nyttjar omgivningarna för annat och vill ha det orört.

Jodå, så länge det inte är ädla metaller - som guld och silver, osv - så får man allt lov att helt själv kånka hem alla stenar man än hittar.

Inte bara stenar, utan järnskrot också.
Porslin finns med, liksom annat lergods osv.

Ja, du hade kanske blivit förvånad om du bara förstått hur mycket som bara ligger där och skräpar i åkern och bara väntar på att bli upphittat.


Men, särskilt om man har ett historiskt intresse så är det ju naturligtvis kul.
Det är ju inte bara så att man faktiskt hittar saker som man annars bara hade kunnat se på museum, bakom en skyddande glasruta - som man nu istället får lov att tamed sig hem och sitta och pilla på hur mycket man än vill - utan man kan ju även, dessutom, få lära sig ett och annat om hur det faktiskt såg ut på den platsen för så himla länge sedan.

Dvs där det bara är en åker, där hade det kanske funnits en liten, eller stor, by under stenåldern.
Eller kanske hittar du saker som visar var det funnits en medeltida "konstnärsstudio" (där du kanske hittar gamla pigment alltså).

Eller om du hittar halvädelstenar och liknande, som kan visa att det funnits ett centrum för tillverkning av praktföremål under järnåldern, tex ...


I vissa fall har amatörer hittat sk "guldgubbar" och på så sätt gett arkeologerna anledning att gräva ut hela platsen och kanske upptäcka något som ingen hade känt till innan.




---

Som sagt så får du lov att behålla sådant du hittar, så länge det inte är något av riktigt ekonomiskt värde, eller historiskt värde, alltså.

Du kan alltså behålla pilar gjorda av flinta, eller knivar av flinta, yxor av flinta eller andra sorters sten.


Jag har bara precis börjat "roa mig" med detta.
Men jag hoppas att jag ska få ha kvar intresset, och fortsätta jaga, och hitta, intressanta artefakter i den skånska myllan.

Ibland hittar man vanliga vackra stenar också, och det är inte fel det heller.
Jag gillar tex den blåa flintastenen.

Men självklart finns det sådant jag önskar mig att få lov att hitta.
Och då är det inte "guldskatter" jag tänker på - för de måste man ju lämna in, tyvärr ...
Utan snarare de lite mer "vardagliga" men riktigt vackra "praktyxorna" som vissa av stenålderskulturerna gjorde.
Stridsyxekulturens stridsyxor tex, det hade varit något att få lägga vantarna på.

Finns det någon att informera om att i x-stad hittade man en stenyxa eller så?

Det finns väl stadsarkeolog om inte annat.

Men ingen kommer vara intresserad av dina avslag du hittat.

Det som kan få dem intresserade är sådant som skiljer sig från det normala, så att säga.
Och dit hör inte vanliga stenskärvor som du kan hitta i vilken åker som helst.


Tyvärr verkar det som att hela arkeologibranschen mer eller mindre tappat sugen nu på gamla dar.
De gräver ut något hål bara för att de är tvungna till det enligt lag - om det ska bli någon väg eller så.
Men tyvärr finns det inget intresse för att försöka bygga upp en mer heltäckande kulturbild av hur platsen använts över tid.

Och då menar jag sådant som tex inte bara vilka De Facto flintaavslag som hittats.
Utan även sådant som vilka Stenar (vilket mineral alltså) som har hittats där.
För om det är mineral som inte "växer naturligt" där så har det ju kommit från långt borta.

Det är alltså minst lika intressant, tycker jag iaf, att hitta en stenbit som man Vet bara kan ha brutits, eller plockats, mer än hundra mil därifrån - eller ännu mer.



---

Det du Bör göra - inte bara för din egen skull alltså - är ju att inte Bara samla på dig sånt du hittar.
Utan att du dokumenterar var någonstans och när du hittat det också.

Så kan du - sen - sen, när du kanske samlat på dig en liten samling, och du fått lite kunskap, då kan du ju informera tex stadsarkeologen om vad du hittat, tillsammans med fotografier och platsdata osv.
Det kommer ju inte att resultera i något - för det mesta.

Om du har tur och din samling ser ut att vara tillräckligt intressant så kommer de kanske hem till dig för att titta med egna ögon, och du kanske blir införd i Fornssök under: "Fyndplats - förvaras hemma hos Flashback-användaren Sommarlov."


Men det är det enda du egentligen kan hoppas på.



Om du däremot hade gått och hittat ruinerna efter en bortglömd medeltidskyrka, då hade det kanske blivit lite mer rörelse på dem.