Citat:
Ursprungligen postat av
Kennethkvarting
Angående hans tal, karisma, pedagogik, framträdande inför folk osv. sägs han ha börjat sina tal i lugnare och mer tillbakahållen stil för att därefter stegra retoriken och gesterna utefter ett på förhand inövat mönster som var avstämt för att passa folkmassans stegrande upphetsning.
Hitler talade ju i början vid stökiga möten på ölhallar i München, där gällde det att tala kraftfullt. Han avskydde också mesiga tal och skriver om detta i Mein Kampf.
Citat:
Åren 1919-20 och även 1921 besökte jag själv s. k. borgerliga möten. På mig hade de alltid samma inflytande, som den obligatoriska skeden levertran i min ungdom. Man måste ta den, och den skall vara nyttig, men den smakar avskyvärt! Om man buntade ihop det tyska folket med rep och släpade in det med våld på dessa borgerliga "opinionsmöten" samt spärrade dörrarna vid varje föreställnings slut, så att ingen sluppe ut, kunde det möjligen bli ett resultat efter något år hundrade. Men då måste jag öppet tillstå, att livet sannolikt inte längre skulle vara vidare lustigt och att jag t. o. m. inte längre skulle vilja vara tysk. Men eftersom man, Gud vare tack och lov, inte kan det, skall man heller inte förundra sig, om det sunda och ofördärvade folket undviker "borgerliga massmöten" som den Onde undviker vigvatten.
Jag har lärt känna dessa profeter för den borgerliga världsåskådningen och förundrar mig inte alls utan förstår i stället ganska väl, varför de inte tillmäta det talade ordet någon betydelse. Jag besökte under den nämnda tiden demokraternas möten, de tysknationellas, Tyska folkpartiets och även Bajerska centerns möten. Vad som då genast föll i ögonen, var auditoriets homogena sammansättning. Det var nästan alltid bara partimedlemmar, som deltogo i dessa möten. Utan varje spår av disciplin, liknade det hela mera en gäspande bridgeklubb än ett möte hos ett folk, som nyss genomfört sin största revolution. Talarna gjorde också verkligen allt, som göras kunde, för att bevara denna fredliga stämning. De talade, eller rättare de läste upp tal, som voro i stil med deras intelligensfyllda tidningsartiklar eller en vetenskaplig avhandling, undveko alla kraftuttryck och presterade då och då någon enkel katederkvickhet, varvid den hedervärda styrelsen pliktmässigt började skratta, om inte precis högt och smittande, så skrattade man i alla fall, förnämt dämpat och återhållsamt.