Vilken är den viktigaste frågan för jämställdhet på lika villkor?

Varför skulle feminism hjälpa mot det? Om man har lite koll på jämställdhet så inser man ganska snart att feminism är ett problem för jämställdhet så länge den inte ses som ett särintresse.

Jag pratar om att särbehandla kvinnor just för att få in fler kvinnor, att ställa färre krav på kvinnor än på männen

Stackars dig, buhu buhu
mannen jag drömmer om att en tjej ska ta på min kuk

Feminismen måste genomsyra alla politiska områden. Det handlar egentligen inte om en fråga eftersom patriarkatet är strukturellt.

För de första måste genuspedagogik stärkas redan från förskolan så att unga tidigt lär sig att behandla alla lika.

Det behövs stärkt sexualundervisning i skolan, fler timmar, och jag skulle i sådan fall ta bort sådant som inte spelar någon roll i det verkliga livet, t.ex historieundervisning om Sveriges historia, svenska konungar och så vidare.

Kvoterad föräldrarförsäkring är uppenbart och det har jag redan nämnt.

Jag är inte för kvoterade bolagsstyrelser men om de inte blir någon ändring i representationen snart så måste man överväga det.

Mer pengar ska satsas på yrken med majoritet kvinnor. Höj lönen för sjuksköterskor, förskollärare, bibliotekarier, studievägledare, socialsekreterare och undersköterskor.

Så lätt det är att få er manliga feminister att lägga alla korten på bordet

jag håller med om att kvinnorna gör framsteg. det glädjer mig! en kvinna som är stark i kropp och sinne, det är vad jag vill ha vid min sida.

men tyvärr verkar många av både män och kvinnor hänge sig åt självmedömkan, käbbel och narcissism numera. kanske borde vi spendera mer tid i naturen.

Sådär ska jag börja säga till kvinnor som fortfarande tjatar om MeToo.

Fast barn har ju nu inte så mycket erfarenhet av livet...

Den absolut viktigaste frågan rör jämställt föräldraskap (och då indirekt rätten att fortplanta sig).

Det finns bara två vägar att gå.
Antingen har man lika möjligheter, eller så strävar man efter lika utfall. (Läs kvotering)
Det ena är den enda framkomliga vägen. Den andra leder alltid till en fullkomlig katastrof.
Den som tror sig både kunna ha kakan OCH äta upp den är bara dum i huvudet.

Här försöker vi mikromanagera bort denna sanning i milvis med svammel uppepå ännu mer svammel i hopp om att vi kan kortsluta systemet och få både och.

Men det kommer aldrig lyckas. Inte ens med alla skattepengar i hela världen.
Så fort en ska flyttas på för att ge den andra plats, har man diskriminerat.
Utfall är inte ett mått på jämlikhet. Utfall är ett mått på folks egna vilja och drivkrafter tillsammans med möjligheten att själv välja vad de vill hålla på med.