Är lyckliga personer mindre insiktsfulla?

Ernest Hemingway sade: “Happiness in intelligent people is the rarest thing I know.”

Men detta stämmer inte riktigt. Jag har en kompis, 40+, som jobbar med IT så till den grad att han bokstavligen får hjärtflimmer. Han är alltså att beteckna som en intelligent och högambitiös person. Om han överhuvudtaget får en timme över någon gång så går han till gymmet och kör loss på sandsäcken, hypermotiverad hela tiden. Han t.o.m. hjälper gymmet att fixa utrustning som gått sönder ibland, eftersom han är väldigt teknisk och händig.

Kompisen skulle säkert passa in i Flasback-tråden "Mängden ensamma män i Sverige är ju för fan enorm" eller liknande. Han har nämligen varken sambo eller barn. Bor ensam i en tvåa (hyresrätt). Som bäst kanske han raggar på någon jobbkamrat, eller på någon i baren vid fredagsölen. En gång frågade jag honom om han inte ville ha barn. "Tja, man blir ju änna lite sugen när man ser folk med barn", svarade han då.

Jag, å andra sidan, lider av ärftlig depression. Har varit deprimerad i hela mitt liv med allt vad det innebär av anhedoni och brist på motivation. Skulle därför av naturliga skäl aldrig kunna ha ett jobb som hans, eller leva den typen av liv. Dock har jag barn och familj, som är mitt allt.

Frågan är då: vem är det egentligen som är sjuk? Man är ju alltid sjuk i ett sammanhang. Kan det vara så enkelt som att hans signalering av katekolaminer (dopamin o.s.v.) i vissa neuronnätverk i hjärnan fungerar bättre än hos mig, varför han också är så där hypermotiverad hela tiden? I så fall skulle man kunna säga att det är jag som är sjuk.

Eller är det så att min kompis, ehuru intelligent, är mindre insiktsfull om vad som är viktigt i livet och därför lycklig? Kan det rent generellt vara så att mindre insiktsfulla personer är mer lyckliga? För mig är det nämligen obegripligt hur man kan leva den typen av liv som han lever. Om man jobbar ihjäl sig och samtidigt får betala världens högsta skatter som går till att importera Mohammed och försörja hans 11 ungar men samtidigt inte ha några barn själv, bo ensam men ändå vara hypermotiverad - hur f-n lyckas man med det?

Och nej, han är inte typen som i själva verket går hem på kvällen och gråter och som bara håller en fasad utåt. Han verkligen är sådan. Den enda gången han har känt sig nere, säger han, var när han under en period var arbetslös. Då fick han hjälp av en jobbcoach (sic!) som hittade ett IT-jobb åt honom och så var allt frid och fröjd igen.

Delvis därför ja, då lyckliga människor brukar vara så som de flesta är men också olyckliga pga att de inte vill vara så, och intelligenta som inte ser meningen med att bli sådan då dumhet övergår deras förstånd.

Ingen av er låter speciellt sjuka. Ni har olika personligheter bara.

Det tillhör verkligen inte normalfallet att folk med högre intelligens är lyckligare men det finns ju undantag. Har en polare som påminner om din vän och han är nog den lyckligaste mannen jag vet.

Men han har också en annorlunda livsfilosofi, han fokuserar bara på sina specialintressen och det finner han lycka i, han bryr sig inte om pengar så länge han kan äta sin skräpmat och fokusera på sina intressen och läsa saker som stimulerar honom intellektuellt. Han anser sig vara för ful och lat för att ändå kunna få de kvinnor som håller hans standarder så han har ingen erfarenhet från annat än lyxhoror, och struntar i mer ytliga grejer som vanligt folk är intresserade av och skiter i någon karriär. Han verkar finna lycka i sina intressen bara.

Just att kunna finna glädje av att bara bli intellektuell stimulerad hela tiden är nog tricket för sådana.

Och de mest miserabla människorna jag besökt och träffat folk i 3:e världen är just sådana som haft betydligt högre intelligens än genomsnittet där, har högre utbildning och som sett annat av världen och vet om att det finns ett bättre liv därute, medan de lyckligaste på sådana ställen har varit sådana med så pass låg IQ att de bara tycks leva för stunden och aldrig ens reflekterat över vilken misär och vidriga livsförhållanden de faktiskt lever i, i jämförelse.

Så hög intelligens är vanligtvis något som hämmar ens lycka men jag tror att det finns då å andra sidan potential att kunna ta lyckan högre än andra ifall man lyckas använda den på rätt sätt.

Ligger mycket i vad du säger, samtidigt så tror jag intelligenta överanalyserar saker och går allt för mycket efter deras logik.

Jag menar säg att du mår som bäst av att kanske resa runt och leva enkelt, surfa och ta lite dagen som den kommer så kanske din logik säger att det inte finns något konkret att vinna på detta utan att man istället borde satsa 110% på karriären jobba övertid för att få råd med toppvåningen, bilen båten etc.
Sen fortsätta grubbla över vad som är optimalt för att sedan få existensångest över allt egentligen saknar mening, allt man gör är förgäves i slutändan.

Tror mindre intelligenta är bättre på att koppla bort dessa tankar och kanske leva mer i nuet och kanske ha roligare trotts att de sitter på någon camping istället för på något lyxhotell via jobbet.

Självklart är det relativt vad folk tycker är givande och som ger livet mening, men jag tycker nog ändå att intelligenta är lite sämre på bara vara i stunden.

Kan ligga en del i det. Jag är själv extremt insiktsfull, påläst, neurotisk, cynisk och misstänker att jag är manisk deppressiv eller något liknande typ bipolär. Jag tänker och grubblar för mycket.

Jag vill egentligen bara sluta läsa nyheter helt och hållet. Mår bara skit av det ändå. Jag vill inte bry mig om elände jag ändå inte kan rå för.

Jag hatar mig själv för att jag inte kan titta bort.

Då är det din egen uppgift att lära dig det. Det du inte mår bra av ska du inte läsa och inte göra, och inte heller reta upp dig pga av.

Sköt du ditt så blir det inga problem. Om du tänker och grubblar för mycket så kan du ju välja att grubbla över något intressant istället för depressivt.

Sen det här med att vara insiktsfull. Vad är det du egentligen inser som inte andra inser. Andra kanske inser att inte inse är bättre för dom. Dom har kanske valt sina skygglappar.

Mjo. Jag inser själv att jag valt mitt egna personliga helvete.

Jag tänker också välja skygglapparna hädanefter och sköta mitt. Jag kan inte fortsätta vara den pinsamme monomaniska autist jag varit online. Jag vill inte bry mig och vara med längre.

Jag vill bara att alla ska få slippa mig.

Ignorance Is Bliss

Jag vill inte slippa dig kompis! Jag tycker du kommer med bra och tänkvärda inlägg mest hela tiden.

Jag mår helt enkelt bara bättre av att inte hänga här och skämma ut mig. Det finns skribenter med mycket träffsäkrare analyser än mina dessutom.

Var inte orolig för min skull. Ju mindre tid jag tillbringar här desto bättre mår jag. Det är allt jag har kvar att säga.