Citat:
Ursprungligen postat av
Forestjump
Baltländerna rök innan Karl12 gick mot ryssland. 1703 började sankt petersburg att byggas. På den tiden var ryssland en oorganiserad fiende som man beslöt att ta itu med efter de två farligare hoten besegrats helt, danmark och polen. Dock så förvandlades ryssland under tsar peter och blev betydligt mer organiserat än förr. Karolinerna gick vägen mot moskva men ryssarna visade sig ha organiserat för detta. Att vända hem och söka fred och antagligen upprepa scenariot inom en generation var dock inget alternativ. Mycket kritik mot karl12 då och i alla år fram tills nu men han var nog realist. Ska ryssen besegras är det nu eller föralltid försent.
Poltava. Efter att ha livnärt sig på bla lava i månader och dessförinnan desperat plundrat i jakten på mat, hjälpsändningen förintades nästan helt av ryssen, karl12 blev skjuten i foten och fick en infektion med hög feber, söndriga kläder och brist på ammunition, att vandra hemåt innebär fångenskap, så beslöts det i desperation om ett överraskningsanfall. Detta anfall blev ingen överraskning för ryssen. Tvärtom blev svenskarna överraskade om de nya rysska redutterna som de hungriga och utslitna svenskarna inte hade haft ork att upptäcka. Katastrof är det men i längden oundvikligt. Ryssland är så mycket större med så mycket fler människor. Sverige utan sina relationer med engelsmän och nederländare hade kunnat bli helt förintat. Ryssland, polen-saschen, danmark, preussen, hannover och tom england en kort tid emot oss. Stormaktstiden byggde på stor tillgång till legoknektar och vår befolkning är alldeles för liten för att kunna hålla områden som provocerar tyskar, polacker, ryssar och stör handeln med hela europa.
Förlusten av sveaborg 1808 eller marstrand 1719 är två obegripliga händelser orsakade av feghet.
Förlusten av stormakten var ju förr ju bättre. Jag älskar svensk historia men vi tog oss lite väl mycket vatten över huvudet och det är en bedrift att det varade såpass länge som det gjorde.
Tack för ett mkt bra inlägg!
Efter de inledande segrarna kunde kalle dussin dragit sig tillbaka men det var säkert otänkbart för honom. Kungen var envåldshärskare, ingen sade mot honom så någon vidare verklighetsförankring fanns inte.
En luthersk stat byggd på en gudasänd kung luktar problem lång väg.
Men tiderna var andra, folket var kanonmat, fick kungen för sig en idé så fick alla göra sitt bästas hur illa än situationen var.
Sverige hade fått offra några besittningar för att behålla en något så där styrka. Karl XII var en fanatiker och det blev hans fall och ett land som behövde decennier för att återhämta sej.
Det ryska fälttåget var en katastrof redan på bordet. Utgången kanske hade varit en annan om autisten kalle dussin kunnat behärska sej.
Det finska kriget förlorades pga usla förberedelser, dålig kompetens fast utan strategi blir det inte bättre. Situationen var lika illa som 1719 när ryssen härjade längs med kusten, de hade kunnat invadera och göra Sverige till en lydstat.
/SS